Blev en sen start pa dagen, gav oss sjalva sovmorgon och gick inte upp forrens vid 08.30 (vanligtvis gar vi upp vid 05.30). Forklaringen ar att vi inte kom i sang forrens vid 12 tiden i gar (var vanliga sangtid ar ju 21) da vi var ute och at med Herbert. Att vi kom upp sent gjorde inte sa mycket da det i dag var "allman samhallstjanst" vilket innebar att alla (oberoende av position) slapper vad de har for handerna och gar ut for att gora samhallsnyttigt arbete. Det kan vara allt fran att plocka skrap eller klippa gras till mer anstrangande saker, Yoseph var chauffor skulle tex. ut med sina grannar och bygga terrasser for att forhindra jorderosion. Denna typ av kollektivt arbete sker en gang i manaden, alltid pa en helg, sa da stanger alla inrattningar mellan 07-12 da arbetet pagar. Hela samhallet avstannar under formiddagen innan aktiviteten kommer igang igen pa eftermiddagen.
Middagen igar at vi pa en popular restaurang som heter "Ledgend" vilken har en terass fran vilken man kan se ut over majoriteten av de kullar som utgor Kigali. Efter en god middag med intressanta diskussioner om Rwandas "da", "nu" och framtid sa akte vi pa hemvagen inom till en av Herberts barndomsvanner, lat oss kalla honom F, som han vaxte upp med i Uganda. Visade sig namligen att Herbert under sin barndom i exil umgicks med flera i den innersta kretsen kring president Kagame, inklusive Paul sjalv. Detta gjorde det sarskilt intressant att diskutera Rwandas framtid med dessa man.
F visade sig namligen vara en av de rikaste mannen i landet, samtidigt som han ar en av dem som star presidenten narmast. Nar vi kom hem till honom (han bodde i ett palats liknande hus) sa mottes vi av tva enorma schaffrar, detta i ett land dar i princip enbart vita har hund (samtliga hundar skots efter folkmordet da de tenderade att ata pa liken). Han forklarade att de inte enbart var for beskydd utanfor att han tyckte de var vackra varelser, det var forsta gangen jag nagonsin hort en rwandier saga nagot positivt om en hund! Val dar sa bjods vi in att sitta ner, vi fick ett glas vin och sedan sa tittade vi pa den direktsanda presskonferensen med Kagame (han ger en i manaden som sands pa basta sandningstid pa fredagskvallar). Jag fragade dem om de tror at Kagame kommer att kunna avsaga sig makten i framtiden och om det finns nagon som kan axla hans mantel. De svarade bada att de var overtygade om att han skulle stalla upp till omval (han ar nu inne pa sin forsta 7 ars period, sa han kan stalla upp till omval och sitta en mandatperiod till pa ytterligare 7 ar) men att han sedan kommer att stiga tillbaka men att han kommer att finnas kvar i kulisserna. Vem som skulle kunna eftertrada honom ville de inte saga men de menade pa att det finns ett par kandidater, folk som borjat visa prov pa gott ledarskap som Kagame tagit under sin vinge.
De berattade ocksa att Kagame ar en extremt hard man, han accepterar misstag men efter tre stycken sa aker man ut. Folk i hans narhet ar faktiskt radda for honom! Nagot som at svart att tro nar man traffar honom, han ger ett valdigt lungt och tillbakadraget intryck. Att han ar sa hard (men rattivs enligt dem) forklarade de delvis med att Rwanda idag ar ett forhallandevis ungt land i det avseende att det styrs av en ung elit dar majoriteten ar mellan 30-40 ar gamla. Herbert tog upp en sedel och pekade pa riksbankschefens underskrift, han berattade att hon var en yngre syster till en av hans vanner fran Uganda och att hon var 27 nar hon tilltradde pa posten. For att fa en sa pass ung nation att fungera kravs disciplin, i alla fall om man ska tro vara nyvunna vanner.
Aven om de till storsta delen talade i positiva ordalag om Rwandas framtid sa menade de att det trots allt finns utrymme for nytt vald att blossa upp. Detta da de finns missnoje fran saval tutsi som hutu sidan. Tutsierna som inte har samma formaner langre och hutuerna som fortfarande utgor majoriteten av de fattiga (samt de extremt fattiga) trots alla forsok till reformer. Emellanat lat det nastan pa dem som att det bara var en tidsfraga innan valdet kommer att blossa upp igen, fragan blir inte om utan snarare hur omfattande det kommer att bli. De uttryckte dock en viss, svag forhoppning om att missnojet skulle kunna fangas upp pa ett tidigt stadium och dar med losas pa fredlig vag. Utan vald. Men det verkade inte som de var beredda att hoppas for mycket, vilket ar forstaligt om man ser tillbaka i historien.
Det var allt for nu, lovar att fortsatta rapportera sa gott det gar (strommen kommer och gar lite hur som for tillfallet).
Ha det bra och ta hand om er!
Kram
Saturday, April 28, 2007
Friday, April 27, 2007
Mote med utbildningsministern, ingen hit!
Imorse hade Anna ett mote med utbildningsministern for att en gang for alla reda ut forvirringen kring de intyg som hon maste ha for att fa lov att vara med och studera barnen i skolan. Ministern och hans "deputy" visade sig vara tva medelalders, sliskiga gubbar vilka alskade att demonstrera sin makt. De ifragasatte eller avfardade i princip allt vi sa pa ett tamligen nonchalant satt. Vi insag att det inte var lage att saga emot om Anna skulle fa den info hon behovde sa det var bara for oss att le och spela med. De synade oss fran topp till ta och flortade ogenerat trots sina vigselringar, kan man saga natt mer an bara "suck"? Motet gick trots allt bra och nu ska Anna bara fixa ett papper fran rektorn pa skolan som hon sedan lamnar till ministern, sen ska allt vara lost. Hoppas vi. Har vet man aldrig riktigt...
Ikvall ska vi ga ut och ata med Herbet, en rwandier som jobbar for Unicef i New York men som nu ar tillbaka i Rwanda efter ett antal ar i exil (17 av dem i Danmark!). Han har levt det mesta av sitt liv i Uganda, Danmark och Skottland men nu nar han har chansen vill han, likt manga andra valutbildade rwandier i exil, atervanda och hjalpa till med ateruppbyggnaden av landet. For som han sa idag: "Denmark do not need me, Rwanda does".
Herbert ska forsoka hjalpa mig att boka ett mote med Unicefs chef har i Rwanda i borjan pa nasta vecka. Nagot som kan vara av intresse for min uppsats da en del av min tes bygger pa att det ar bristen pa alternativa framtidsutsikter och aktiviteter som gor att milisgrupperna kan ga in och rekrytera (frivilliga) barn och unga i flyktinglagren. Nagot som i sin tur hammar UNHCRs utsikter for att verka konflikthammande. Enligt Herbert jobbar Unicef med att motverka detta ute i lagren, sa det ska bli intressant att hora mer om deras aktiviteter.
Nu ska vi gora oss i ordning infor kvallens utgang, ha det bra alla!
Kram kram
Ikvall ska vi ga ut och ata med Herbet, en rwandier som jobbar for Unicef i New York men som nu ar tillbaka i Rwanda efter ett antal ar i exil (17 av dem i Danmark!). Han har levt det mesta av sitt liv i Uganda, Danmark och Skottland men nu nar han har chansen vill han, likt manga andra valutbildade rwandier i exil, atervanda och hjalpa till med ateruppbyggnaden av landet. For som han sa idag: "Denmark do not need me, Rwanda does".
Herbert ska forsoka hjalpa mig att boka ett mote med Unicefs chef har i Rwanda i borjan pa nasta vecka. Nagot som kan vara av intresse for min uppsats da en del av min tes bygger pa att det ar bristen pa alternativa framtidsutsikter och aktiviteter som gor att milisgrupperna kan ga in och rekrytera (frivilliga) barn och unga i flyktinglagren. Nagot som i sin tur hammar UNHCRs utsikter for att verka konflikthammande. Enligt Herbert jobbar Unicef med att motverka detta ute i lagren, sa det ska bli intressant att hora mer om deras aktiviteter.
Nu ska vi gora oss i ordning infor kvallens utgang, ha det bra alla!
Kram kram
Thursday, April 26, 2007
Hog hojd, lite vatten och ingen mat...ingen bra kombo!
Akte i gar ut med en av Vi-projektets lokalanstallda, Peace, for att vara med nar hon skulle utbilda en grupp bonder i det banksystem som de ar igang med att bygga upp. De stora bankerna ger namligen inte lan under en viss summa och for bondernas del handlar det snarare om kronor och oren och inte ens hundralappar. Vi akte pa minst sagt skumpiga vagar, regnperioden har ju gjort sitt, och nar vi antligen kom fram kandes det som samtliga organ i kroppen bytt plats. Sena som vi var, snarare regel an undantag har, sa hade de redan satt igang utbildningen och vi slog oss ner pa en hard trabank i byns skolaula.
Dar blev vi sittande de kommande 4 timmarna, Peace oversatte for mig och forklarade i stora drag hur banksystemet med microlan fungerar. Nar jag efter 4 timmar i det instangda rummet, utan vatten och mat, reste mig sa svartnade det for ogonen. Jag hade svimmat. Nasta sak jag minns ar hur benen inte bar...tillsist vaknade jag till liv igen ute pa ett tygskynke i graset. Formodligen berodde de pa brist pa mat och vatten och den hoga hojd vi befann oss pa, byn lag bra mycket hogre upp an Kigali som jag nu ar van vid.
I byn vi var i hade de inte sett en 'muzungo' pa ett bra tag och alla kom for att titta och vissa tog mod till sig att komma fram och halsa. Alla blev valdigt nervosa nar jag plotsligt utan forvarning sjonk ihop. De kom fram och pysslade om mig, gav mig bananer och vatten. Nar jag val kvicknat till fick jag ga in i den fullpackade aulan och halla ett improviserat tal dar jag tackade for att jag fick delta i deras traning och att jag onskade dem alla lycka till i framtiden. De verkade alla lattade over att den enda muzungo som hittills besokt byn i ar kom levande dar ifran.
Igar eftermiddag kom Anna tillbaka fran byn utanfor Gitarama dit hon akt dagen innan. Hon hade verkligen hamnat ute pa landet, ingen el, inget vatten. Tyvarr sa ville rektorn se fler intyg innan hon fick vara med barnen i skolan sa efter att hon spenderat dagen i lararrummet med lararna sa fick hon snallt aka tillbaka till Kigali igen. Imorgonbitti ska vi pa mote med utbildningsministern som vi hoppas ska ge henne det intyg hon behover. Ar ju tankt att makten ska decentraliseras fran Kigali, men det verkar inte som att processen kommit sarskilt langt. Man ar fortfarande forsiktig med att ge intyg etc. pa regionniva, man vill helst se papper fran de overordnade i Kigali.
Efter att Anna kommit tillbaka igar sa gick vi ut pa kvallen och at och pa resaturang och da kom en amerikansk f.d. major fram och borjade smaprata. Visade sig att han horde till samma foretag som ett par andra amerikaner vi stott pa ett par dagar tidigare som jobbar for ett privat amerikanskt militar/sakerhetsforetag som ar har for att utbilda rwandiska soldater infor deras uppdrag i Darfur. Han fragade om vi ville hanga med nan dag for att se hur utbildningen gar till, nagot som vi sjalvfallet inte kunde tacka nej till. Han ska nu hora med sin boss och sedan aterkomma, forhoppningsvis kan vi aka med dem ut i slutet pa nasta vecka.
Annars har det inte hant sa mycket, gar fortfarande och vantar pa att fa traffa min kontakt pa UNHCR. Kanns smatt frustrerade, samtidigt som vi var val medvetna om att det kunde bli sa har innan vi reste. Den rwandiska tidsuppfattningen skiljer sig en aning fran var!
Dagen idag har vi spenderat pa marknaden i utkanten av Kigali, Yoseph, en chauffor har pa Vi-projektet, korde oss och hjalpte oss att forhandla fram ok priser. De tenderar namligen att gora ett rejalt tillagg for oss "muzungos",enda sattet att komma undan det ar att ha med sig en rwandier. For 4 000 RFr (ca 60 svkr) fick vi sotpotatis, morotter, massa bonor, tomat, paprika, frukt, socker, te och olja. Vilket kommer att racka minst 3-4 dagar, vilket kanns skont da man blir tamligen matt efter en timme eller tva i kaoset pa marknaden.
Vart vi an gar star vi ut ur mangden och lockar till oss folks uppmarksamhet. Man vanjer sig till viss del men vissa dagar ar det tuffare att hantera an andra.
Hoppas verkligen att ni alla har det bra dar hemma, och att varsolen borjat skina pa er! Har en kansla av att hemlangtan kommer att satta in lagom till siste april firandet...da vill man ju bara vara i Lund!
STOR kram
Dar blev vi sittande de kommande 4 timmarna, Peace oversatte for mig och forklarade i stora drag hur banksystemet med microlan fungerar. Nar jag efter 4 timmar i det instangda rummet, utan vatten och mat, reste mig sa svartnade det for ogonen. Jag hade svimmat. Nasta sak jag minns ar hur benen inte bar...tillsist vaknade jag till liv igen ute pa ett tygskynke i graset. Formodligen berodde de pa brist pa mat och vatten och den hoga hojd vi befann oss pa, byn lag bra mycket hogre upp an Kigali som jag nu ar van vid.
I byn vi var i hade de inte sett en 'muzungo' pa ett bra tag och alla kom for att titta och vissa tog mod till sig att komma fram och halsa. Alla blev valdigt nervosa nar jag plotsligt utan forvarning sjonk ihop. De kom fram och pysslade om mig, gav mig bananer och vatten. Nar jag val kvicknat till fick jag ga in i den fullpackade aulan och halla ett improviserat tal dar jag tackade for att jag fick delta i deras traning och att jag onskade dem alla lycka till i framtiden. De verkade alla lattade over att den enda muzungo som hittills besokt byn i ar kom levande dar ifran.
Igar eftermiddag kom Anna tillbaka fran byn utanfor Gitarama dit hon akt dagen innan. Hon hade verkligen hamnat ute pa landet, ingen el, inget vatten. Tyvarr sa ville rektorn se fler intyg innan hon fick vara med barnen i skolan sa efter att hon spenderat dagen i lararrummet med lararna sa fick hon snallt aka tillbaka till Kigali igen. Imorgonbitti ska vi pa mote med utbildningsministern som vi hoppas ska ge henne det intyg hon behover. Ar ju tankt att makten ska decentraliseras fran Kigali, men det verkar inte som att processen kommit sarskilt langt. Man ar fortfarande forsiktig med att ge intyg etc. pa regionniva, man vill helst se papper fran de overordnade i Kigali.
Efter att Anna kommit tillbaka igar sa gick vi ut pa kvallen och at och pa resaturang och da kom en amerikansk f.d. major fram och borjade smaprata. Visade sig att han horde till samma foretag som ett par andra amerikaner vi stott pa ett par dagar tidigare som jobbar for ett privat amerikanskt militar/sakerhetsforetag som ar har for att utbilda rwandiska soldater infor deras uppdrag i Darfur. Han fragade om vi ville hanga med nan dag for att se hur utbildningen gar till, nagot som vi sjalvfallet inte kunde tacka nej till. Han ska nu hora med sin boss och sedan aterkomma, forhoppningsvis kan vi aka med dem ut i slutet pa nasta vecka.
Annars har det inte hant sa mycket, gar fortfarande och vantar pa att fa traffa min kontakt pa UNHCR. Kanns smatt frustrerade, samtidigt som vi var val medvetna om att det kunde bli sa har innan vi reste. Den rwandiska tidsuppfattningen skiljer sig en aning fran var!
Dagen idag har vi spenderat pa marknaden i utkanten av Kigali, Yoseph, en chauffor har pa Vi-projektet, korde oss och hjalpte oss att forhandla fram ok priser. De tenderar namligen att gora ett rejalt tillagg for oss "muzungos",enda sattet att komma undan det ar att ha med sig en rwandier. For 4 000 RFr (ca 60 svkr) fick vi sotpotatis, morotter, massa bonor, tomat, paprika, frukt, socker, te och olja. Vilket kommer att racka minst 3-4 dagar, vilket kanns skont da man blir tamligen matt efter en timme eller tva i kaoset pa marknaden.
Vart vi an gar star vi ut ur mangden och lockar till oss folks uppmarksamhet. Man vanjer sig till viss del men vissa dagar ar det tuffare att hantera an andra.
Hoppas verkligen att ni alla har det bra dar hemma, och att varsolen borjat skina pa er! Har en kansla av att hemlangtan kommer att satta in lagom till siste april firandet...da vill man ju bara vara i Lund!
STOR kram
Tuesday, April 24, 2007
Att ge eller inte ge, det ar fragan!
Da har den forsta av totalt sju veckor gatt. I dag kommer Anna att resa ut till Mushembati, den lilla by dar hon ska studerna forsoningsprocessen pa microniva genom att studera barnen i skolan. Sjalv blir jag "ensam" kvar i Kigali, fast helt ensam blir jag ju inte. Var igar pa svenska "ambassaden" (som egentligen bara ar ett sektionskontor for bistand) dar vi hade ett mote for att skriva in oss pa deras lista (sa de vet att vi ar i landet och var om vi behover evakueras). Da de fick reda pa att vi bodde pa Iris Guest House (vilket kostar 32 dollar natten per person) sa hjalpte de oss at hitta ett nytt, billigt men anda sakert boende pa den svenska NGO:n Vi. Sa nu har vi flyttat fran en kulle till en annan, narmare bestamt till Kacyiru vilket ar den kulle dar majoriteten av ambassaderna och de inhemska myndigheterna har sina kontor.
Jorge som ar den svenske representanten pa Vi-projektet ar valdigt trevlig, om vi behover hjalp med nagot sa ar det bara att ga till honom. Igar fick vi lana hans stor SUV och en av hans medarbetare, Joseph, som korde runt oss hela dagen och som hjalpte oss att flytta over alla vara grejer. Nar vi flyttat in, packat upp och varit ute och atit middag sa brakade varsta ovadert igang. Vi bor pa sluttningen vilket ger oss en underbar utsikt over de andra kullarna sa vi kunde sta pa balkongen och se askan och stormen dra runt...valdigt maktigt! Regnet var sa kraftigt att nar det slog mot taket sa kunde vi knappt hora vad den andra sa, ljudnivan var obeskrivlig. Som tur att sa regnar det inte varje kvall, men nar det val gor det sa oser det ordentligt.
Nu nar vi varit runt en del i Kigali sa kan vi inte sluta att fascineras over hur staden forandrats under de tre ar som gatt sedan sist. Det byggs overallt, hus och kontorssbyggnader, och det har dykt upp en hel del nya affarer och hotell. Utvecklingen har gjort att priserna skjutit i hojden, och det galler inte bara hotell och taxi utan ALLT. En stor sack med kol (nagot som nastan alla anvander till eld vi matlagning) kostar nu 5 000 RFr vilket ar ca 75 svkr. Nagot som blir en enormt stor utgift da en sadan sack varar ung. en vecka for en familj. Nar vi har pratat med folk har verkar det inte som att lonerna foljt med i utvecklingen, nagot som gor att ytterligare manniskor marginaliserats.
Nagot som inte har forandrats ar antalet gatubarn och tiggare. Oavsett var i Kigali man ror sig sa stoter man pa barn, och ofta hela familjer, som lever pa gatan. Manga av dem bar spar av folkmordet i form av hack i huvud och armar eller tydlig arr kring halsen och i ansiktet. Manga saknar ben, armar, hander och fingrar. Har redan under denna forsta vecka markt att jag blivit mer och mer "van" vid deras bedjande rop och blickar, kanns hemskt att man inte langre far samma kanslomassiga svar langre. Antar att det ar en forsvarsmekanism fran min sida, ett satt att orka med situationen. Har slutat ge pengar, har istallet utrustat mig med extra vattenflaskor (manga har inte tillgang till drickvatten och de kan panta flaskan och fa ett par RFr) och kexpaket med matiga digestivekex. Ar inte mycket men anda nagot....kanns battre an att bara vanda bort huvudet och inte ge nagot alls!
Tanker pa er dar hemma och hoppas att ni alla har det bra,
Stor kram fran ett soligt, hett Kigali
Jorge som ar den svenske representanten pa Vi-projektet ar valdigt trevlig, om vi behover hjalp med nagot sa ar det bara att ga till honom. Igar fick vi lana hans stor SUV och en av hans medarbetare, Joseph, som korde runt oss hela dagen och som hjalpte oss att flytta over alla vara grejer. Nar vi flyttat in, packat upp och varit ute och atit middag sa brakade varsta ovadert igang. Vi bor pa sluttningen vilket ger oss en underbar utsikt over de andra kullarna sa vi kunde sta pa balkongen och se askan och stormen dra runt...valdigt maktigt! Regnet var sa kraftigt att nar det slog mot taket sa kunde vi knappt hora vad den andra sa, ljudnivan var obeskrivlig. Som tur att sa regnar det inte varje kvall, men nar det val gor det sa oser det ordentligt.
Nu nar vi varit runt en del i Kigali sa kan vi inte sluta att fascineras over hur staden forandrats under de tre ar som gatt sedan sist. Det byggs overallt, hus och kontorssbyggnader, och det har dykt upp en hel del nya affarer och hotell. Utvecklingen har gjort att priserna skjutit i hojden, och det galler inte bara hotell och taxi utan ALLT. En stor sack med kol (nagot som nastan alla anvander till eld vi matlagning) kostar nu 5 000 RFr vilket ar ca 75 svkr. Nagot som blir en enormt stor utgift da en sadan sack varar ung. en vecka for en familj. Nar vi har pratat med folk har verkar det inte som att lonerna foljt med i utvecklingen, nagot som gor att ytterligare manniskor marginaliserats.
Nagot som inte har forandrats ar antalet gatubarn och tiggare. Oavsett var i Kigali man ror sig sa stoter man pa barn, och ofta hela familjer, som lever pa gatan. Manga av dem bar spar av folkmordet i form av hack i huvud och armar eller tydlig arr kring halsen och i ansiktet. Manga saknar ben, armar, hander och fingrar. Har redan under denna forsta vecka markt att jag blivit mer och mer "van" vid deras bedjande rop och blickar, kanns hemskt att man inte langre far samma kanslomassiga svar langre. Antar att det ar en forsvarsmekanism fran min sida, ett satt att orka med situationen. Har slutat ge pengar, har istallet utrustat mig med extra vattenflaskor (manga har inte tillgang till drickvatten och de kan panta flaskan och fa ett par RFr) och kexpaket med matiga digestivekex. Ar inte mycket men anda nagot....kanns battre an att bara vanda bort huvudet och inte ge nagot alls!
Tanker pa er dar hemma och hoppas att ni alla har det bra,
Stor kram fran ett soligt, hett Kigali
Saturday, April 21, 2007
Byrakrati utan granser...
Da var vi inne pa var 5:e dag har i Kigali. Var magar har borjat vanja sig vid maten har och Annas hemska diarre borjar ge med sig, hon spenderar nu mer tid utanfor an pa toaletten. Detta har gjort att vi borjat utforska Kigali, en hel del har hant pa de tre ar som gatt sedan vi var har sist. Bla. har de byggt ett enormt kopcentrum mitt i stan (som i ovrigt kanns mer som en stor by da majoriteten av husen ar av lera med plattak) dar man kan hitta diverse saker. Allt fran importerat schampoo till hightec teknikprylar, dock ar det ganska tomt och ode i affarerna da de flesta rwandier inte har rad att handlar dar. Ca 3 000 svkr (200 000 RFr) ar vad som har anses som en "bra" manadslon och en flaska schampoo gar pa 75 svkr (5 000 RFr).
Har inte fatt gjort sa mycket de senaste dagarna, har forsokt boka in lite moten och sa men den rwandiska byrakratin vet inga granser. Alla som besitter nagon form av "maktposition" vare sig det handlar om stadaren pa hotellet (som satter upp uppmanande info lappar med minst tre stamplar pa) eller direktoren pa en statlig myndighet (som kraver minst tre intyg for att man ska fa boka mote) ser till att utnyttja sin makt till max.
Anna som skall gora sin studie ute i en skola pa landsbyggden har nu stott pa problem da de intyg hon har fatt hittills inte racker. Sa pa mandag ska hon forska fixa de sista intygen fran utbildningsministeriet for att sedan i veckan bege sig till Gitarama och sedan vidare ut i bushen. Hon stannar alltsa ett par extra dagar i Kigali. Men det ar bara att gilla laget och vanja sig vid att inget gar direkt som planerat , TIA (This is Africa)!!
Sjalv har jag ocksa haft problem med mina kontakter da de UNHCR representanter som befinner sig ute i lagren inte behagar svara i telefon (de sa till mig att ringa nar jag kom pa platsc i Kigali). Har dock ett mote inbokat har i Kigali sa jag far halla tummarna och hoppas att UNHCR representanten har kan hjalpa mig att fa kontakt med de ute pa landsbyggden. Medan jag vantar pa det motet ska jag forsoka boka in lite moten pa rwandiska myndigheter som handhar demobiliserings och reintegrations fragor. Far se hur det gar med det...ar bara att halla tummarna och hoppas pa det basta!
Ska kila i vag och ata lite lunch nu, ska bli spannande att se vad det blir idag. Har hittills inte fatt in det jag bestallt en endaste gang, ar lite som att spela roulette...man vet aldrig vad man far!
Ni far alla ha det sa bra dar hemma,
kramar fran ett regnigt Kigali
Har inte fatt gjort sa mycket de senaste dagarna, har forsokt boka in lite moten och sa men den rwandiska byrakratin vet inga granser. Alla som besitter nagon form av "maktposition" vare sig det handlar om stadaren pa hotellet (som satter upp uppmanande info lappar med minst tre stamplar pa) eller direktoren pa en statlig myndighet (som kraver minst tre intyg for att man ska fa boka mote) ser till att utnyttja sin makt till max.
Anna som skall gora sin studie ute i en skola pa landsbyggden har nu stott pa problem da de intyg hon har fatt hittills inte racker. Sa pa mandag ska hon forska fixa de sista intygen fran utbildningsministeriet for att sedan i veckan bege sig till Gitarama och sedan vidare ut i bushen. Hon stannar alltsa ett par extra dagar i Kigali. Men det ar bara att gilla laget och vanja sig vid att inget gar direkt som planerat , TIA (This is Africa)!!
Sjalv har jag ocksa haft problem med mina kontakter da de UNHCR representanter som befinner sig ute i lagren inte behagar svara i telefon (de sa till mig att ringa nar jag kom pa platsc i Kigali). Har dock ett mote inbokat har i Kigali sa jag far halla tummarna och hoppas att UNHCR representanten har kan hjalpa mig att fa kontakt med de ute pa landsbyggden. Medan jag vantar pa det motet ska jag forsoka boka in lite moten pa rwandiska myndigheter som handhar demobiliserings och reintegrations fragor. Far se hur det gar med det...ar bara att halla tummarna och hoppas pa det basta!
Ska kila i vag och ata lite lunch nu, ska bli spannande att se vad det blir idag. Har hittills inte fatt in det jag bestallt en endaste gang, ar lite som att spela roulette...man vet aldrig vad man far!
Ni far alla ha det sa bra dar hemma,
kramar fran ett regnigt Kigali
Friday, April 20, 2007
Lund-Sthlm-Rom-Addis Abeba-Nairobi- KIGALI !
Antligen framme i Kigali, direktflyg hade inte varit fel! Men, men man ska inte klaga kanns klart vart den langa resan nar man nu sitter ar har! Vi landade vid lunchtid i tisdags och inledde var resa med att hotellet tappat bort var bokning. Efter en del turer fram och tillbaka sa slutade det med att vi fick bo kvar over natten i ett kraftigt fuktskadat rum (som de egentligen inte hyrde ut) och sedan bokade de in oss pa ett hotell pa andra sidan kvarteret. Sa nu bor vi pa samma gata som Rwandas enda kina restaurang, franska ambassaden och ett av kontinentens storre vapenhandlares huvudkontor. Kanns anda tryggt att bo i Kiyouv som ar den del av Kigali dar i princip alla har minst en vakt utanfor porten. Betyder mycket att man kan slappna av och kanna sig trygg nar man kommer hem till sitt hotellrum...
Vi blev dock lite chockade nar vi forsta dagen var ute och promenderade runt for att orientera oss i omradet och vi plotsligt mottes av en kolonn med svarta SUV:s med tjutande syrener och med militarer hangandes ut genom fonstren med AK47 pekande pa oss forbi passerande. Nast sist i kolonnen kom sa presidentens bepansrade bil som vi kande igen sedan sist...som tur var hann vi hoppa av vagen i tid, finns alltsa bade for- och nackdelar med att bo i samma omrade som presidenten!
Vadret ar ganska ok over lag for att vara regnperiod. Forsta kvallen stormade det rejalt och regnet oste ner, tog inte lang tid innan aksan salgit ut elen och de blev becksvart. Nastan prick kl.18 gar solen ner och da blir det morkt, man kan knappt se handen framfor sig. Sa det var bara att plocka farm pannlampan, har en kansla av att den kommer att bli val anvand de narmaste manaderna!
Annars har vi inte hunnit med sa mycket, mest fixat praktiska saker som vaxling av pengar och inkop av rwandiska sim-kort till telefonerna...allt kanns sa mycket lattare denna gangen da man nu vet vart och till vem man ska vanda sig, man har helt enkelt battre koll pa hur samhallet fungerar har och man kan darfor pa ett smidigt satt undvika en del av kulturkrockarna och den forvirring som uppstod sist. Att folk pekar, tittar och skriker efter oss ar nagot vi inte kan gora nagot at, men man lar sig hantera det och att uttyda om de menar illa eller val. Ordet muzungo (vit, europee) kan ses som bade positivt och negativt sa det ligger helt i tonfallet, ofta anvander de det bara for att fa var uppmarksamhet. Kanns sjalvfallet markligt att vara i minoritet, man kan gar runt nastan en hel dag utan att se en endaste annan vit person.
De narmaste dagarna ska vi spendera har i Kigali, pa sondag eller mandag aker Anna ut till Gitarama for att paborja sin studie i skolan dar medan jag blir kvar i Kigali for att invanta mitt forsta mote med UNHCR. Riktigt ensam blir jag inte da Anna kommer att komma in pa helgerna for att vila upp sig och traffa mig.
Hoppas ni alla har det bra dar hemma och njuter av varen,
Stora kramar fran Kigali!
Vi blev dock lite chockade nar vi forsta dagen var ute och promenderade runt for att orientera oss i omradet och vi plotsligt mottes av en kolonn med svarta SUV:s med tjutande syrener och med militarer hangandes ut genom fonstren med AK47 pekande pa oss forbi passerande. Nast sist i kolonnen kom sa presidentens bepansrade bil som vi kande igen sedan sist...som tur var hann vi hoppa av vagen i tid, finns alltsa bade for- och nackdelar med att bo i samma omrade som presidenten!
Vadret ar ganska ok over lag for att vara regnperiod. Forsta kvallen stormade det rejalt och regnet oste ner, tog inte lang tid innan aksan salgit ut elen och de blev becksvart. Nastan prick kl.18 gar solen ner och da blir det morkt, man kan knappt se handen framfor sig. Sa det var bara att plocka farm pannlampan, har en kansla av att den kommer att bli val anvand de narmaste manaderna!
Annars har vi inte hunnit med sa mycket, mest fixat praktiska saker som vaxling av pengar och inkop av rwandiska sim-kort till telefonerna...allt kanns sa mycket lattare denna gangen da man nu vet vart och till vem man ska vanda sig, man har helt enkelt battre koll pa hur samhallet fungerar har och man kan darfor pa ett smidigt satt undvika en del av kulturkrockarna och den forvirring som uppstod sist. Att folk pekar, tittar och skriker efter oss ar nagot vi inte kan gora nagot at, men man lar sig hantera det och att uttyda om de menar illa eller val. Ordet muzungo (vit, europee) kan ses som bade positivt och negativt sa det ligger helt i tonfallet, ofta anvander de det bara for att fa var uppmarksamhet. Kanns sjalvfallet markligt att vara i minoritet, man kan gar runt nastan en hel dag utan att se en endaste annan vit person.
De narmaste dagarna ska vi spendera har i Kigali, pa sondag eller mandag aker Anna ut till Gitarama for att paborja sin studie i skolan dar medan jag blir kvar i Kigali for att invanta mitt forsta mote med UNHCR. Riktigt ensam blir jag inte da Anna kommer att komma in pa helgerna for att vila upp sig och traffa mig.
Hoppas ni alla har det bra dar hemma och njuter av varen,
Stora kramar fran Kigali!
Wednesday, April 11, 2007
Inför avresan
Hej alla glada vänner som hittat hit!
Har gett in för era påtryckningar och nu skapat en blogg inför mitt äventyr i Afrika så att ni alla kan följa mina eskapader (och hålla koll på att jag fortfarande är vid liv). Kan inte garantera att den kommer att uppdateras alltför ofta då jag inte vet hur tillgången till internet kommer att vara. Att det är mitt i regnperioden då vi kommer dit och diverse kablar spolats bort underlättar förmodligen inte heller....men jag ska göra mitt bästa!
Vad vi vet hittills (vilket inte är alltför mycket) är att vi kommer att flyga från Arlanda den 16/4 för att anlända i Kigali dagen efter. Sedan tänker vi stanna där i typ en vecka för att aklimatisera oss och få lite bättre koll på läget. Efter det ska Anna Berglund (min partner in crime) åka ut till en liten by söder om Kigali för att påbörja sin antropologiska undersökning medan jag inte är helt säker på vart jag kommer att hålla hus.
Något jag är (ganska) säker på är mitt forskningsupplägg, planen är att undersöka om UNHCR kan verka konflikthämmande inom ramen för sitt mandat. Något jag tänkt undersöka genom att studera organiserandet och drivandet av tre flyktingläger med kongolesiska flyktingar, Kiziba och Gihembe vid gränsen till Kongo samt Kigeme utanför Kigali. Hur det kommer att gå återstår att se...
Siktar på att göra nästa inlägg så fort vi nått Kigali, tills dess ha det bra!
Har gett in för era påtryckningar och nu skapat en blogg inför mitt äventyr i Afrika så att ni alla kan följa mina eskapader (och hålla koll på att jag fortfarande är vid liv). Kan inte garantera att den kommer att uppdateras alltför ofta då jag inte vet hur tillgången till internet kommer att vara. Att det är mitt i regnperioden då vi kommer dit och diverse kablar spolats bort underlättar förmodligen inte heller....men jag ska göra mitt bästa!
Vad vi vet hittills (vilket inte är alltför mycket) är att vi kommer att flyga från Arlanda den 16/4 för att anlända i Kigali dagen efter. Sedan tänker vi stanna där i typ en vecka för att aklimatisera oss och få lite bättre koll på läget. Efter det ska Anna Berglund (min partner in crime) åka ut till en liten by söder om Kigali för att påbörja sin antropologiska undersökning medan jag inte är helt säker på vart jag kommer att hålla hus.
Något jag är (ganska) säker på är mitt forskningsupplägg, planen är att undersöka om UNHCR kan verka konflikthämmande inom ramen för sitt mandat. Något jag tänkt undersöka genom att studera organiserandet och drivandet av tre flyktingläger med kongolesiska flyktingar, Kiziba och Gihembe vid gränsen till Kongo samt Kigeme utanför Kigali. Hur det kommer att gå återstår att se...
Siktar på att göra nästa inlägg så fort vi nått Kigali, tills dess ha det bra!
Subscribe to:
Posts (Atom)
