God Jul & Gott Nytt Ar!

Ja da var julen plotsligt over, blev inte direkt som hemma men anda bra. Infor juldagarna har Nairobi nastan tomts da de flesta som kunnat ta ledigt (och som har rad) rest ut till kusten for att ta igen det firande man missade forra aret under valdsamheterna. Sjalv har jag jobbat hela julen, vilket dock inte betyder att jag fat sarskilt mycket gjort da de flesta andra ar lediga och ens mail forblir obesvarade. Har heller inte haft nagra moten den senaste veckan utan vi har mest hangt pa kontoret, spelat julsanger och atit chockald. Vid sadana har tillfallen ar det en stor fordel att ha kollegor som standigt aker fram och tillbaka till Geneve och som da tar med sig enorma askar med den finaste chocklad som finns! Ar nastan dodsstraff pa att komma tillbaka fran Geneve utan en rejalt tilltagen chockladask!

Da vi inte haft sa mycket annat att gora pa kontoret sa har jag antligen fatt tid over att jobba pa mitt visum. Ansokte om mitt “resident permit” samma dag som jag borjade har pa UNHCR, dvs. 1 oktober. Forst pa julafton, efter oraknerliga turer fram och tillbaka till UNON (UN Offices in Nairobi) uppe i Gigiri, fick jag sa antligen mitt permit. Bara for att upptacka att det gar ut pa onsdag, 31 december! FN byrakratin i kombination med den kenyanska driver mig till vansinne! Men jag ar inte ensam, min supervisor Maureen har vantat i snart 4 ar pa att fa sitt kenyanska korkort..! Sa nu har jag inlet processen for att ansoka om en forlangning, ska bli intressant att se hur lang tid det kommer att ta.

Sjalva julafton firade jag hos en dansk kollega, Jess, och hans ugandiska fru Tina och deras fruktansvart sota lilla 11 manaders baby. De hade bestallt stekt anka och skinka fran “Prime Cuts”, ett av Nairobis battre slakterier. Jess aldre son som anlant fran Danmark ett par dagar tidigare hade med sig rodkal och grotris sa det blev riktig risgrynsgrot. Smakade nastan som hemma! Dagen efter, juldagen, spenderade jag hos min kare kollega Andy som lagade en fantastisk god indiskinspirerad middag (vi tyckte att det racket med jul vid det laget) at mig och Peter (ytterligare en dansk kollega som var pa besok over jul fran Harare, Zimbabwe). Vi at och drack gott och oppnade julklappar under den metalljulgran Andy inforskaffat, jag fick en fin ring fran “Kazuri beeds” av kollegorna och en 200 000 000 dollar sedel fran Zimbabwe (vard ca 1,5 us dollar). Sjalv hade jag kopt ett upplag av olika bocker till folk nagot som uppskattades varmt. Det blev alltsa jul tillslut aven har i Nairobi, aven om det inte blev den typ av jul man ar van vid fran hemma.

Pa annandagen, som inte ar helgdag har, akte jag och Andy ut i falt ihop med tva journalister, en tysk och en amerikansk. Ar ju som bekant nu ett ar sedan valdsamheterna efter valet och manga journalister kommer tillbaka for att gora uppfoljningar kring vad som hant sedan dess. Vi akte ut till tva “resettlement camps”, Maai Mahiu och Nyandarua, dar vi spenderade dagen med att som vi sager “baby-sit” journalisterna och guida dem runt i lagren. Kommer att bli ytterligare ett par liknande resor under de kommande veckorna da journalister fran hela varlden strommar hit.

Vill passa pa att onska alla en God Jul sa har i efterskott (mobilnatet brot ihop over jul sa jag kunde varken ringa eller skicka sms) och ett Gott Nytt Ar i forskott (om natet skulle bryta ihop igen, vilket ar hogst troligt!)!

Stor kram fran Nairobi

Varma dagar, kalla natter

Man borjar nu kunna kanna av att arstiderna skiftat har i Kenya, nu har sommaren anlant och det blir bara varmare och varmare samtidigt som natterna blir svalare. "Short rains" har antligen upphort vilket ocksa gjort att vi har farre stromavbrott vilket ar valdigt skont och underlattar en del i vardagen. Kanns dock lite markligt att sommaren anlant samtidigt som alla planerar infor julen, har har barnen sommarlov samtidigt som man hemma har vinter/jullov. Har haft svart att fa den dar riktiga julkanslan da alla mina sinnen sager att det ar hogsommar! Kanske infinner sig den ratta kanslan nar jag i kvall ska ge mig pa att baka lussekatter till var julfest imorgon.

Forra helgen var en langhelg, pa fredagen firade man namligen Kenyas sjalvstandighetsdag ( i ar ar det 45 ar sedan de blev sjalvstandiga fran britterna). Vi passade darfor pa, att i sistaminuten, boka in en safari i Amboseli National Park. Parken ligger nere langs gransen till Tanzania och ar framst kand for tva saker, dess stora bestand av elefanter och att man standigt har Mount Kilemanjaro i bakgrunden. Tog oss ca 5 timmar i bil pa daliga vagar att komma dit, men sa fort man sag berget torna upp sig i fjarran sa insag man att resan var vart besvaret!

Bodde valdigt fint pa Ol Tukai Lodge, fick ett fint rum med veranda med utsikt over savannen och Kilemanjaro i bakgrunden. Hann med totalt fyra "game drives", tva morgon och tva eftermiddag/kvall och jag fick antligen de elefantbilder jag saknat i min samling. Ar verkligen svart att med ord beskriva kanslan av att befinna sig mitt i en hord med 30 elefanter i varierande storlek som passerar en pa bara nagra meters avstand. En svarslagen upplevelse!
Fick ocksa se lejon vid tva tillfallen, ena gangen var det en ensam lejonnina som var pa vag for att jaga, hon kom plotsligt gaende rakt mot oss over den kala svannen. Hon slog en stor cirkel kring var bil och vandrade sedan vidare. Tyvarr ar internet uppkopplingen for dalig for att kunna lagga upp bilder,fick fina bade pa elefanterna och lejonen, men jag kan lova att jag ska lagga upp nagra sa fort jag kommit hem.

Blev faktiskt ranad pa lodgen, av en stor "vervet monky" som helt frackt vandrade upp till mig nar jag i lugn och ro satt pa verandan och laste Hemingways "True at first light" (utspelar sig i omradet kring Amboseli) och snodde den pase med vinager chip jag hade liggandes pa stolens armstod. Fick hjalp av en av de maasaier som ar anstallda som vakter pa lodgen att jaga bort apan, han verkade dock tamligen obesvarad och satte sig i ett trad och mumsade pa sitt byte. Nagra minuter senare kom en tom chipspase dalande ner fran tradet och landade mitt framfor mig. Snopet varre!

Annars jobbar jag mest, borjar lugna ner sig nu infor jul da de flest tar ut sin ledighet. Sjalv kommer jag att jobba hela julen (bara ledig 25/12 och 1/1) och sedan kommer jag att jobba kvar fram tills dess jag aker istallet for att sluta 31/12 som planerat. Fick forfragan i borjan pa veckan om jag kunde tanka mig att stanna kvar och visst kunde jag det! Trivs ju hur bra som och lar mig nya saker varje dag, kanns faktiskt vemodigt att tanka pa att det bara ar en manad kvar innan det ar dax att packa ihop och aka hem.

Det var allt jag hade att rapportera, hoppas allt ar bra med er dar hemma.

Kram

P.S. Sag att delar av forra inlagget fallit bort, ska forsoka atgarda det sa fort jag har en stund over.

"Soft targets"

Fick idag veta att en UNHCR /GTZ ambulans blivit beskjuten utanfor Dadaab. Tidigare har vi varit ganska forsonade fran skottlossning direkt riktad mot humanitar personal, men allt eftersom konflikten i Somalia trappas upp och skoljer over gransen in i Kenya sa forsamras sakerhetslaget.12 personer fardades i ambulansen och en skottskadades, vet dock inte hur allvarligt.

"Bullets were coming from the front, the sides and they even shot the tyres," said Felicitas Pruess, the group's programme manager in Dadaab. /AFP

I Dadaab finns idag tre lager som sammantaget utgor varldens storsta flyktinglager med totalt runt 250 000 flyktingar, var av de flesta fran Somalia. Incidenten visar pa att de varningar vi fatt pa sista tiden om att vi som "humanitara arbetare" nu ses som "soft targets" och inte som neutrala, olegitima mal i hogsta grad ar verklighet i dagens Kenya. Forhoppningsvis ar det nagot som inte kommer att sprida sig utan vara avgransat till omradet mot den somaliska gransen. Aven om det i sig ar illa nog...

Nu maste jag fortsatt med mitt rapport skrivande, Geneve vantar! :)

kram

Tillbaka i Nairobi

Då var man tillbaka i Nairobi igen efter att ha spenderat det mesta av förra veckan i Nakuru. Sitter i skuggan på balkongen med datorn i knäet (tro nu inte att vi har Internet hemma, nej får spara detta inlägg på usb för att ladda upp vid senare tillfälle) och tittar ut över grannskapet och den el-stolpe som efter att elledningen brast igår nu hänger i 60 graders vinkel över vår innergård. En bil med två män från Kenya Power Company kom igår, de steg ur bilen gick fram till stolpen och petade på den men gick sedan tillbaka till bilen igen och körde iväg. Ryktet i huset säger dock att de ska komma tillbaka och fixa stolpen och ledningarna idag. Det återstår att se om så sker. Mentaliteten som råder här kan lätt sammanfattas i ett ord ”polepole” (swahili som kan översättas med sakta/lugnt).

Att komma ut från Nairobi var som alltid underbart. För att överleva i den här stan behöver man definitivt ta sig andningspauser med jämna mellanrum, och då menar jag inte bara från den extremt dåliga luften. Förra veckan åkte hela vårt lilla IDP team till Nakuru National Park där vi inledde med en två dagars workshop kring ”Mental Health in Emergency Settings”, som jag tidigare nämnt. Var otroligt lärorikt och väldigt matnyttigt för oss som regelbundet träffar traumatiserade och psykiskt sjuka ute i lägren. Något som också var otroligt nyttigt var den hela dag vi ägnade åt ”staff welfare”, ett område som ofta glöms bort inom FN-systemet trots att folk ofta arbetar i utsatta och påfrestande miljöer som kan ge men för livet om man inte är försiktig. Efter två intensiva dagar med workshop så avslutade vi med en dag då vi gick igenom 2008 och blickade framåt inför kommande år.

Men det var inte bara allvar och arbete, vi hann också med att åka på tre fantastiska ”gamedrives” i parken. Fick uppleva flamingos, pelikaner, Marabou stork, hyenor, zebror, diverse antiloper, ”water bucks”, lejon med ungar, giraffer, babianer i massor, dik dik, bufflar, vit och svart noshörning m.fl. Att uppleva dessa djur på bara några meters avstånd är något man aldrig glömmer. Att få ögonkontakt med en hyena eller en noshörning som nyfiket stirrar på en är helt obeskrivligt. Dock kom vi lite väl nära vid ett tillfälle då vi körde upp intill ett par lekande ”black rhinos”, en av våra chefer råkade då av misstag utlösa blixten på sin kamera något som fick den enorma varelsen att se rött. En millisekund senare anföll noshörningen bilen men som tur var var vår guide uppmärksam och tryckte gasen i botten. Vi flög sedan fram ett par hundra meter med två noshörningar galloperande efter oss. Det är då man blir påmind att man är inne på deras revir och att det är vi som måste anpassa oss efter dem.

När retreatet så var över stannade jag och Andy och Lola (vår nya admin praktikant från Nigeria) kvar i Nakuru för att dagen efter närvara vid ett av UNHCR’s ”16 Days of Activism Against Gender Violence” event. Själva eventet var en sports dag ute i ett av lägre utanför Naivasha (söder om Nakuru). Vi hade köpt in en del sportsutrustning som mottogs med öppna armar då de i princip inte finns något för de f.d. IDP’ern att gör i lägren då de missat årets sådd. Något annat som uppskattades var de t-shirts vi tryckt upp med ett GBV-budskap (gender based violence) på swahili och på vilka alla fick göra ett eget handavtryck. Var kladdigt, för att säga det minsta, men väldigt kul. Förutom de mer underhållande aktiviteterna så hade vi också i samarbete med USAID ordnat med små tält i vilka alla erbjöds gratis och konfidentiell HIV-testning. Vi var först oroliga att folk skulle känna sig nervösa och skämmas och inte våga gå dit, men våra farhågor visade sig vara helt obefogade. Folk strömmade gladeligen till tälten och testade sig på löpande band.

Det var en kort sammanfattning av veckan som gick, lustigt nog känns det som att tiden bara flyger iväg. Har bara ca 1,5 månad kvar i Kenya nu vilket känns lite sorgligt nu när jag börjar komma in i arbetet på UNHCR ordentligt. Upphör aldrig att facinera mig hur anpassningsbar människan är. Hur man som svensk kan trivas så bra i ett land som på så många sätt är raka motsatsen till ”hemma”. Ett land där våld och fattigdom i hög grad är en del av vardagen, där man febrilt kämpar för att bibehålla lugnet mellan de många olika etniska grupperna som utgör dess befolkning. Nu närmast gäller det implementerande av Wakirapporten, kommer det att bli en lokal tribunal eller kommer frågan att gå till ICC (International Criminal Court) i Haag? Tidsfristen för beslutet går ut den 17 december och alla undrar nu hur folk kommer att reagera. Den lista på misstänka förövare som lämnades ihop med rapporten har ännu inte offentliggjorts men om man varit i Kenya ett tag och känner till den inhemska politiken så är det inte så svårt att räkna ut vem står med, vem som riskerar att åtalas. Allt vi kan göra nu är att planera för eventuella oroligheter (om att ifall något skulle hända måste man vara beredd och då vi utgör ”emergency response team” så måste vi vara beredda på vad som) och avvakta och se vad som sker. Förhoppningsvis har de politiska ledarna lärt sig av sina misstag, förhoppningsvis kommer de att mana till lugn istället för som sist våld.

Det var allt för nu.

Kram till er alla från ett hett, svettigt Nairobi!