Hog hojd, lite vatten och ingen mat...ingen bra kombo!

Akte i gar ut med en av Vi-projektets lokalanstallda, Peace, for att vara med nar hon skulle utbilda en grupp bonder i det banksystem som de ar igang med att bygga upp. De stora bankerna ger namligen inte lan under en viss summa och for bondernas del handlar det snarare om kronor och oren och inte ens hundralappar. Vi akte pa minst sagt skumpiga vagar, regnperioden har ju gjort sitt, och nar vi antligen kom fram kandes det som samtliga organ i kroppen bytt plats. Sena som vi var, snarare regel an undantag har, sa hade de redan satt igang utbildningen och vi slog oss ner pa en hard trabank i byns skolaula.
Dar blev vi sittande de kommande 4 timmarna, Peace oversatte for mig och forklarade i stora drag hur banksystemet med microlan fungerar. Nar jag efter 4 timmar i det instangda rummet, utan vatten och mat, reste mig sa svartnade det for ogonen. Jag hade svimmat. Nasta sak jag minns ar hur benen inte bar...tillsist vaknade jag till liv igen ute pa ett tygskynke i graset. Formodligen berodde de pa brist pa mat och vatten och den hoga hojd vi befann oss pa, byn lag bra mycket hogre upp an Kigali som jag nu ar van vid.

I byn vi var i hade de inte sett en 'muzungo' pa ett bra tag och alla kom for att titta och vissa tog mod till sig att komma fram och halsa. Alla blev valdigt nervosa nar jag plotsligt utan forvarning sjonk ihop. De kom fram och pysslade om mig, gav mig bananer och vatten. Nar jag val kvicknat till fick jag ga in i den fullpackade aulan och halla ett improviserat tal dar jag tackade for att jag fick delta i deras traning och att jag onskade dem alla lycka till i framtiden. De verkade alla lattade over att den enda muzungo som hittills besokt byn i ar kom levande dar ifran.

Igar eftermiddag kom Anna tillbaka fran byn utanfor Gitarama dit hon akt dagen innan. Hon hade verkligen hamnat ute pa landet, ingen el, inget vatten. Tyvarr sa ville rektorn se fler intyg innan hon fick vara med barnen i skolan sa efter att hon spenderat dagen i lararrummet med lararna sa fick hon snallt aka tillbaka till Kigali igen. Imorgonbitti ska vi pa mote med utbildningsministern som vi hoppas ska ge henne det intyg hon behover. Ar ju tankt att makten ska decentraliseras fran Kigali, men det verkar inte som att processen kommit sarskilt langt. Man ar fortfarande forsiktig med att ge intyg etc. pa regionniva, man vill helst se papper fran de overordnade i Kigali.

Efter att Anna kommit tillbaka igar sa gick vi ut pa kvallen och at och pa resaturang och da kom en amerikansk f.d. major fram och borjade smaprata. Visade sig att han horde till samma foretag som ett par andra amerikaner vi stott pa ett par dagar tidigare som jobbar for ett privat amerikanskt militar/sakerhetsforetag som ar har for att utbilda rwandiska soldater infor deras uppdrag i Darfur. Han fragade om vi ville hanga med nan dag for att se hur utbildningen gar till, nagot som vi sjalvfallet inte kunde tacka nej till. Han ska nu hora med sin boss och sedan aterkomma, forhoppningsvis kan vi aka med dem ut i slutet pa nasta vecka.

Annars har det inte hant sa mycket, gar fortfarande och vantar pa att fa traffa min kontakt pa UNHCR. Kanns smatt frustrerade, samtidigt som vi var val medvetna om att det kunde bli sa har innan vi reste. Den rwandiska tidsuppfattningen skiljer sig en aning fran var!

Dagen idag har vi spenderat pa marknaden i utkanten av Kigali, Yoseph, en chauffor har pa Vi-projektet, korde oss och hjalpte oss att forhandla fram ok priser. De tenderar namligen att gora ett rejalt tillagg for oss "muzungos",enda sattet att komma undan det ar att ha med sig en rwandier. For 4 000 RFr (ca 60 svkr) fick vi sotpotatis, morotter, massa bonor, tomat, paprika, frukt, socker, te och olja. Vilket kommer att racka minst 3-4 dagar, vilket kanns skont da man blir tamligen matt efter en timme eller tva i kaoset pa marknaden.
Vart vi an gar star vi ut ur mangden och lockar till oss folks uppmarksamhet. Man vanjer sig till viss del men vissa dagar ar det tuffare att hantera an andra.

Hoppas verkligen att ni alla har det bra dar hemma, och att varsolen borjat skina pa er! Har en kansla av att hemlangtan kommer att satta in lagom till siste april firandet...da vill man ju bara vara i Lund!

STOR kram