Tiden flyger..

Sitter här med smått dåligt samvete för att det nu gått nästan en hel månad sedan mitt senaste inlägg. Hade så mycket att göra inför avslutandet av min praktik att jag helt enkelt fick bortprioritera bloggen. Om jag haft en snabb och smidig uppkoppling kanske jag kunnat slänga in ett och annat inlägg men med den dåliga uppkoppling vi hade krävdes den en del planering och en del tur för att man skulle få till ett inlägg.

Nu är jag sedan i fredags (23/1) i alla fall tillbaka hemma i Lund. Omställningen var brutal. Möttes av snålblåst och snö, något jag omeddelbart reagerade på med att få en brakförkylning. Har därför legat nerbäddad i princip sedan jag anlände hemma hos föräldrarna som varit snälla och skött om mig. Nu när febern äntligen börjat ge med sig kan jag äntligen njuta av en fungerande internet uppkoppling och återuppta kontakten med omvärlden.

Många av er har frågat efter bilder, och de kommer! Ska nu gå igenom mitt enorma bild material och välja ut de bästa och sedan lägga upp dem här på bloggen. Så håll utkik, snart kommer de.

Vi hörs och syns!

God Jul & Gott Nytt Ar!

Ja da var julen plotsligt over, blev inte direkt som hemma men anda bra. Infor juldagarna har Nairobi nastan tomts da de flesta som kunnat ta ledigt (och som har rad) rest ut till kusten for att ta igen det firande man missade forra aret under valdsamheterna. Sjalv har jag jobbat hela julen, vilket dock inte betyder att jag fat sarskilt mycket gjort da de flesta andra ar lediga och ens mail forblir obesvarade. Har heller inte haft nagra moten den senaste veckan utan vi har mest hangt pa kontoret, spelat julsanger och atit chockald. Vid sadana har tillfallen ar det en stor fordel att ha kollegor som standigt aker fram och tillbaka till Geneve och som da tar med sig enorma askar med den finaste chocklad som finns! Ar nastan dodsstraff pa att komma tillbaka fran Geneve utan en rejalt tilltagen chockladask!

Da vi inte haft sa mycket annat att gora pa kontoret sa har jag antligen fatt tid over att jobba pa mitt visum. Ansokte om mitt “resident permit” samma dag som jag borjade har pa UNHCR, dvs. 1 oktober. Forst pa julafton, efter oraknerliga turer fram och tillbaka till UNON (UN Offices in Nairobi) uppe i Gigiri, fick jag sa antligen mitt permit. Bara for att upptacka att det gar ut pa onsdag, 31 december! FN byrakratin i kombination med den kenyanska driver mig till vansinne! Men jag ar inte ensam, min supervisor Maureen har vantat i snart 4 ar pa att fa sitt kenyanska korkort..! Sa nu har jag inlet processen for att ansoka om en forlangning, ska bli intressant att se hur lang tid det kommer att ta.

Sjalva julafton firade jag hos en dansk kollega, Jess, och hans ugandiska fru Tina och deras fruktansvart sota lilla 11 manaders baby. De hade bestallt stekt anka och skinka fran “Prime Cuts”, ett av Nairobis battre slakterier. Jess aldre son som anlant fran Danmark ett par dagar tidigare hade med sig rodkal och grotris sa det blev riktig risgrynsgrot. Smakade nastan som hemma! Dagen efter, juldagen, spenderade jag hos min kare kollega Andy som lagade en fantastisk god indiskinspirerad middag (vi tyckte att det racket med jul vid det laget) at mig och Peter (ytterligare en dansk kollega som var pa besok over jul fran Harare, Zimbabwe). Vi at och drack gott och oppnade julklappar under den metalljulgran Andy inforskaffat, jag fick en fin ring fran “Kazuri beeds” av kollegorna och en 200 000 000 dollar sedel fran Zimbabwe (vard ca 1,5 us dollar). Sjalv hade jag kopt ett upplag av olika bocker till folk nagot som uppskattades varmt. Det blev alltsa jul tillslut aven har i Nairobi, aven om det inte blev den typ av jul man ar van vid fran hemma.

Pa annandagen, som inte ar helgdag har, akte jag och Andy ut i falt ihop med tva journalister, en tysk och en amerikansk. Ar ju som bekant nu ett ar sedan valdsamheterna efter valet och manga journalister kommer tillbaka for att gora uppfoljningar kring vad som hant sedan dess. Vi akte ut till tva “resettlement camps”, Maai Mahiu och Nyandarua, dar vi spenderade dagen med att som vi sager “baby-sit” journalisterna och guida dem runt i lagren. Kommer att bli ytterligare ett par liknande resor under de kommande veckorna da journalister fran hela varlden strommar hit.

Vill passa pa att onska alla en God Jul sa har i efterskott (mobilnatet brot ihop over jul sa jag kunde varken ringa eller skicka sms) och ett Gott Nytt Ar i forskott (om natet skulle bryta ihop igen, vilket ar hogst troligt!)!

Stor kram fran Nairobi

Varma dagar, kalla natter

Man borjar nu kunna kanna av att arstiderna skiftat har i Kenya, nu har sommaren anlant och det blir bara varmare och varmare samtidigt som natterna blir svalare. "Short rains" har antligen upphort vilket ocksa gjort att vi har farre stromavbrott vilket ar valdigt skont och underlattar en del i vardagen. Kanns dock lite markligt att sommaren anlant samtidigt som alla planerar infor julen, har har barnen sommarlov samtidigt som man hemma har vinter/jullov. Har haft svart att fa den dar riktiga julkanslan da alla mina sinnen sager att det ar hogsommar! Kanske infinner sig den ratta kanslan nar jag i kvall ska ge mig pa att baka lussekatter till var julfest imorgon.

Forra helgen var en langhelg, pa fredagen firade man namligen Kenyas sjalvstandighetsdag ( i ar ar det 45 ar sedan de blev sjalvstandiga fran britterna). Vi passade darfor pa, att i sistaminuten, boka in en safari i Amboseli National Park. Parken ligger nere langs gransen till Tanzania och ar framst kand for tva saker, dess stora bestand av elefanter och att man standigt har Mount Kilemanjaro i bakgrunden. Tog oss ca 5 timmar i bil pa daliga vagar att komma dit, men sa fort man sag berget torna upp sig i fjarran sa insag man att resan var vart besvaret!

Bodde valdigt fint pa Ol Tukai Lodge, fick ett fint rum med veranda med utsikt over savannen och Kilemanjaro i bakgrunden. Hann med totalt fyra "game drives", tva morgon och tva eftermiddag/kvall och jag fick antligen de elefantbilder jag saknat i min samling. Ar verkligen svart att med ord beskriva kanslan av att befinna sig mitt i en hord med 30 elefanter i varierande storlek som passerar en pa bara nagra meters avstand. En svarslagen upplevelse!
Fick ocksa se lejon vid tva tillfallen, ena gangen var det en ensam lejonnina som var pa vag for att jaga, hon kom plotsligt gaende rakt mot oss over den kala svannen. Hon slog en stor cirkel kring var bil och vandrade sedan vidare. Tyvarr ar internet uppkopplingen for dalig for att kunna lagga upp bilder,fick fina bade pa elefanterna och lejonen, men jag kan lova att jag ska lagga upp nagra sa fort jag kommit hem.

Blev faktiskt ranad pa lodgen, av en stor "vervet monky" som helt frackt vandrade upp till mig nar jag i lugn och ro satt pa verandan och laste Hemingways "True at first light" (utspelar sig i omradet kring Amboseli) och snodde den pase med vinager chip jag hade liggandes pa stolens armstod. Fick hjalp av en av de maasaier som ar anstallda som vakter pa lodgen att jaga bort apan, han verkade dock tamligen obesvarad och satte sig i ett trad och mumsade pa sitt byte. Nagra minuter senare kom en tom chipspase dalande ner fran tradet och landade mitt framfor mig. Snopet varre!

Annars jobbar jag mest, borjar lugna ner sig nu infor jul da de flest tar ut sin ledighet. Sjalv kommer jag att jobba hela julen (bara ledig 25/12 och 1/1) och sedan kommer jag att jobba kvar fram tills dess jag aker istallet for att sluta 31/12 som planerat. Fick forfragan i borjan pa veckan om jag kunde tanka mig att stanna kvar och visst kunde jag det! Trivs ju hur bra som och lar mig nya saker varje dag, kanns faktiskt vemodigt att tanka pa att det bara ar en manad kvar innan det ar dax att packa ihop och aka hem.

Det var allt jag hade att rapportera, hoppas allt ar bra med er dar hemma.

Kram

P.S. Sag att delar av forra inlagget fallit bort, ska forsoka atgarda det sa fort jag har en stund over.

"Soft targets"

Fick idag veta att en UNHCR /GTZ ambulans blivit beskjuten utanfor Dadaab. Tidigare har vi varit ganska forsonade fran skottlossning direkt riktad mot humanitar personal, men allt eftersom konflikten i Somalia trappas upp och skoljer over gransen in i Kenya sa forsamras sakerhetslaget.12 personer fardades i ambulansen och en skottskadades, vet dock inte hur allvarligt.

"Bullets were coming from the front, the sides and they even shot the tyres," said Felicitas Pruess, the group's programme manager in Dadaab. /AFP

I Dadaab finns idag tre lager som sammantaget utgor varldens storsta flyktinglager med totalt runt 250 000 flyktingar, var av de flesta fran Somalia. Incidenten visar pa att de varningar vi fatt pa sista tiden om att vi som "humanitara arbetare" nu ses som "soft targets" och inte som neutrala, olegitima mal i hogsta grad ar verklighet i dagens Kenya. Forhoppningsvis ar det nagot som inte kommer att sprida sig utan vara avgransat till omradet mot den somaliska gransen. Aven om det i sig ar illa nog...

Nu maste jag fortsatt med mitt rapport skrivande, Geneve vantar! :)

kram

Tillbaka i Nairobi

Då var man tillbaka i Nairobi igen efter att ha spenderat det mesta av förra veckan i Nakuru. Sitter i skuggan på balkongen med datorn i knäet (tro nu inte att vi har Internet hemma, nej får spara detta inlägg på usb för att ladda upp vid senare tillfälle) och tittar ut över grannskapet och den el-stolpe som efter att elledningen brast igår nu hänger i 60 graders vinkel över vår innergård. En bil med två män från Kenya Power Company kom igår, de steg ur bilen gick fram till stolpen och petade på den men gick sedan tillbaka till bilen igen och körde iväg. Ryktet i huset säger dock att de ska komma tillbaka och fixa stolpen och ledningarna idag. Det återstår att se om så sker. Mentaliteten som råder här kan lätt sammanfattas i ett ord ”polepole” (swahili som kan översättas med sakta/lugnt).

Att komma ut från Nairobi var som alltid underbart. För att överleva i den här stan behöver man definitivt ta sig andningspauser med jämna mellanrum, och då menar jag inte bara från den extremt dåliga luften. Förra veckan åkte hela vårt lilla IDP team till Nakuru National Park där vi inledde med en två dagars workshop kring ”Mental Health in Emergency Settings”, som jag tidigare nämnt. Var otroligt lärorikt och väldigt matnyttigt för oss som regelbundet träffar traumatiserade och psykiskt sjuka ute i lägren. Något som också var otroligt nyttigt var den hela dag vi ägnade åt ”staff welfare”, ett område som ofta glöms bort inom FN-systemet trots att folk ofta arbetar i utsatta och påfrestande miljöer som kan ge men för livet om man inte är försiktig. Efter två intensiva dagar med workshop så avslutade vi med en dag då vi gick igenom 2008 och blickade framåt inför kommande år.

Men det var inte bara allvar och arbete, vi hann också med att åka på tre fantastiska ”gamedrives” i parken. Fick uppleva flamingos, pelikaner, Marabou stork, hyenor, zebror, diverse antiloper, ”water bucks”, lejon med ungar, giraffer, babianer i massor, dik dik, bufflar, vit och svart noshörning m.fl. Att uppleva dessa djur på bara några meters avstånd är något man aldrig glömmer. Att få ögonkontakt med en hyena eller en noshörning som nyfiket stirrar på en är helt obeskrivligt. Dock kom vi lite väl nära vid ett tillfälle då vi körde upp intill ett par lekande ”black rhinos”, en av våra chefer råkade då av misstag utlösa blixten på sin kamera något som fick den enorma varelsen att se rött. En millisekund senare anföll noshörningen bilen men som tur var var vår guide uppmärksam och tryckte gasen i botten. Vi flög sedan fram ett par hundra meter med två noshörningar galloperande efter oss. Det är då man blir påmind att man är inne på deras revir och att det är vi som måste anpassa oss efter dem.

När retreatet så var över stannade jag och Andy och Lola (vår nya admin praktikant från Nigeria) kvar i Nakuru för att dagen efter närvara vid ett av UNHCR’s ”16 Days of Activism Against Gender Violence” event. Själva eventet var en sports dag ute i ett av lägre utanför Naivasha (söder om Nakuru). Vi hade köpt in en del sportsutrustning som mottogs med öppna armar då de i princip inte finns något för de f.d. IDP’ern att gör i lägren då de missat årets sådd. Något annat som uppskattades var de t-shirts vi tryckt upp med ett GBV-budskap (gender based violence) på swahili och på vilka alla fick göra ett eget handavtryck. Var kladdigt, för att säga det minsta, men väldigt kul. Förutom de mer underhållande aktiviteterna så hade vi också i samarbete med USAID ordnat med små tält i vilka alla erbjöds gratis och konfidentiell HIV-testning. Vi var först oroliga att folk skulle känna sig nervösa och skämmas och inte våga gå dit, men våra farhågor visade sig vara helt obefogade. Folk strömmade gladeligen till tälten och testade sig på löpande band.

Det var en kort sammanfattning av veckan som gick, lustigt nog känns det som att tiden bara flyger iväg. Har bara ca 1,5 månad kvar i Kenya nu vilket känns lite sorgligt nu när jag börjar komma in i arbetet på UNHCR ordentligt. Upphör aldrig att facinera mig hur anpassningsbar människan är. Hur man som svensk kan trivas så bra i ett land som på så många sätt är raka motsatsen till ”hemma”. Ett land där våld och fattigdom i hög grad är en del av vardagen, där man febrilt kämpar för att bibehålla lugnet mellan de många olika etniska grupperna som utgör dess befolkning. Nu närmast gäller det implementerande av Wakirapporten, kommer det att bli en lokal tribunal eller kommer frågan att gå till ICC (International Criminal Court) i Haag? Tidsfristen för beslutet går ut den 17 december och alla undrar nu hur folk kommer att reagera. Den lista på misstänka förövare som lämnades ihop med rapporten har ännu inte offentliggjorts men om man varit i Kenya ett tag och känner till den inhemska politiken så är det inte så svårt att räkna ut vem står med, vem som riskerar att åtalas. Allt vi kan göra nu är att planera för eventuella oroligheter (om att ifall något skulle hända måste man vara beredd och då vi utgör ”emergency response team” så måste vi vara beredda på vad som) och avvakta och se vad som sker. Förhoppningsvis har de politiska ledarna lärt sig av sina misstag, förhoppningsvis kommer de att mana till lugn istället för som sist våld.

Det var allt för nu.

Kram till er alla från ett hett, svettigt Nairobi!

Retreat!

Nagot som man vet for sakert har ar att inget gar som planerat. Skulle ju spenderat forra veckan i falt, men riktigt sa blev det inte. Vi akte visserligen i tisdags till launchen av "16 Days of Activism Against Gender Based Violence" som holls i Nakuru (2 timmar bilresa norr om Nairobi). Sedan var det planerat att vi skulle flyga till Eldoret tidigt morgonen efter, en resa som redan stallts in en gang tidigare. Nar vi ringde var administrativa avdelning for att bekrafta att vart "mission request" gatt igenom sa hade de missat att boka flyget! Sa det blev ingen resa utan istallet fick vi snallt stanna pa kontoret i Nairobi. Frustrationen ar hog i vart lilla team da de pa admin lyckats klanta till det lite val mycket pa senaste tiden. Tyvarr ar det sa att de lokalanstallda sitter ganska sakert, ar svart for FN att avskeda dem, vilket gor att de inte bryr sig sarskilt mycket om hur de gor sitt jobb. Ar trakigt att behova konstatera att den inkompetens manga pratat om i samband med FN faktiskt existerar och att man inte gor sarskilt mycket for att komma till ratta med problemet. Da det asministrativa inte fungerar i en byrakratisk organisation som FN sa forlamas latt arbetet vilket gor att det blir valdigt tung rott.

Som tur ar ska vi pa retreat nasta vecka i Nakuru National Park, ar tydligen nagot som manga av FN organen i falt gor precis innan jul. Da far vi chansen att under en dag diskutera det gagna aret och utvardera arbetet som gjorts samt komma med forslag pa forbattringar infor 2009. Om allt gar enligt planerna (vilket jag slutat att rakna med for lange sedan!) sa aker vi till Nakuru redan pa sondag da vi redan tidigt pa mandag inleder en tva dagars workshop pa temat "Mental Health in Emergency Settings". Workshopen ska hallas av Rebecca som doktorerat i psykologi hemma i Kanada och som nu jobbar som volontar for UNHCR. Ska verkligen bli intressant att lara sig mer om hur man bemoter traumatiserade och vilka speciella intervjutekniker som man bor tillampa i krissituationer. Efter workshopen blir det sen en dag av utvardering av det gagna aret och framat blickar infor det nya.

Nar workshopen/retreatet ar over pa onsdag kvall sa planerar nagra av oss att stanna kvar ytterligare en natt for att sedan nasta morgon aka vidare till Naivasha dar UNHCR ska halla i ett event inom ramen for "16 Days" kampanjen. Tydligen sa har var "High Commissioner" engagerat sig extra mycket i den har kampanjen, nagot som gor att jag i slutandan maste skriva en rapport till Geneve om de aktiviteter vi genomfort har i Kenya. Borjar blir riktigt bra pa det dar med att skriva rapporter, i borjan var det svart att sammanfatta allt pa bara ett par sidor men nu borjar jag fa klam pa det.

Hinner tyvarr inte skriva mer nu, ska gor mitt basta for att uppdatera er nar jag ar tillbaka efter veckans falttur (om nu inte den ocksa blir installd!). Stor kram till er alla dar hemma, hoppas ni inte fryser alltfor mycket i vinter kylan!

Security, security och aterigen security...

….ar vad det mesta kretsar kring har just nu. Situationen i Mandera uppe i norra Kenya (omrade som gransar till saval Somalia som Etiopien) har forvarrats under de senaste veckorna. Konflikten kan klassas som "intern" med "internationella forgreningar" da det dels handlar om klanstrider mellan olika klaner i omradet och dels om milisgrupper som gar in over gransen fran Somalia. Forra veckan kidnappades ett par italienska nunnor vid en valplanerad attack, nagot som resulterat i att de sista kvarvarande "expatsen" evakuerats sa nu finns enbart lokalanstalld personal kvar, om ens det. Manga organisationer har dragit sig ur helt och sitter nu pa annan ort och vantar pa att situationen ska forbattras.

UNHCR har deltagit i flera krismoten angaende Mandera under forra och denna veckan, just nu forsoker man koordinera insatserna samtidigt som man bevakar utvecklingen. Avgorande for hur konflikten kommer att utvecklas ar den militara operation som kommer att inledas pa fredag, 21/11, nar tidsfristen gar ut for inlamningen av illegala vapen. Forst var det tankt att vi skulle aka upp till omradet just den dagen for ett "fact finding mission" i samarbete med en rad andra FN organ. Men da laget forvarrats under de senaste dagarna har resan skjutits pa framtiden.

Aven har i Nairobi ar sakerheten i fokus, nya hot har gjorts mot saval kenyanska som internationella intressen. Som ni kanske minns sa stoppade polisen en misstankt "terrorist" i Nairobi (bara nagra kvarter fran dar jag bor och jobbar) med 600 sprangkaplsar for nagon vecka sedan. Nu har utredningen visat att han formodligen var pa vag till just Mandera omradet. Vad som var hans tanka maltavla har dock inte rapporterats.

Hoten har lett till att sakerheten okats ytterligare, vi far dagligen mail med nya listor pa omraden vi bor undvika och nya regler for FN personalen. Ar latt att bli nojig, men da jag jobbar med ett ganska luttrat gang ( min chef har jobbat i saval Rwanda som Kosovo och Haiti) sa ar det ingen som hetsar upp sig namnvart aven om vi maste lagga om vara rutiner en del. Bara att ta sig in och ut fran de olika FN-kontoren maste nu planlaggas da sakerhetskontrollerna ar tamligen omfattande.

Sakerheten har aven paverkat "The 16 Days of Activism.." som jag koordinerar for UNHCR's rakning da den nationella lanseringen av kampanjen fatt flyttas fran Naivasha till Nakuru. Riktigt varfor vi var tvugna att flytta evenemanget ar inte klart, allt vi fick veta var att det var av sakerhets skal. Kampanjen borjar som jag tidigare namnt pa tisdag nasta vecka, 25/11, och pagar till "International Human Rights Day" den 10/12. Om allt gar enligt planerna kommer jag, eftersom jag koordinerar det hela, att tillsammans med var "reporting officer" Andy aka till Nakuru pa tisdag for att delta i lanseringen dar. Pa onsdag hoppas vi sedan kunna flyga vidare till Eldoret for att stanna dar ett par dagar och delta i de akriviteter som kommer att arrangeras dar inom ramen for kampanjen.

Ser verkligen fram emot att komma ut i falt igen, har spenderat alldeles for mycket tid pa kontoret och i moten de senaste veckorna. Nagot som ar svart att undvika da saker och ting maste planeras och godkannas innan de kan utforas i praktiken. Men som tur ar sa kommer jag redan imorgon att komma ut lite da vi kommer att organisera en workshop pa Holiday Inn har i Nairobi for planeringen av framtida insatser i Dadaab (ett av varldens storsta flyktinglager, ligger mot gransen till Somalia). Och pa mandag ska vi lansera var "Emergency Humanitarian Response Plan" pa ett konferenscenter nere I centrum. Fran UNHCR's sida kommer vi att satta upp en monter med bilder och diverse NFI's (non-food items) som delas ut i lagren. For att ge en mer konkret bild av hur det ar att leva i nagot av vara lager sa ska vi bygga upp ett av vara "shelters" pa plats, en uppgift som fallit pa mig och Andy. Ska bli intressant och se om vi klarar att fa upp det! Tydligen ska vem som kunna gora det…ater star att se om vi faller under "vem som"!

Det var allt for nu, lovar att rapportera hur det gar i falt nar jag kommit tillbaka.

Ha det nu sa bra dar hemma, stor kram fran soligt Nairobi (har antligen slutat regna!)

P.S. Min kara van och praktikant kollega pa UNHCR i Geneve, Elina, bloggade om min blogg pa sin blogg nu i veckan. Hennes eminenta blogg hittar ni pa www.elinaelinaelina.blogspot.com .