Sa har dax om en vecka sa sitter vi pa planet pa vag hem till Sverige. Kanns bade underbart och sorgligt, vi vet ju inte nar vi kommer att komma tillbaka igen och nu har man ju byggt upp ett liv, en vardag har.
Har just kommit tillbaka efter att ha spenderat dagen i Gitarama hos Bellagie och resterna av hennes familj (de som overlevde). Vi besokte dem forra gangen vi var har da dottern, Aline, skulle konfirmeras. Hon ses som lite av ett 'mirakel' barn da hon foddes efter folkmordet under vilket hennes tutsi pappa dodades men hennes hutu mamma overlevde. Hos Bellagie bor nu ocksa Rafikis (var rwandiske van som nu ar gift med en svenska och bor i sthlm) lillebror Bertrand som hjalpt oss en del har och tolkat till Anna. Vart besok dar idag var mest en artighetsvisit, vi kande att vi var tvugna att aka tillbaka da Bertrand berattat att vi var tillbaka i landet och de fortfarande kom ihag hur trevligt det var nar vi var dar sist. Tydligen sa pratas det fortfarande i grannskapet om vart forra besok. Efter att ha atit och druckit och pratat i tre timmar sa var det dax att ta bussen tillbaka till Kigali, en resa pa ca 1-1,5 timme.
Sjalva bussresan i sig ar en upplevelse. 18 passagerare klams in i en liten minibuss, man sitter i princip i varandras kna. Pa busstationen ar det rent kaos, att lista ut vilken buss det ar man ska aka med ar inte det lattaste. Nar man val hittat bussen sa galler det att fa en hyfsad plats, att hamna langst ut och fa sitta mellan satena ar ingen hit direkt. Sedan flyger man fram over kullarna, med traditionell rwandisk musik pumpande ur hogtalarna och haret fladdrande i den ljumna vinden. Att alla svettas som galningar behover jag val knappast tillagga?
Ar skont att komma tillbaka till Kigali som vi nu ser som vart hem, var trygghet. Vart rum har pa Vi-life har blivit var fredade zon dar vi kan stanga ute allt och alla och bara aterhamta oss och samla kraft. Vet inte vad vi hade gjort utan det! Att hela personalen som jobbar pa Vi-life ar trevliga och omtanksamma gor det bara an harligare. Igar kvall var vi hembjudna pa middag hos Norbert som har hand om Vi-lifes ekonomi. Han ar hur trevlig som och har en underbart sot liten son pa 2,5 ar och en dotter pa 4 manader. Han var snall nog att komma och hamta upp oss igar sa att vi slapp ta taxi vilket blir valdigt dyrt da de bor pa andra sidan stan. Deras hus ar belaget ganska hogt upp pa sluttningen vilket ger dem en helt fantastisk utsikt over Kigali, pa kvallen ar det underbart att se ut over staden och dess ljus. Bristen pa tillgang till el gor att staden anda inte ger tillrackligt med ljus for att stora stjarnhimmeln, det kompakta morkret gor att stjarnorna verkligen star ut pa ett annat satt an hemma.
Ikvall ska vi bara ta det lungt, ska upp tidigt imorgon da jag ska pa mote pa 'Save the Children'. Formodligen mitt sista mote har i Rwanda...kanns konstigt att det borjar bli dax att avrunda faltstudien. Ska bli intressant att komma hem och analysera allt material man samlat in.
Kram fran ett mulet, kallt Kigali
Sunday, June 3, 2007
Friday, June 1, 2007
Regn, regn, regn...
Askan rullar over kullarna har i Kigali och regnet danar mot plattaken, regnperioden borde varit over vid det har laget men klimatforandringarna har gjort att den dragit ut pa tiden. Nagot som bara inte stor vara planer att spendera nagra av de sista dagarna vid poolen pa 'Circle de Sportif' utan som ocksa paverkar den vader kansliga kaffe och te produktionen. Da kaffe och te fortfarande utgor landets huvudsakliga exportvaror sa har man nu insett att man maste anpassa grodorna efter det skiftande klimatet for att man ska kunna aterhamta det man i ar tappat i tillvaxt (-0.3%) detta aret. Detta samtidigt som man forsoker bredda sig och locka hit nya investerare for att bygga upp nya industrier. Nu i veckan avslutades en stor konferens har i Kigali var enda syfte var att locka nya investerare, nagot som president Kagame jobbar hart for da han anser att det ar nyckeln till landets framtida utveckling.
Man satsar darfor hart pa att bygga upp en profil som regionens minst korrupta land, hittills har man lyckats sla sina grannar men man ligger anda pa en deprimerande 128:e plats (av totalt 144) pa 'Transparency Internationals' index. Trots det har man under de senaste manaderna lyckats locka stora investerare som 'Starbucks', 'Costco' och 'Google' till landet. De tva forsta ar intresserade av att borja importera hogkvalitativt kaffe medan 'Google' ar beredda att gratis bidra med en del mjukvara samt investera i utbyggnaden av IT-sektorn.
Forutom anti-korruptions arbetet sa lagger man stor kraft pa att bygga ut och forbattra rattssystemet. Nagot som nu ar nodvandigt da ICTR's (International Criminal Tribunal for Rwanda) mandat gar ut 2008 (overklaganden 2012) och de oprovade fallen skall flyttas over fran Arusha, dar domstolen ar belagen, till Kigali och det rwandiska rattssystemet. Nagot som blivit mojligt da EU:s fd. sarskilda sandebud till Great Lakes Region, italienaren Aldo Ajello, som nu leder 'the International Anti- Death Penalty Lobby Campaigne' fatt regeringen att skriva under en internationell deklaration mot dodsstraff. Rwanda har namligen fram till i ar praktiserat dodsstraff nagot som gjort att varken ICTR eller nationer vilka tillfangatagit misstanka kunnat utlamna dem for provning i Rwanda. Nagot som alltsa nu forandrats da lagen nyligen andrats.
ICTR har till dagens datum atalat 34 individer varav 5 frikants och 29 domts for sina brott, 18 av dem till livstid. Man beraknar att 98 misstanka befinner sig pa flykt runt om i varlden, 38 tror man ar kvar i Afrika (13 i DRC, 9 i Kenya, 8 i Tanzania, 3 i Camerun, 2 i Senegal, 1 i Sydafrika och 1 i Mali). Flera av de stater i vilka man misstanker att de befinner sig har hittills vagrat fanga in dem och prova dem i sina egna rattssystem med hanvisning till att de inte har formagan eller den nationella lagstiftning som kravs. Man har heller inte velat lamna over dem till Rwanda med hanvisning till dess utdommande av dodsstraff. Ett hinder som nu alltsa rojts ur vagen. Allt ar dock inte frid och frojd for det, de senaste dagarna har de varit artiklar i den lokala tidningen om problemen kring hanternadet av dessa fall. Det galler inte bara att lyckas samla ihop tillrackligt manga kompetenta domare (nagot man haft problem med) utan ocksa att bygga lokaler och att finansiera hela kalaset. Man vagar inte heller hoppas for mycket pa att de misstanka pa flykt verkligen kommer att fangas in och overlamnas da manga av dem har nara kontakter med ledande politiker och andra makthavare i de lander dit de flytt. Om de lyckats halla sig utanfor lagens langa arm i 13 ar sa ar det inte omojligt att de lyckas ett bra tag till...
Nu ar det inte langt kvar pa var resa, bara 8 ynka dagar. Ar med blandade kanslor som man tanker pa hemfarden. Samtidigt som det ska bli underbart skont att komma hem sa kanns det trakigt att lamna Rwanda da man vet att det formodligen kommer att droja ett tag innan man kommer tillbaka igen. Man vet ju aldrig heller hur laget i regionen kommer att uvecklas, kanske kommer fred och lugn att infinna sig, kanske inte. Mycket hanger pa hur val man lyckas avvapna och demobilisera de milisgrupper som harjar i omradet med utgang fran DRC. Pa tal om sakerhet sa ar det nu tveksamt om jag kommer att kunna aka till Gihembe lagret nasta vecka, detta da UNHCR lamnat over ansvaret till MINALOC (den statliga myndighet som bl.a. ansvarar flyktingarnas sakerhet i lagren) som ska avgora om jag far aka eller inte. Ser inte ljust ut da det var fran den myndigheten som Anna forsokte fa sitt tillstand som vi holl pa med fram och tillbaka i over 2 veckor och som hon i slutandan anda inte fick!
Men, men om de inte later mig aka beror det ju pa att de inte kan garantera min sakerhet och om de inte kan det sa vill jag inte ta risken i vilket fall som. Ska bli skont att komma hem och kunna slappna av, att inte standigt behova ha det har sakerhets tankandet (vem som finns runt en, var man ror sig etc.).
Nu hinner jag inte skriva mer idag, tanker pa er dar hemma och hoppas ni har det bra!
Kram kram
Man satsar darfor hart pa att bygga upp en profil som regionens minst korrupta land, hittills har man lyckats sla sina grannar men man ligger anda pa en deprimerande 128:e plats (av totalt 144) pa 'Transparency Internationals' index. Trots det har man under de senaste manaderna lyckats locka stora investerare som 'Starbucks', 'Costco' och 'Google' till landet. De tva forsta ar intresserade av att borja importera hogkvalitativt kaffe medan 'Google' ar beredda att gratis bidra med en del mjukvara samt investera i utbyggnaden av IT-sektorn.
Forutom anti-korruptions arbetet sa lagger man stor kraft pa att bygga ut och forbattra rattssystemet. Nagot som nu ar nodvandigt da ICTR's (International Criminal Tribunal for Rwanda) mandat gar ut 2008 (overklaganden 2012) och de oprovade fallen skall flyttas over fran Arusha, dar domstolen ar belagen, till Kigali och det rwandiska rattssystemet. Nagot som blivit mojligt da EU:s fd. sarskilda sandebud till Great Lakes Region, italienaren Aldo Ajello, som nu leder 'the International Anti- Death Penalty Lobby Campaigne' fatt regeringen att skriva under en internationell deklaration mot dodsstraff. Rwanda har namligen fram till i ar praktiserat dodsstraff nagot som gjort att varken ICTR eller nationer vilka tillfangatagit misstanka kunnat utlamna dem for provning i Rwanda. Nagot som alltsa nu forandrats da lagen nyligen andrats.
ICTR har till dagens datum atalat 34 individer varav 5 frikants och 29 domts for sina brott, 18 av dem till livstid. Man beraknar att 98 misstanka befinner sig pa flykt runt om i varlden, 38 tror man ar kvar i Afrika (13 i DRC, 9 i Kenya, 8 i Tanzania, 3 i Camerun, 2 i Senegal, 1 i Sydafrika och 1 i Mali). Flera av de stater i vilka man misstanker att de befinner sig har hittills vagrat fanga in dem och prova dem i sina egna rattssystem med hanvisning till att de inte har formagan eller den nationella lagstiftning som kravs. Man har heller inte velat lamna over dem till Rwanda med hanvisning till dess utdommande av dodsstraff. Ett hinder som nu alltsa rojts ur vagen. Allt ar dock inte frid och frojd for det, de senaste dagarna har de varit artiklar i den lokala tidningen om problemen kring hanternadet av dessa fall. Det galler inte bara att lyckas samla ihop tillrackligt manga kompetenta domare (nagot man haft problem med) utan ocksa att bygga lokaler och att finansiera hela kalaset. Man vagar inte heller hoppas for mycket pa att de misstanka pa flykt verkligen kommer att fangas in och overlamnas da manga av dem har nara kontakter med ledande politiker och andra makthavare i de lander dit de flytt. Om de lyckats halla sig utanfor lagens langa arm i 13 ar sa ar det inte omojligt att de lyckas ett bra tag till...
Nu ar det inte langt kvar pa var resa, bara 8 ynka dagar. Ar med blandade kanslor som man tanker pa hemfarden. Samtidigt som det ska bli underbart skont att komma hem sa kanns det trakigt att lamna Rwanda da man vet att det formodligen kommer att droja ett tag innan man kommer tillbaka igen. Man vet ju aldrig heller hur laget i regionen kommer att uvecklas, kanske kommer fred och lugn att infinna sig, kanske inte. Mycket hanger pa hur val man lyckas avvapna och demobilisera de milisgrupper som harjar i omradet med utgang fran DRC. Pa tal om sakerhet sa ar det nu tveksamt om jag kommer att kunna aka till Gihembe lagret nasta vecka, detta da UNHCR lamnat over ansvaret till MINALOC (den statliga myndighet som bl.a. ansvarar flyktingarnas sakerhet i lagren) som ska avgora om jag far aka eller inte. Ser inte ljust ut da det var fran den myndigheten som Anna forsokte fa sitt tillstand som vi holl pa med fram och tillbaka i over 2 veckor och som hon i slutandan anda inte fick!
Men, men om de inte later mig aka beror det ju pa att de inte kan garantera min sakerhet och om de inte kan det sa vill jag inte ta risken i vilket fall som. Ska bli skont att komma hem och kunna slappna av, att inte standigt behova ha det har sakerhets tankandet (vem som finns runt en, var man ror sig etc.).
Nu hinner jag inte skriva mer idag, tanker pa er dar hemma och hoppas ni har det bra!
Kram kram
Subscribe to:
Posts (Atom)
