Om nagon skulle vara intresserad av kenyanska nyheter sa finns det tva, hyfsat bra fungerande hemsidor:
www.nation.co.ke (The Daily Nation)
www.eastandard.net (The Standard)
De tillhor de tva storsta engelsksprakiga dagstidningarna. De brukar vara ganska bra pa att uppdatera sig nar det hander nagot nytt.
Det var allt for nu, tillbaka till arbetet..
Thursday, October 30, 2008
Kraftigt forandrad hotbild
Efter sjalvmordsattackerna i Somalia tidigare i veckan har sakerheten har pa FN starkts och alla gar nu igenom sina rutiner for att forbereda sig for eventuella attacker. En av bomberna var direkt riktad mot en FN compound, det i kombination med att vi pa UNHCR varje dag tar emot ca 200-400 somaliska flyktingar samt att UNHCR Somalia/ OCHA Somalia ocksa har sina kontor har i Nairobi gor att vi maste uppdatera sakerheten och infora nya restriktioner. Att "Inter-Governmental Authority on Development", IGAD (Somaliska interegimregeringen) haller mote har i Nairobi just nu gor ju inte det hela battre. Far tex. inte langre ga pa "UN functions" eller stallen dar FN och ambassad personal samlas som ex. kopcentret Village Market. Har ocksa paskyndat insallerandet av bombsakra fonster har pa kontoret samt flyttat runt vara skrivbord for att fa fria flyktvagar och inte sitta for nara fonstren.
Var uppe pa FN-komplexet i Gigiri pa ett mote nu under formiddagen och da hade man borjat placera ut enorma cementblock pa strategiska stallen for att hindra eventuella forsoka att kora in lastbilar pa omradet samt utokat antalet tungtbevapnade vakter. Om det var svart att komma in pa FN-komplexet tidigare sa ar det an svarare nu. Far standigt uppdateringar i mailen over nya atgarder, allt fran att man inte far parkera utanfor FN-kontoren langre till formaningar om omraden man bor undvika.
Fick just veta att polisen stoppat en man med 600 "electric wire bomb detonators" pa en buss pa Thika Road som inte ligger sarskilt langt har ifran! Verkar fortfarande inte som man vet var han var pa vag, spekuleras i att han formodligen inte skulle spranga nagot mal inne i Nairobi utan formodligen nagot i Mandera uppe vid gransen till Somalia. Men vem vet!?
Var inne pa nagra svenska nyhetssidor men hittade inte sarskilt mycket info om bombningarna, blir tydligt hur nerprioriterat Afrika faktiskt ar.
Uppdaterar sa fort jag hor nagot nytt...
kram
Var uppe pa FN-komplexet i Gigiri pa ett mote nu under formiddagen och da hade man borjat placera ut enorma cementblock pa strategiska stallen for att hindra eventuella forsoka att kora in lastbilar pa omradet samt utokat antalet tungtbevapnade vakter. Om det var svart att komma in pa FN-komplexet tidigare sa ar det an svarare nu. Far standigt uppdateringar i mailen over nya atgarder, allt fran att man inte far parkera utanfor FN-kontoren langre till formaningar om omraden man bor undvika.
Fick just veta att polisen stoppat en man med 600 "electric wire bomb detonators" pa en buss pa Thika Road som inte ligger sarskilt langt har ifran! Verkar fortfarande inte som man vet var han var pa vag, spekuleras i att han formodligen inte skulle spranga nagot mal inne i Nairobi utan formodligen nagot i Mandera uppe vid gransen till Somalia. Men vem vet!?
Var inne pa nagra svenska nyhetssidor men hittade inte sarskilt mycket info om bombningarna, blir tydligt hur nerprioriterat Afrika faktiskt ar.
Uppdaterar sa fort jag hor nagot nytt...
kram
Tuesday, October 28, 2008
Sedan sist...
Vad har da hant sedan jag skrev senast? Har varit mycket jobb, forra veckan hade vi en konferens pa Holiday Inn da vi gjorde en review av den handbok som ska ges ut i februari till samtliga som jobbar med IDP's, "Handbook for the Protection of Internally Displaced Persons". Handboken har tagits fram vid huvudkontoret i Geneve, men for att den ska fungera i falt sa har den skickats ut pa remiss till ett par faltkontor, daribland vart. Sa forra veckan flog Mimi fran Geneve in, hon ar chef for Protection Capacity sektionen, och holl i en "handbook testing". Ar verkligen haftigt att fa vara med och ta fram denna manual och sjalv bidra med forslag! Just nu fungerar jag som "focal point", dvs. jag tar emot och sammanstaller allt material som ska skickas vidare till Mimi som nu ar tillbaka i Geneve.
Forutom att samla in och sammanstalla materialet till handboken sa har jag nu ett eget projekt som jag jobbar pa. Namligen att gora en "3 W's" over samtliga deltagare inom var "protection cluster". Som ni kanske vet sa jobbar FN sedan 2005 enligt clustersystemet, dvs. att berorda agencies samt NGO'er som arbetar inom samma omrade mots i en "cluster" dar de koordinerar arbetet for att pa sa vis fa mer koordinerade insatser, undvika blandade budskap samt att arbete gors dubbelt. Systemet infordes har i Kenya forst i januari i ar sa det ar ganska nytt, verkar anda ha kommit i gang bra och verkar trots mindre problem fungera som det ar tankt. Mitt jobb ar nu att undersoka "who does what, where" (de 3 W's), med andra ord sa ska jag gora en kartlaggning over cluster medlemmarnas planerade aktiviteter for 2009.
Har tyvarr inte kommit ut i falt nagot den senaste tiden och det verkar som vi blir kvar i Nairobi veckan ut da det ar massvis av moten vi maste ga pa. Men nasta vecka hoppas vi komma ut igen, ar ju trots allt i falt det hander! Ar dock glad att jag ar placerad har i Nairobi, de flesta av de mindre staderna ar ganska underutvecklade och Nairobi har trots sina brister en del att erbjuda. Restaurang utbudet ar forvanande bra, finns alla tankbara kok representerade och de finns flera biografer, kopcenter och klubbar. Det enda som gor att man ibland tivivlar pa vad man gor har ar sakerheten. Senast igar ranade en vapnad liga en affar pa Kenyatta Avenue, en av huvudgatorna i centrum, mitt pa blanka dagen. Skottlossning uppstod mellan ranarna och polisen och resulterade i minst en dod och en allvarligt skadad. Har i var security briefing lart oss att sa fort man hor skott finns det bara en sak att gora: kasta sig platt ner pa mage. Folk gor tydligen ofta misstaget att forsoka springa ivag, vilket jag antar ar en normal flyktreflex! Som tur ar ar laget aningens battre har i Westlands dar vi bor. Omradet blommade ironiskt nog upp efter att amerikanska ambassaden sprangdes 1998 och de flesta ambassader och FN kontor bestamde sig for att flytta fran centrum. For bara nagra ar sedan hotade FN med att lamna stan helt och hallet da 54 (!) internationellt anstallda skots ihjal pa ett ar. Laget har dock forbattrats nagot sedan dess och FN har som bekant inte satt sitt hot i verket utan finns koncentrerat i Gigiri dar majoriteten av kontoren ar placerade medan en del av ambassaderna ligger har i Westlands.
Har dock inte bara jobbat. Under helgen som gick hann vi med att ha inflyttningsfest for grannar och kollegor samt aka pa en dagstur med Per till Magadi. Har ju lyckats hamna i ett bostadskomplex dar vi i princip ar de enda vita (ar nog det enda pa Rhapta Road som inte ar till majoriteten vitt!) vilket grannbarnen till en borjan tyckte var valdigt spannande. De forsta veckorna var de aningens reserverade men nu lamnar vi for det mesta dorren oppen nar vi ar hemma sa de kan komma over. Ar mysigt med trevliga grannar, gor att man direkt kanner sig tryggare nar man kanner de som man delar trappuppgang med. Efter en lyckad inflyttningsfest pa fredagen sa spenderade vi lordagen med att aterhamta oss och stada upp i roran efter festen. Hann ocksa med lite julshopping, precis som hemma borjar det redan dyka upp tomtar, granar och renar i affarerna. Kanns valdigt fel nar solen skiner och det ar 30 grader ute...!
Pa sondagen fick vi folja med Per (Sebastians chef) pa en dagstur till Lake Magadi som ligger ca 10 mil soder om Nairobi ner mot gransen till Tanzania. Vagen dit var inte den basta, kandes som samtliga inreorgan bytt plats nar vi nadde det forsta stoppet som var en utgravning av forhistoriska lamningar. Landskapet var ganska speciellt, kanns som man forflyttats nagra miljoner ar tillbaka i tiden. Var latt att forestalla sig hur dinosaurierna en gang traskande omkring dar. Efter att ha spenderat nagra timmar tittandes pa skelett och diverse flintaverktyg sa akte vi vidare till den ganska speciella staden Magadi. Stan ar helt uppbyggd kring den industri som utvinner olika former av mineraler fran den halvt fortorkade sjon vid vars kant staden ar belagen. Aven har var landskapet valdigt speciellt, i utkanten av sjon lever tusentals flamingos och storkar som traskar runt i det lilla vatten som finns. Var sjukt varmt, i en av guidebockerna beskrevs stallet som "hell" vilket kanske ar lite att ta i, aven om det var fruktansvart varmt!
Skulle kanske inte rekommendera ett besok i Magadi stad i sig, men omgivningarna och vagen dit ar val vart resan. Man kor namligen rakt genom "Maasai land" nar man kor dit, ett valdigt speciellt savannaktigt landskap fullt av olika sma maasaibyar. Vet inte hur manga ganger vi fick stanna for att slappa fram hjordar av asnor, getter eller kor. Var fascinerande att se maasaierna i deras vardagsliv, utan att de ar "uppstallda" eller "arrangerade" for turister.
De var allt jag hinner med nu, maste snart rusa ivag till nasta mote..
Stor kram till er alla!
Thursday, October 23, 2008
Inte bara arbete...
De senaste inlaggen har alla handlat om UNHCR och arbetet dar, men det ar faktiskt inte bara jobb som galler utan vi hinner med en del annat ocksa. For det mesta har vi ledigt pa helgerna och da brukar vi forsoka hitta pa nagot och komma ut ur stan. Forra helgen var en langhelg da "Kenyatta day" (man firar landsfadern och till lika forste presidenten) lampligt nog infoll pa mandagen. Vi, Johan Sebastian och jag, passade da pa att ta taget fran Nairobi till Mombasa och Bamburi dar vi motte upp med praktikanterna fran den danska ambassaden, Sille Anna och Pernilla. Med pa resan var ocksa Per, Sebastians chef, som ar deputy pa svenska ambassaden.
Taget gick fran Nairobi kl.19 pa fredagen och var framme i Mombasa 13 timmare senare. Sjalva tagresan var en upplevelse i sig. Middagen serverades i tva omgangar, vi valde den senare vilket visade sig vara ett misstag da man som vanligt var ett par timmar forsenad. Efter att ha intagit en middag med en konstig, svarbestamd eftersmak (enades senare om att det nog var tval alternativt diskmedel) sa krop vi till kojs. Kuperna var helt ok och vi fick baddade sangar att sova i. Vaknade sa fort det ljusnade och kunde da se landskapet utanfor skifta fran torr svann till gron, frodig vaxtlighet. Nagot mer oroande var dock det faktum att man nu kunde se antalet ursparade vagnar som lag vid sidan av ralsen, och de var inte fa! Da blev man genaste mindre irriterad och mer tacksam over tagets snigelfart!
Val framme i Mombasa tog vi direkt taxi ut till Baburi beach dar det visade sig att hotellet "tappat bort" var bokning (TIA!). Efter en del forvirring fick vi istallet hyra en beachfront lagenhet, vilket inte var fel det heller. Nar boende problemet var lost tog vi taxi tillbaka in till Mombasa dar vi besokte stans i princip enda turistattraktion, Fort Jesus. Var inte sarskilt upphetsande aven om utsikten fran fastningen var fenomenalt vacker. Lyckades fa tidernas samsta guide, i en av sina ljusare stunder forklarade han sakligt for oss att lysroren inte var installerade av portugiserna pa 1500-talet utan av kenyanska staten. Dar ser man!
Efter en vandring runt gamla delen av Mombasa blev varmen och luftfuktigheten bara for mycket och vi tog oss genast tillbaka till stranden. Ar glad att jag ar stationerad i Nairobi da jag inte vet hur jag overlevt om jag tivingats jobba i den tryckande varmen, ar precis som att hjarnan gar ner pa lagvarv for att inte overhettas!
Dagen efter begav vi oss ut och snorklade i den marina national park som praktiskt nog fanns rakt utanfor var dorr. Korallerna var fantastiskt vackra och om man orkade simma lite langre ut an dar baten slappte av oss sa fanns det ett fantastiskt djurliv. De tva timmarna vi var ute gick hur snabbt som, hade kunnat stanna dubbelt sa lange. Pa vagen tillbaka stannade vi pa ett blottlagt korallrev, nar det blir lagvatten sa blottlaggs namligen delar av reven. Var haftigt att vandra runt och titta pa alla snackor, koraller och kryp som levde dar.
Dagen darpa var det tyvarr dax att packa ihop och aka tillbaka till Nairobi, da vi redan pa forvag insett att vi inte skulle orka 13 timmar pa tag tillbaka sa hade vi bokat flyg. Akte skakigt propellerplan tillbaka, vilket faktiskt inte var sa illa som det later (sa lange man inte ar flygradd vill saga!). Var underbart att komma bort fran Nairobi och det som nu blivit var vardag for att samla nya krafter. Var verkligen helt slut efter att ha spenderat slutet av veckan i falt sa en helg vid stranden var precis vad jag behovde.
Helgen dessforinnan stannade vi i Nairobi och passade pa att besoka nagra av siterna i stan. Vi tog bussen ut till Karen (omrade dopt efter Karen Blixen) och Nairobi National Park dar vi besokte David Sheldrick Center dar de tar hand om foraldralosa elefantungar som de rehabiliterar och sedan slapper tillbaka ut i de vilda efter att de vaxt till sig. Elefanterna var fantastiskt sota och ovantat busiga, hur kul ar det inte att skramma vettet ur turister genom att daska till dem rejalt med snabeln!? Ar ganska fascinerande att det finns en national park precis utanfor stan, ar smatt surrealistiskt att se hoghusen avteckna sig i horisonten medan zebror, noshorningar och giraffer lunkar forbi.
Efter elefanterna akte vi matatu till Langata Giraffe Center, vilket kraftigt bidragit till att den tidigare hotade Rothchild giraffen overlevt. Pa centrat far man handmata de magnifika djuren, ar sallan man far komma sa nara som dar! Var verkligen haftigt, ligger nu som nummer tva (efter bergsgorillorna i Rwanda) pa min lista over haftiga "close encounters". Dagen avslutade vi sedan med en snabbvisit pa Karen Blixen museet, dvs. det hus dar hon tidigare bott. Var trotta och kande att vi redan gjort av med tillrackligt med pengar, och nar inte ens guiden kunde ge oss en bra anledning till varfor vi skulle ga in sa nojde vi oss med en titt pa utsidan samt det brollop som holls i tradgarden.
Ja, det var en kort sammanfattning av hur vi spenderat de senaste tva helgerna. Ar skont att kunna koppla bort jobbet och bara vila och tanka pa annat. Har redan insett hur viktigt det ar att hitta en bra balans for att orka jobba sa mycket som vi anda gor.
Vad vi ska hitta pa denna helgen ar inte bestamt an, vem vet kanske nagon av oss orkar stalla upp i Nairobi Marathon som gar av stapeln pa sondag!
kram fran kallt, regnigt Nairobi
Taget gick fran Nairobi kl.19 pa fredagen och var framme i Mombasa 13 timmare senare. Sjalva tagresan var en upplevelse i sig. Middagen serverades i tva omgangar, vi valde den senare vilket visade sig vara ett misstag da man som vanligt var ett par timmar forsenad. Efter att ha intagit en middag med en konstig, svarbestamd eftersmak (enades senare om att det nog var tval alternativt diskmedel) sa krop vi till kojs. Kuperna var helt ok och vi fick baddade sangar att sova i. Vaknade sa fort det ljusnade och kunde da se landskapet utanfor skifta fran torr svann till gron, frodig vaxtlighet. Nagot mer oroande var dock det faktum att man nu kunde se antalet ursparade vagnar som lag vid sidan av ralsen, och de var inte fa! Da blev man genaste mindre irriterad och mer tacksam over tagets snigelfart!
Val framme i Mombasa tog vi direkt taxi ut till Baburi beach dar det visade sig att hotellet "tappat bort" var bokning (TIA!). Efter en del forvirring fick vi istallet hyra en beachfront lagenhet, vilket inte var fel det heller. Nar boende problemet var lost tog vi taxi tillbaka in till Mombasa dar vi besokte stans i princip enda turistattraktion, Fort Jesus. Var inte sarskilt upphetsande aven om utsikten fran fastningen var fenomenalt vacker. Lyckades fa tidernas samsta guide, i en av sina ljusare stunder forklarade han sakligt for oss att lysroren inte var installerade av portugiserna pa 1500-talet utan av kenyanska staten. Dar ser man!
Efter en vandring runt gamla delen av Mombasa blev varmen och luftfuktigheten bara for mycket och vi tog oss genast tillbaka till stranden. Ar glad att jag ar stationerad i Nairobi da jag inte vet hur jag overlevt om jag tivingats jobba i den tryckande varmen, ar precis som att hjarnan gar ner pa lagvarv for att inte overhettas!
Dagen efter begav vi oss ut och snorklade i den marina national park som praktiskt nog fanns rakt utanfor var dorr. Korallerna var fantastiskt vackra och om man orkade simma lite langre ut an dar baten slappte av oss sa fanns det ett fantastiskt djurliv. De tva timmarna vi var ute gick hur snabbt som, hade kunnat stanna dubbelt sa lange. Pa vagen tillbaka stannade vi pa ett blottlagt korallrev, nar det blir lagvatten sa blottlaggs namligen delar av reven. Var haftigt att vandra runt och titta pa alla snackor, koraller och kryp som levde dar.
Dagen darpa var det tyvarr dax att packa ihop och aka tillbaka till Nairobi, da vi redan pa forvag insett att vi inte skulle orka 13 timmar pa tag tillbaka sa hade vi bokat flyg. Akte skakigt propellerplan tillbaka, vilket faktiskt inte var sa illa som det later (sa lange man inte ar flygradd vill saga!). Var underbart att komma bort fran Nairobi och det som nu blivit var vardag for att samla nya krafter. Var verkligen helt slut efter att ha spenderat slutet av veckan i falt sa en helg vid stranden var precis vad jag behovde.
Helgen dessforinnan stannade vi i Nairobi och passade pa att besoka nagra av siterna i stan. Vi tog bussen ut till Karen (omrade dopt efter Karen Blixen) och Nairobi National Park dar vi besokte David Sheldrick Center dar de tar hand om foraldralosa elefantungar som de rehabiliterar och sedan slapper tillbaka ut i de vilda efter att de vaxt till sig. Elefanterna var fantastiskt sota och ovantat busiga, hur kul ar det inte att skramma vettet ur turister genom att daska till dem rejalt med snabeln!? Ar ganska fascinerande att det finns en national park precis utanfor stan, ar smatt surrealistiskt att se hoghusen avteckna sig i horisonten medan zebror, noshorningar och giraffer lunkar forbi.
Efter elefanterna akte vi matatu till Langata Giraffe Center, vilket kraftigt bidragit till att den tidigare hotade Rothchild giraffen overlevt. Pa centrat far man handmata de magnifika djuren, ar sallan man far komma sa nara som dar! Var verkligen haftigt, ligger nu som nummer tva (efter bergsgorillorna i Rwanda) pa min lista over haftiga "close encounters". Dagen avslutade vi sedan med en snabbvisit pa Karen Blixen museet, dvs. det hus dar hon tidigare bott. Var trotta och kande att vi redan gjort av med tillrackligt med pengar, och nar inte ens guiden kunde ge oss en bra anledning till varfor vi skulle ga in sa nojde vi oss med en titt pa utsidan samt det brollop som holls i tradgarden.
Ja, det var en kort sammanfattning av hur vi spenderat de senaste tva helgerna. Ar skont att kunna koppla bort jobbet och bara vila och tanka pa annat. Har redan insett hur viktigt det ar att hitta en bra balans for att orka jobba sa mycket som vi anda gor.
Vad vi ska hitta pa denna helgen ar inte bestamt an, vem vet kanske nagon av oss orkar stalla upp i Nairobi Marathon som gar av stapeln pa sondag!
kram fran kallt, regnigt Nairobi
Tuesday, October 21, 2008
Pa "mission" i Nakuru
Som jag tidigare namnt sa planerade vi ytterligare en tur i falt, vilken blev av tors-fre forra veckan. Jag och Andy akte pa mission till Nakuru for att gora en oversikt over de kvarvarande IDP lagren/transit siterna, eller sa var i alla fall planen. Nar vi val satt i jeepen pa vag till Nakuru fick vi veta att de lokala myndigheterna bestamt sig for att vraka de ca 13 000 IDPs som levt i ett laget i centrala Nakuru sedan i januari. Staten valde att gora operationen utan att forst informera de berorda humanitara aktorerna som UNHCR, WFP, IOM m.fl. Istallet fick vi nys om planerna via en kontakt i lagret som ringde UNHCRs lokalkontor i Nakuru och berattade att myndighetsrepresentanter anlant kl.04 pa morgonen med militarlastbilar och beordrat alla att packa ihop sina talt och tillhorigheter.
Efter att ha fatt denna information bestamde vi oss genast for att andra vara planer och aka till siten. Val dar mottes vi av en enorm folkmassa pa over 10 000 pers som alla slapade sina tillhorigheter mot de fa lastiblar som stod uppradade. Blev ganska snart klart for oss hur daligt planerad "operationen" var fran statens sida, att flytta sa pass manga manniskor kraver en del forberedelser vilket man helt ignorerat. Forberedelser vilka UNHCR kunde ha assisterat de lokala myndigheterna med om de bara fragat! Till att borja med fanns det langt fran tillrackligt med transportmedel vilket gjorde att operationen gick fruktansvart langsamt och det blev snart uppenbart att det inte skulle ga att genomfora den pa de 24 timmar staten planerat.
Efter att ha pratat med de berorda IDP:erna visade det sig att de skulle flyttas till ett avlagset omrade utanfor Nakuru dar de gatt samman och kopt land for den ersattning pa 10 000 kes de fatt fran staten. Pengar som alla inte kvitterat ut an, folk stod fortfarande och koade vid utlamningen nar vi var dar. De som inte fatt pengar vagrade forst att lamna lagret men gav med sig nar de lovats att fa dem senare efter de anlant till det nya omradet. Utdelningen av ersattningen till IDP:erna ar en historia for sig, nagot som UNHCR inte alls ar iblandade i. Mangaman pratar med har en kansla av att pengar gar till fel personer (svart att bevisa) medan vissa behovande plotsligt inte finns med pa de avgorande listorna. For att rora till det ytterligare ges vissa 10 000 kes medan andra som anses behova an mer hjalp far 25 000 kes, nagot som skapat avundsjuka och brak.
Nar vi pratat med de utsanda myndighetspersonerna, som inte alls var roade av var narvaro och de faktum att vi dokumenterade vad som holl pa att ske, bestamde vi oss for att lamna omradet da de uppretade folkmassorna borjat vanda sig till oss fran UNHCR i hopp om att fa hjalp. Just dar och da fanns det inte mycket vi kunde gora mer an att dokumentera och rapportera tillbaka till kontoret vad som holl pa att ske. Men vi bestamde oss for att besoka det omrade dit flyktingarna flyttats dagen efter.
Efter denna kaotiska upplevelse forsatte vi med vart ursprungliga misson, att besoka transit siter dar IDP:erna nu befinner sig innan de kan borja sin liv pa nytt. Vi besokte en rad olika mindre transit siter med mellan 150-1000 personer i varje. I de flesta fall har de anvant ersattningen fran staten att kopa land for, men pengarna racker inte till mer an land att leva pa sa de lever fortfarande i talt och har ingen mark att bruka. Trots sina svara levnadsforhallanden ar de flesta positiva infor framtiden, de gar samman i grupper och organisterar sig for att pa sa satt kunna fora sin talan gentemot myndigheterna. De anvander ocksa dessa organisationer for att starta jordbrukskollektiv och affarsrorelser.
Nar vi korde runt ute kring Nakuru akte vi igenom flera byar som totalforstorts under valdsamheterna i borjan pa aret. De flesta husen brandes ner medan man slogsonder inredning och agodelar. Ar en sorglig syn nar hela, tidigare hyfsat valmaende byar, helt mejats ner och nu star som overgivna spokstader.
Efter en lang, handelserik dag akte vi tillbaka till Nakuru och at middag med UNHCR personalen som jobbar pa lokalkontoret dar. Dom till var forvaning nar vi nasta morgon kunde lasa en artikel i en av de dominerande tidningarna om hur lyckad flyttten av flyktingarna varit och hur nojda och glada de var att nu ha kommit till sitt nya omrade. Det hela avskrevs som en stor succe! Efter denna overraskning akte vi direkt ut till den site dit IDP:erna forts. Vagen dit var fruktansvart dalig, de hade regnat ett par dagar tidigare vilket forvarrat situationen ytterligare. Trots att vi hade var enorma jeep med fyrhjulsdrift hade vi problem med att ta oss fram och slirade runt en hel del i leran. Om man fran statens sida vill "gomma undan" flyktingar sa var detta verkligen en ideal plats da fa utomstaende hittar dit! Visade sig namligen att anledningen till att IDP:erna flyttats sa hastigt och lustigt var att president Kibaki ska besoka Nakuru nasta vecka och det tidigare getts order om att lagret skulle vara tomt innan manadsskiftet sept/okt.
Synen som motte oss nar vi val kom fram till platsen kan inte beskrivas som nagot annat an totalt kaos. Folk hade bara kastats av lastbilarna med alla tillhorigheter och talt i en enda stor rora och det fanns inga representanter for myndigheterna pa plats som kunde styra upp det hela. Istallet hade de som anlant forst, kvallen innan, borjat spanna upp sina talt helt oorganiserat pa den mark som de de kollektivt kopt. Visade sig snart att det saknades bade latriner och vattenkalla, behover jag ens tillagga att stanken redan var enorm, trots att inte ens alla IDP:erna anlant an? Var fruktansvart att bevittna denna ovardiga behandling dessa stackars manniskor utsattes for...
Efter att vi gatt runt omradet (som var sa enormt stort att man inte kunde se var talten tog slut) och pratat med folk och hort vilka behov som fanns sa gjorde vi en snabb utvarderingen och akte tillbaka till Nakuru for att skicka ut NFI's (dvs. non-food-items som filtar, tval, kannor, talt etc.). Fanns inte mycket mer vi kunde gora an att ge NFI's och forsakra oss om att myndigheterna vet om att vi vet vad de sysslar med och att dessa personer inte kan "gommas" och glommas bort bara for de nu raknas som "resettled" och inte langre IDP's.
Ska forsoka battre mig med att publicera inlaggen snabbare sa de inte samlar sig pa hog, tyvarr ar det inte alltid upp till mig da det for det mesta hanger pa uppkopplingen. Som ni sakert klurat ut ar den inte den basta.
Hoppas allt ar bra dar hemma och att host vadret inte ar alltfor hemskt mot er!
kram fran Nairobi
Synen som motte oss nar vi val kom fram till platsen kan inte beskrivas som nagot annat an totalt kaos. Folk hade bara kastats av lastbilarna med alla tillhorigheter och talt i en enda stor rora och det fanns inga representanter for myndigheterna pa plats som kunde styra upp det hela. Istallet hade de som anlant forst, kvallen innan, borjat spanna upp sina talt helt oorganiserat pa den mark som de de kollektivt kopt. Visade sig snart att det saknades bade latriner och vattenkalla, behover jag ens tillagga att stanken redan var enorm, trots att inte ens alla IDP:erna anlant an? Var fruktansvart att bevittna denna ovardiga behandling dessa stackars manniskor utsattes for...
Efter att vi gatt runt omradet (som var sa enormt stort att man inte kunde se var talten tog slut) och pratat med folk och hort vilka behov som fanns sa gjorde vi en snabb utvarderingen och akte tillbaka till Nakuru for att skicka ut NFI's (dvs. non-food-items som filtar, tval, kannor, talt etc.). Fanns inte mycket mer vi kunde gora an att ge NFI's och forsakra oss om att myndigheterna vet om att vi vet vad de sysslar med och att dessa personer inte kan "gommas" och glommas bort bara for de nu raknas som "resettled" och inte langre IDP's.
Ska forsoka battre mig med att publicera inlaggen snabbare sa de inte samlar sig pa hog, tyvarr ar det inte alltid upp till mig da det for det mesta hanger pa uppkopplingen. Som ni sakert klurat ut ar den inte den basta.
Hoppas allt ar bra dar hemma och att host vadret inte ar alltfor hemskt mot er!
kram fran Nairobi
Monday, October 20, 2008
UNHCR IDP Operations Unit
Avslutade mitt forra inlagg med att lova lite mer info kring vad det ar jag faktiskt sysslar med under min praktik. Som ni vet vid det har laget tillhor jag den enhet som gar under namnet "Internally Displaced Persons (IDPs) Operations Unit" som samtidigt ocksa utgor "Emergency Response Team". Enheten sysslar alltsa framst med IDPs och inte med "vanliga" flyktingar.
Enligt "The Guiding Principles on Internal Displacement" ar en IDP ar en person som "Persons or groups of persons who have been forced or obliged to flee or to leave their homes or places of habitual residence, in particular as a result of or in order to avoid the effects of armed conflict, situations of generalized violence, violations of human rights or natural or human-made disasters, and who have not crossed an internationally recognized State border."
Det ar viktigt att komma ihag att detta ar en deskriptiv definition och inte en juridisk sadan och att den darfor inte ger det skydd som motsvarande definition gor for flyktingar. En IDP far alltsa inte en sarskild juridisk status pa samma satt som en flykting, vilket en IDP i teorin inte heller skulle behova da hon/han som medborgare i den egna staten forsatt har ratt till samma skydd som ovriga medborgare. Tanken med att uppmarksamma IDPs ar inte att priviligiera dem over andra grupper utan att se till att de far just detta likvardiga skydd som de har ratt till.
Erfarenhet visar dock att IDPs ofta ar extra utsatta da de:
- Tvingats lamna sina hem och kan vara i behov av skydd, ett skydd vilket de ofta far i overbefolkade lager dar dar de exponeras for ytterligare risker.
- De har ofta forlorat sin mark och egendom vilket gjort det omojligt for dem att skaffa sig sin vanliga inkomst, nagot som leder till ytterligare marginalisering, expolatering och utnyttjande av olika former.
- Deras tillgang till mat, vatten, halsovard och andra offentliga tjanster begransas vilket leder till undernaring, spridandet av sjukdomar och hunger.
- Deras familje-/samhallsstrukturer rasar samman och familjer splittras vilket resulterar i en okad utsatthet for att farmfor allt barn, gamla och sjuka att utnyttjas.
- De har ofta forlora sina identitetshandlingar vilka forsvunnit, forstorts eller tagits i fran dem vilket gor det an svarare for dem att utnyttja offentliga tjanster och rora sig fritt i samhallet.
- De tvingas ofta ta sig till omraden dar de marginaliseras och diskrimineras av lokalbefolkningen och aven ibland lokala myndigheter.
Det primara skyddsanvaret for IDPs ligger pa staten som ansvarar for de individer som visats inom dess granser. Ofta saknar dock staten bade medel och vilja att hantera IDP situationer och vill helst inte kannas vid problemet alternativt att det ska forsvinna snabbast mojligt. Nar stater ar ovilliga eller oformogna att tackla problematiken sa kan UNHCR ga in och hjalpa till. Vilket i praktiken betyder att problemet ofta landar hos UNHCR som tar en stor del av ansvaret aven om det inte axlar det fullt ut.
Nationella myndigheters ansvar samt det ansvar som faller pa icke-statliga aktorer samt IDP'ernas rattigheter finns samlade i dokumentet jag namnde tidigare, "The Guiding Principles on Internal Displacement". Detta ar inte ett bindande dokument i sig, men det ar baserat pa de delar av den internationella ratten som relevanta for IDPs och som ar bindande. Vid The World Summit 2005 antogs resolution A/RES/60/1 dar man i paragraf 132 slar fast att "The Guiding Principles on Internal Displacement" ar "An important international framework for the protection of internally dispalced persons".
Det vi pa UNHCR gor ar att forsoka se till att riktlinjerna i "The Guiding Principles on Internal Displacement" implementeras i sa stor utstrackning som mojligt, antingen genom egna insatser eller genom "advocacy" riktad mot staten. Det galler framst fyra olika punkter:
- Att garantera fysisk sakerhet och integritet (dvs. ratten till liv, skydd fran tortyr och valdtakt etc.)
- Att tillfredstalla grundlaggande behov (dvs. ratten till mat, vatten, skydd, halsovard, sanitet etc.)
- Att tillgodose ekonomiska, sociala och kulturella skyddsbehov (som tillgang till utbildning, aterlamnandet av agodelar, ersattning for forlorad mark etc.)
- Att garantera civila och politiska rattigheter (ex. ratten till personlig dokumentation och politiskt deltagande)
Det var lite av en introduktion till amnet IDP's, tror det far racka sa for idag. Om det ar nagot som ar oklart eller nagot annat ni undrar eller vill kommentera sa lamna garna en kommentar till inlagget har nedan!
Kram pa er!
Enligt "The Guiding Principles on Internal Displacement" ar en IDP ar en person som "Persons or groups of persons who have been forced or obliged to flee or to leave their homes or places of habitual residence, in particular as a result of or in order to avoid the effects of armed conflict, situations of generalized violence, violations of human rights or natural or human-made disasters, and who have not crossed an internationally recognized State border."
Det ar viktigt att komma ihag att detta ar en deskriptiv definition och inte en juridisk sadan och att den darfor inte ger det skydd som motsvarande definition gor for flyktingar. En IDP far alltsa inte en sarskild juridisk status pa samma satt som en flykting, vilket en IDP i teorin inte heller skulle behova da hon/han som medborgare i den egna staten forsatt har ratt till samma skydd som ovriga medborgare. Tanken med att uppmarksamma IDPs ar inte att priviligiera dem over andra grupper utan att se till att de far just detta likvardiga skydd som de har ratt till.
Erfarenhet visar dock att IDPs ofta ar extra utsatta da de:
- Tvingats lamna sina hem och kan vara i behov av skydd, ett skydd vilket de ofta far i overbefolkade lager dar dar de exponeras for ytterligare risker.
- De har ofta forlorat sin mark och egendom vilket gjort det omojligt for dem att skaffa sig sin vanliga inkomst, nagot som leder till ytterligare marginalisering, expolatering och utnyttjande av olika former.
- Deras tillgang till mat, vatten, halsovard och andra offentliga tjanster begransas vilket leder till undernaring, spridandet av sjukdomar och hunger.
- Deras familje-/samhallsstrukturer rasar samman och familjer splittras vilket resulterar i en okad utsatthet for att farmfor allt barn, gamla och sjuka att utnyttjas.
- De har ofta forlora sina identitetshandlingar vilka forsvunnit, forstorts eller tagits i fran dem vilket gor det an svarare for dem att utnyttja offentliga tjanster och rora sig fritt i samhallet.
- De tvingas ofta ta sig till omraden dar de marginaliseras och diskrimineras av lokalbefolkningen och aven ibland lokala myndigheter.
Det primara skyddsanvaret for IDPs ligger pa staten som ansvarar for de individer som visats inom dess granser. Ofta saknar dock staten bade medel och vilja att hantera IDP situationer och vill helst inte kannas vid problemet alternativt att det ska forsvinna snabbast mojligt. Nar stater ar ovilliga eller oformogna att tackla problematiken sa kan UNHCR ga in och hjalpa till. Vilket i praktiken betyder att problemet ofta landar hos UNHCR som tar en stor del av ansvaret aven om det inte axlar det fullt ut.
Nationella myndigheters ansvar samt det ansvar som faller pa icke-statliga aktorer samt IDP'ernas rattigheter finns samlade i dokumentet jag namnde tidigare, "The Guiding Principles on Internal Displacement". Detta ar inte ett bindande dokument i sig, men det ar baserat pa de delar av den internationella ratten som relevanta for IDPs och som ar bindande. Vid The World Summit 2005 antogs resolution A/RES/60/1 dar man i paragraf 132 slar fast att "The Guiding Principles on Internal Displacement" ar "An important international framework for the protection of internally dispalced persons".
Det vi pa UNHCR gor ar att forsoka se till att riktlinjerna i "The Guiding Principles on Internal Displacement" implementeras i sa stor utstrackning som mojligt, antingen genom egna insatser eller genom "advocacy" riktad mot staten. Det galler framst fyra olika punkter:
- Att garantera fysisk sakerhet och integritet (dvs. ratten till liv, skydd fran tortyr och valdtakt etc.)
- Att tillfredstalla grundlaggande behov (dvs. ratten till mat, vatten, skydd, halsovard, sanitet etc.)
- Att tillgodose ekonomiska, sociala och kulturella skyddsbehov (som tillgang till utbildning, aterlamnandet av agodelar, ersattning for forlorad mark etc.)
- Att garantera civila och politiska rattigheter (ex. ratten till personlig dokumentation och politiskt deltagande)
Det var lite av en introduktion till amnet IDP's, tror det far racka sa for idag. Om det ar nagot som ar oklart eller nagot annat ni undrar eller vill kommentera sa lamna garna en kommentar till inlagget har nedan!
Kram pa er!
Ut i falt...
Var igar (tisdag) ute pa min forsta tur i falt, var underbart att komma ut fran kontoret och ut fran Nairobi. Denna gangen blev det en dagstur till Naivasha som ligger ungefar halvvags mellan Nairobi och Nakuru. Pa turen hade vi med oss representanter fran nagra av UNHCR's samarbets partners som var utskickade fran respektive huvudkontor for att gora en mindre utvardering av sina insatser. Det var bland annat folk fran NRC (Norweigan Refugee Council), SRSA (Svenska Raddningsverket), Unicef samt folk fran UNHCR's huvudkontor i Geneve.
Var lilla karavan av tre vita Toyota Landcruiser jeepar dundrade fram over den savannliknande steppen for att besoka f.d. IDP's vilka godtagit mydigheternas erbjudande pa 10 000 kes (ca 1 000 sek) och lamnat IDP lagret i Naivasha. Pengarna anvande de till att kopa land, de gick ihop i grupper och kopte upp nog med land for att bygga hus pa. Tyvarr rackte inte pengarna till mer an sa och nu tvingas de forhandla med sina nya grannar om att fa hyra land av dem att bruka. Sa som laget ar nu sitter de pa den nya mark de kopt utan varken hus, verktyg eller andra nodvandigheter. UNHCR och UNDP har gatt in och gett dem talt att leva i och ser till att de far matransoner, sa i praktiken ar de nya "bosattningarna" egentligen inget annat an flyktinglager dar IDP'erna sjalva ager marken! Men myndigheterna kan avskriva dem som "resettled", ironiskt eller vad!?
Vad som kommer att handa med dem i framtiden ar oklart. Matransonerna kommer att upphora att levereras i december och de har fortfarande inga egna vattenkallor eller skolor vilket gor att de tvingas transportera vatten ca 3km (som de ocksa maste betala for!) och barnen har upp till 5km till narmsta skola. Detta gor att de yngsta barnen tidigare tvingades stanna hemma da de inte orkade ga hela vagen. Nu har dock en kvinna, som tidigare var larare, pa eget initiativ startat en skola for de minsta. Ett enkelt talt med en svartmalad planka som fungerar som svarttavla ar allt hon har, men det racker for att lara barnen de mest grundlaggande som att lasa och rakna.
Var anda imponerad av deras framtidstro och optimism. De vill absolut inte tillbaka till sina ursprungliga byar utan vill stanna pa sin nya mark, de har darfor borjat ga ihop i grupper for att forsoka tanka ut nya satt att tjana pengar, nya affarsmojligheter. Tyvarr har de ju missat sadden i ar sa det kommer att ta minst ett ar innan forsta skorden sa nu forsoker de hitta nya vagar. Om de kommer att lyckas eller om de kommer att tvingas tillbaka till de omraden de ursprungligen kommer i fran ar svart att saga, det far framtiden utvisa.
Efter att ha besokt dessa "f.d." IDPs sa akte vi in till Naivasha dar vi gjorde ett "artighets besok" hos the Distric Officer (lokal myndighetsperson) som tyvarr inte gick som planerat. Nar han horde att vi tankte aka ut med tre jeepar med muzungos till IDP lagret blev stamningen spand och han forsklarade pa ett inlindat satt att det inte var en bra ide om vi akte dit och "uppmuntrade" de resterande IDPerna i deras motvilja att ta emot ersattningen fran staten och flytta. Da vi maset halla oss pa god fot med dessa myndighetspersoner, och lagret i fraga inte drivs av UNHCR, sa var det inte mycket vi kunde gora mer an vand om och aka tillbaka till Nairobi.
Imorgon verkar det som att det blir ytterligare en tur ut "in the deep field" (var kontor i Nairobi raknas som "field" och de som ar stationerade utanfor som "deep field"). Om allt gar som planerat (vilket man uppenbarligen inte kan rakna med - TIA!) sa ska vi da aka hela vagen upp till Nakuru och vara med pa den "mapping" som pagar dar. Men mer om det senare.
Hoppas allt ar bra dar hemma,
Isa
Var lilla karavan av tre vita Toyota Landcruiser jeepar dundrade fram over den savannliknande steppen for att besoka f.d. IDP's vilka godtagit mydigheternas erbjudande pa 10 000 kes (ca 1 000 sek) och lamnat IDP lagret i Naivasha. Pengarna anvande de till att kopa land, de gick ihop i grupper och kopte upp nog med land for att bygga hus pa. Tyvarr rackte inte pengarna till mer an sa och nu tvingas de forhandla med sina nya grannar om att fa hyra land av dem att bruka. Sa som laget ar nu sitter de pa den nya mark de kopt utan varken hus, verktyg eller andra nodvandigheter. UNHCR och UNDP har gatt in och gett dem talt att leva i och ser till att de far matransoner, sa i praktiken ar de nya "bosattningarna" egentligen inget annat an flyktinglager dar IDP'erna sjalva ager marken! Men myndigheterna kan avskriva dem som "resettled", ironiskt eller vad!?
Vad som kommer att handa med dem i framtiden ar oklart. Matransonerna kommer att upphora att levereras i december och de har fortfarande inga egna vattenkallor eller skolor vilket gor att de tvingas transportera vatten ca 3km (som de ocksa maste betala for!) och barnen har upp till 5km till narmsta skola. Detta gor att de yngsta barnen tidigare tvingades stanna hemma da de inte orkade ga hela vagen. Nu har dock en kvinna, som tidigare var larare, pa eget initiativ startat en skola for de minsta. Ett enkelt talt med en svartmalad planka som fungerar som svarttavla ar allt hon har, men det racker for att lara barnen de mest grundlaggande som att lasa och rakna.
Var anda imponerad av deras framtidstro och optimism. De vill absolut inte tillbaka till sina ursprungliga byar utan vill stanna pa sin nya mark, de har darfor borjat ga ihop i grupper for att forsoka tanka ut nya satt att tjana pengar, nya affarsmojligheter. Tyvarr har de ju missat sadden i ar sa det kommer att ta minst ett ar innan forsta skorden sa nu forsoker de hitta nya vagar. Om de kommer att lyckas eller om de kommer att tvingas tillbaka till de omraden de ursprungligen kommer i fran ar svart att saga, det far framtiden utvisa.
Efter att ha besokt dessa "f.d." IDPs sa akte vi in till Naivasha dar vi gjorde ett "artighets besok" hos the Distric Officer (lokal myndighetsperson) som tyvarr inte gick som planerat. Nar han horde att vi tankte aka ut med tre jeepar med muzungos till IDP lagret blev stamningen spand och han forsklarade pa ett inlindat satt att det inte var en bra ide om vi akte dit och "uppmuntrade" de resterande IDPerna i deras motvilja att ta emot ersattningen fran staten och flytta. Da vi maset halla oss pa god fot med dessa myndighetspersoner, och lagret i fraga inte drivs av UNHCR, sa var det inte mycket vi kunde gora mer an vand om och aka tillbaka till Nairobi.
Imorgon verkar det som att det blir ytterligare en tur ut "in the deep field" (var kontor i Nairobi raknas som "field" och de som ar stationerade utanfor som "deep field"). Om allt gar som planerat (vilket man uppenbarligen inte kan rakna med - TIA!) sa ska vi da aka hela vagen upp till Nakuru och vara med pa den "mapping" som pagar dar. Men mer om det senare.
Hoppas allt ar bra dar hemma,
Isa
UNHCR's Branch Office i Nairobi
Tankte ta tillfallet i akt att beratta lite mer om vad som gors har vid UNHCR's Branch Office, BO, har i Nairobi. Till att borja med finns det inte ett utan tre olika UNHCR kontor har i stan av den anledningen att man helt enkelt inte kunnat hitta passande lokaler som kan hysa oss alla. Logiskt sett borde UNHCR ligga med de ovriga FN-organen i stadsdelen Gigiri men som jag tidigare namnt ar detta otankbart pga. den sakerhetsrisk flyktingarna utgor.
Varje dag kommer namligen flyktingar till var kontor pa Rhapta Road no.50 (finns tva UNHCR kontor pa var gata med ca 500 meter emellan, no.35 och no.50) for att registrera sig och fa assistans. Majoriteten av flyktingarna kommer fran Somalia, Sudan, Rwanda, Uganda och DRC da de felsta internflyktingarna, de sk. Internally Displaced Persons (IDPs), inte soker sig till Nairobi utan finns i lager utspridda utanfor stan. Nar flyktingarna forst anlander far de koa for att genomga en forsta utvardering dar de far lamna elektroniska fingeravtryck, ta en bild och intervjuas kort. Baserat pa denna forsta intervju gor man en vardering av deras situation och ger dem en tvasiffrig kod vilken indikerar deras tillstand, ju hogre risk de lever under och i ju samre skick de ar, ju hogre blir siffrorna. Denna forsta utvardering ligger sedan tillgrund for prioriteringen av vem som ska fa hjalp forst. Snittet pa antalet flyktingar per dag ligger runt 400 sa vissa som far laga utvarderingssiffror kan fa vanta i upp till 6 manader som laget ar nu. De langa koerna och vantetiderna ger ibland upphov till frustratrion, vilket i sin tur leder till mindre "gruff" bland flyktingarna. Det ar da man forstar varfor man i princip jobbar i ett fort, om det skulle bli upplopp kan vi faktiskt lasa oss inne pa kontoret! Som tur ar fick vi en ny metalldetektor i forra veckan sa nu screenas samtliga flyktingar innan de far komma in pa vart omrade. Kanns tryggt att veta att det inte gar att "smuggla" in vapen lange.
Den hjalp flyktingarna i slutandan kan fa via vart kontor ar att de blir erbjudna att transporteras till nagot av flyktinglagren utanfor Nairobi, nagot som en del valjer att avsta ifran da de lockas av de "mojligheter" de hort finns i Nairobi. Manga hamnar darfor istallet ute i slummen, i Kibera, dar de lever under fruktansvarda forhallanden. De som valjer detta alternativ istallet for att flyttas till lager fa i princip ingen fortsatt assistans fran UNHCR, de klassas som "urban refugees" och far klara sig pa egenhand. Dock far de viss halsovard och de som klassas som "vulnerable" (dvs. sjuka, barn och gamla) far aven viss hjalp utover enbart bas sjukvard. Fragan ar vad som ar varst, att hamna i ett flyktinglager eller i slummen? Far aterkomma med ett eventuellt svar pa fragan efter att vi varit ute i falt och besokt lagren samt de urbana flyktingarna i slummen.
Maste saga att jag anda ar positivt overraskad over hur val registreringen har pa kontoret fungerar. Man har som ett av de forst BO i varlden skapat ett nytt datorsystem for registrering som ger extremt hog sekretess, nagot som uppskattas av flyktingarna da det inte langre finns risk att deras filer hamnar pa avvagar (vilket tyvarr skett tidigare vilket resulterat i att folk varit radda for att registrera sig och for lamna korrekta uppgifter). Systemet gor ocksa att flyktingarna sjalva kan vara delaktiga da det skapats en hemsida dar de med hjalp av en kod kan logga in och kontrollera sina motestider etc. Manga var tydligen negativa forst da de inte trodde at flyktingar utan datorvana skulle klara av det, men det har gatt hur fint som. Visar pa hur viktigt de ar att inte underskatta manniskors formaga, oavsett hur utsatta de ar!
Hinner tyvarr inte skriva mer idag, men i nasta inlagg tankte jag ga narmare in pa vad det ar jag sjalv sysslar med har pa UNHCR's IDP Operations Unit/Emergency Response Team. Kommer eventuellt att aka ut i falt nu i mitten pa veckan for att besoka IDP lagren norr om Nairobi, uppe i Nakuru. Sa om inlagget drojer sa vet ni varfor.
Kram till er alla dar hemma fran ett soligt Nairobi
"Nairobbery" lever upp till sitt rykte...eller?
Detta inlagg skrev jag i mitten pa forra veckan men fick aldrig publicerat det pga dalig uppkoppling.
"Gor ett kort inlagg bara for att meddela att min mobil blivit stulen och att ni inte lange kan na mig pa varken mitt vanliga eller loakala nummer. Ska forsoka hinna kopa en ny mobil efter jobbet idag och lovar att meddela er det nya nummret snarast mojligt.
Var igar efter jobbet i vimmlet pa Sarit center, ett kopcentrum har i Westlands, som mobilen blev stulen ur min ficka. Hur nagon lyckades ta den ur jeansfickan utan att jag market det ar svart att forsta. Men jag har lart mig min laxa och kommer definitivt inte att forvara mobilen i fickan i farmtiden!
Hittills har Johan (som jag delar lagenhet med) blivit bestulen pa sin digitalkamera, ocksa den lyckades de lirka ur fickan pa honom. Borde kanske sett det som ett varnande exempel! Och nu nar jag blivit bestulen pa min mobil sa ar det bara Sebastian kvar sen har vi alla blivit bestulna. Far hoppas att det inte blir en tredje gangen gilt, aven om det verkar nastan omojligt att undvika hur forsiktig man an ar i den har stan!"
Men tji fick jag. Visade sig att jag inte alls blivit bestulen utan att mobilen glidigt ur fickan i taxin! Chaufforen, som jag aldrig akt med tidigare, kom ihag att jag jobbade pa UNHCR och kom till kontoret i fredags och lamnade tillbaka mobilen. Helt otroligt! Ingen har pa kontoret tror det ar sant, igen av dem har tidigare upplevt att de fatt tillbaka nagot de tappat eller glomt har i Nairobi. Kanns som lite av en solskenshistoria efter alla formaningar! Kanner mig dock smatt generad over att jag direkt, utan att blinka, drog slutsatsen att nagon stulit mobilen da det egentligen var min egen klumpighet som lag bakom. Hur som, det slutade lyckligt denna gangen da jag var nojd med att fa tillbaka telefonen och chaufforen var nojd med sin hittelon.
Underbart att bli positivt overraskad!
"Gor ett kort inlagg bara for att meddela att min mobil blivit stulen och att ni inte lange kan na mig pa varken mitt vanliga eller loakala nummer. Ska forsoka hinna kopa en ny mobil efter jobbet idag och lovar att meddela er det nya nummret snarast mojligt.
Var igar efter jobbet i vimmlet pa Sarit center, ett kopcentrum har i Westlands, som mobilen blev stulen ur min ficka. Hur nagon lyckades ta den ur jeansfickan utan att jag market det ar svart att forsta. Men jag har lart mig min laxa och kommer definitivt inte att forvara mobilen i fickan i farmtiden!
Hittills har Johan (som jag delar lagenhet med) blivit bestulen pa sin digitalkamera, ocksa den lyckades de lirka ur fickan pa honom. Borde kanske sett det som ett varnande exempel! Och nu nar jag blivit bestulen pa min mobil sa ar det bara Sebastian kvar sen har vi alla blivit bestulna. Far hoppas att det inte blir en tredje gangen gilt, aven om det verkar nastan omojligt att undvika hur forsiktig man an ar i den har stan!"
Men tji fick jag. Visade sig att jag inte alls blivit bestulen utan att mobilen glidigt ur fickan i taxin! Chaufforen, som jag aldrig akt med tidigare, kom ihag att jag jobbade pa UNHCR och kom till kontoret i fredags och lamnade tillbaka mobilen. Helt otroligt! Ingen har pa kontoret tror det ar sant, igen av dem har tidigare upplevt att de fatt tillbaka nagot de tappat eller glomt har i Nairobi. Kanns som lite av en solskenshistoria efter alla formaningar! Kanner mig dock smatt generad over att jag direkt, utan att blinka, drog slutsatsen att nagon stulit mobilen da det egentligen var min egen klumpighet som lag bakom. Hur som, det slutade lyckligt denna gangen da jag var nojd med att fa tillbaka telefonen och chaufforen var nojd med sin hittelon.
Underbart att bli positivt overraskad!
Forsenade inlagg
Nu har jag antligen fatt mojlighet att uppdatera bloggen, vet att det var ett tag sedan sist men jag har haft galet mycket att gora (plus att internet inte fungerat ordentligt). Men battre sent an aldrig! Har kommer nagra inlagg pa rad som jag skrivit under den gangna veckan men inte lyckats publicera. Hall till godo!
Tuesday, October 7, 2008
Mulet och kallt...
Tyvarr har vi nu gatt in i en period av sk. "short rains" vilket innebar att temperaturen gatt ner till 20-25 grader och det ar mulet och regnar med jamna mellanrum. Vore inte sa illa om det inte vore for det faktum att strommen forsvinner efter minsta lilla regnskur. Pa UNHCR har vi extra generatorer som gar in men hemma ar det bara att tanda stearinljusen och krypa upp i soffan. Kan vara mysigt ett tag, men da det sker pa daglig basis sa trottnar man ganska fort. Det varsta ar kylskapet, man kan inte kopa hem vad som eftersom det tinar snabbt i varmen vilket gor det svart att storhandla. Istallet tvingas vi kopa mindre mangder mjolk, smor etc. for att inte tvingas slanga det.
Glomde ju igar att beratta om helgen. Har borjar namligen helgen inofficiellt pa torsdagskvallen da samtliga expats fran saval FN som ambassaderna samlas pa Havanna, en liten bar som ligger centralt i Westlands dar vi bor. Eftersom de flesta bara jobbar halva dagen pa fredagar sa har det blivit tradition att ga ut och ta en drink och mingla runt pa torsdagarna. En tevlig tradition aven om baren i sig skulle kunna ligga var som i Europa da det inte finns mycket som paminner om Kenya, vare sig klientelet eller inredningen. Maste dock erkanna att det finns en viss lockelse i att stiga in i en mer bekant varld lite da och da och fa en paus fran det annars pulserande livet i Nairobi. Forra veckan inledde vi kvallen med middag pa en etiopisk restaurang dar vi fick in maten pa tva enorma fat tackta av deras speciella, fermenterade brod. Direkt pa brodet lag sedan sma hogar med olika ratter, allt fran get till kyckling och lamm men ocksa en del vegetariska roror, som man sedan svepte upp med brodet. Ganska kryddigt och ganska gott aven om get inte ar min favorit!
Pa den etiopiska restaurangen fick vi uppleva nagot som tydligen ar ganska vanligt har i Nairobi, namligen en privat fundraiser. I detta fallet gallde det en aldre kvinna som fatt brostcancer och som behovde extra finansiellt stod. Sa hennes dotter hade da ordnat en tillstallning for att samla in pengar till behandligen dar hela vanskapskretsen var inbjuden. Tydligen brukar folk gora det samma for att fa ihop pengar till andra storre utgifter som exempelvis begravningar. Om nagon har svart att betala pa engenhand sa gar det socialanatverket in och hjalper till.
I fredags var vi alla helt slut, sa det blev en lugn kvall dar vi testade en japansk sushirestaurang vilken var helt okej aven om det kanske inte var direkt farsk utan snarare upptinad fisk som serverades. Efter det tog vi en taxi till Westgate, det nyaste av alla kopcenter har i stan, dar vi gick pa bio och sag filmen Taken. Det lustigaste var att innan filmen borjade sa spelades den kenyanska nationalsangen och en bild pa flaggan viftandes i vinden mot en bla himmel visades och alla stallade sig upp som i givakt. Bade Sebastian, Johan och jag fick bita oss i tungan for att inte borja skratta, var en sa absurd situation for oss skandinaver som inte ar vana vid att "hedra moderslandet", sarskilt inte pa bio!
Vanligen sa ar vi praktikanter lediga pa helgen men Maureen bad mig ga med pa ett mote pa lordagen. Men precis innan motet skulle borja sa ringde hon och sa att det var installt och undrade om jag istallet ville folja med pa fashion show, vilket jag sjalvklart ville. Sa hon hamtade upp mig och tva av hennes vanner som jobbar pa UN Somalia har i Nairobi och korde ut i en av fororterna dar vi fick se det senaste afrikanska modet. Efter det blev det en shoppingrunda da Maureen visade mig alla de basta vaskaffarerna och sedan avslutade vi dagen med ett glas vin och god mat pa en resturang ute i Karen (det omrade dar Karen Blixen bodde en gang i tiden). Pa vagen tillbaka fastnade vi i en horribel bilko och det tog oss nastan 2 timmar att kora en stracka som annars tar ca 20 minuter. Har en kansla av att det bara ar att vanja sig, trafikproblem ar en del av vardagen har i Nairobi. Nagon pastod att det kommer ut over 100 nya bilar pa Nairobis gator varje dag, om det stammer eller ej vet jag inte men antalet bilar ar i vilket fall som pa tok for manga for den infrastruktur som finns idag.
Sondagen spenderade jag i lugn och ro hemma i lagenheten med att slutfora den forsta delen av min internaktiva sakerhetsbriefing. Tyvarr sa markte jag inte att strommen gick da det var mitt pa dagen och jag inte hade nagra lampor pa sa precis innan jag skulle gora det avslutande testet sa stangde datorn av sig. Typiskt eller vad! Var bara att snallt borja om fran borjan och gora om hela det tva timmar langa programmet. Men nu har jag i alla fall gjort grundnivan, vilken man maste ha klarat av for att fa aka ut i falt. At lunch med Andy igar och det verkar som att han ska ut nasta vecka och om allt gar enligt planerna och hogsta chefen, Alice, godkanner det sa ska jag fa aka med. Vagar dock inte hoppas for mycket forrens det verkligen ar spikat.
Det var allt for nu, ska lasa klart en ny handbok som UNHCR ska ge ut (Handbook on the Protection of IDPs) vilken just nu ar ute pa remiss hos olika faltkontor for att vi ska fa ge vara kommentarer innan den revideras och ger ut pa riktigt. Kanns kul att fa vara en del av processen och vara med och kommentera pa innehallet da boken faktiskt ar tankt att fungera som guide for UNHCRs framtida arbete med IDPs. Med andra ord sa har jag en del att gora idag.
Hoppas att ni har det bra dar hemma, tanker pa er.
kram
T.I.A !
T.I.A , eller "This is Africa", ar en smatt ironisk fras som frekvent anvands av oss expats, ofta i kombination med en axelryckning, for att beskriva de mer absurda sidorna av Afrika. Som exempel kan ges:
Nar strommen gar sa fort det regnar -TIA!
Nar det ar trafikstockning (dagligt forekommande) och folk anvander trottoarerna som tredje korfalt - TIA!
Nar man maste lamna sina handeldvapen vid en speciell incheckningsdisk innan man gar in och handlar - TIA!
Kan ge andlosa exempel men jag tror ni forstar poangen! Den senaste veckan har bjudit pa manga TIA relaterade upplevelser, det tar lite tid innan man anpassar sig till att vara tillbaka i Afrika. Efter ett tag brukar man vanligen sluta reflektera over dessa, i vara ogon, absurda saker. Da ar da manga menar att det ar dax att aka hem. Som tur ar har jag langt kvar tills jag nar den punkten, har inte ens vant mig vid vanstertrafiken an!
Har heller inte riktigt vant mig vid att jobba heller, ar sa mycket nytt man ska ta in pa kort tid att man ar helt utmattad nar man kommer hem pa kvallen. Tyvarr slutar inte alltid arbetsdagen dar, oftast far jag med mig dokument hem att lasa in mig pa infor morgondagen. Igar satt jag med ett "Camp Management Toolkit", efter att ha plojt igenom den tjocka mappen kanns det som jag skulle kunna starta mitt alldeles egna flyktinglager! Nasta vecka hoppas jag fa komma ut i falt och besoka lagren och se teorin omsattas i praktiken.
Aven om jag fokuserat just pa "refugee protection" under min universitets utbildning sa finns det anda en hel del att lasa in sig pa sa har i borjan. Ar langt fran en expert pa Kenya och IDP situationen har, men jag kanner att jag sa smatt borjar fa grepp om det. Alla har pa kontoret ar valdigt trevliga och hjalpsamma vilket underlattar da man emellanat borjar ifragasatta vad man egentligen gor har da det enda man gor ar staller fragor! Maureen, min supervisor, har dock forsakrat mig att det kommer att falla pa plats snart och att det ar battre att fraga nu an gora fel langre fram.
Forutom Maureen och jag sjalv sa har vi ytterligare en expat (eller "international staff" som vi kallas) pa IDP avdelningen, irlandaren Andy, som ar "Reporting officer". Bade Maureen och Andy ar valdigt lattsamma och har en skon humor och distans till arbetet, nar det galler de lokalanstallda cheferna finns det en tydligare hierarki och man maste veta sin plats. Detta till trots ar aven de tevliga och hjalpsamma aven om de kanske har en lite annan approach.
Kanns skont att ha Maureen som handledare da hon inkluderar mig i princip allt hon gor. I torsdags (var egentligen UN holiday men vi jobbade anda) satt jag med pa ett mote hemma hos henne med Stephanie fran Unicef och Furio som ar Asisstant Representativ pa UNHCR dar vi spanade fram UNHCR's Protection Objectives for 2009. Ar lite smatt surrealistiskt att nu far sitta med och utforma de dokument som man tidigare sjalv anvant sig av vid tentor och i uppsatser!
Maste saga att den forsta veckan varit mer handelserik an jag kunnat hoppas pa och att jag trivs battre an forvantat. Mycket tackvare trevliga kollegor och trevliga rumskamrater. Att inte komma hem till en tom lagenhet utan att standigt ha Johan och Sebastian som sallskap ar ganska skont. Tror det hade blivit ganska trakigt annars utan tv och forbud att ga ut efter att det blivit morkt (dvs. kl.19). Nu nar vi ar ett litet gang sa lyxar vi till det ibland och tar en taxi och ater ute.
Men vi ska inte klaga, aven nar vi inte hinner eller orkar ata ute sa far vi anda god hemlagad mat av var maid. Pamela (som ar fru till en av de danska diplomaternas chauffor) jobbar hos oss tre formiddagar i veckan och stadar, tvattar och lagar mat. For det tjanar hon 9 000 kes vilket ar ca 900 sek. Vanligen tjanar en heltidsanstalld maid eller chauffor ca 10 000 kes i manaden sa vi kanner anda att vi ger henne bra arbetsforhallanden och en skalig lon. Arbetslosheten ar hog har i Kenya, riktigt hur hog vet nog ingen men jag har sett siffror fran 23-40%. Sa genom att anstalla var maid drar vi vart lilla stra till stacken samtidigt som var vardag underlattas en hel del.
Det var allt for nu. Vill dock passa pa att be om ursakt for mitt sprak, vet att det inte ar det basta men jag har ofta ont om tid sa da tvingas jag tyvarr prioritera bort det dar med sprakkontroll. Hoppas ni kan lasa ok anda, vi hors mina vanner!
Stor kram till er alla fran ett kallt, mulet Nairobi
Thursday, October 2, 2008
Framme i Nairobi
Har antligen fatt tid att uppdatera bloggen, de forsta dygnen har i Nairobi har varit hektiska och det ar forst idag, som ar en FN-holiday, som jag fatt lite tid over. Landade sent sondag kvall efter en hyfsat bekvam resa fran Kopenhamn via London till Nairobi. I ankomsthallen stod min chauffor fran guest houset, James, och vantade vilket kandes skont da man helst inte hoppar in i vilken taxi som efter morkrets inbrott. De forsta tva natterna spenderade jag pa Sandavy guset house hos Sandi och David (http://www.nairobiguesthouse.com/) som jag rekommenderar varmt om nagon har planer pa att komma hit. Det var fin, frascht, personalen var trevlig och maten god. Vad mer kan man begara for 25$/natt!?
Efter tva natter dar sa flyttade jag over till Sebastian, en gamal van fran UPF-tiden i Lund, som ar har och gor praktik vid svenska ambassaden. Han och Johan, norrman som gor praktik vid norska ambassaden, har en trerummare pa Rhapta Road I Westlands. Visste inte hur hemska hyrorna har var innan jag kom pa plats, en lite etta kostar mellan 4-5000 kr/man medan de betalar 5500kr/man. Hoppas fortfarande pa att jag kanske hittar ett lite eget stalle, men det ser morkt ut pa den fronten. Tyvarr sa maste jag namligen bo inom ett visst omrade, the UN Residential Area, dar samtliga FN-anstallda maste bo! Detta beror pa sakerheten. Finns namligen en sarskilt polis, The Diplomatic Police, som tar han om allt som har med ambassad och FN personal att gora. For att det ska kunna garantera att vara pa plats inom 10 minuter sa maste man bo inom detta sarskilda omrde. Vet inte hur tillforlitliga dessa poliser ar, man kan ju bara hoppas att de ar battre an den vanliga poliskaren!
Trivs hittills valdigt bra, lagenheten ligger bara tvars over gatan fran dar jag jobbar pa UNHCR's IDP Operations Unit. Finns t.o.m ytterligare ett UNHCR kontor langre ner pa samma gata! De ovriga FN organen finns samlage i ett enormt, speciali byggt komplex i Gigiri men UNHCR far inte ligga dar av sakerhetsskal da det varje dag star mangder med flyktingar och koar utanfor kontoret for att registera sig som flyktingar. De flesta av dessa flyktingar som kommer till UNHCR i Nairobi ar vad man kallar "urban refugees" och de far vanligen ingen assistans fran UNHCR forutom om de klassas som "vulnerable", da far de ett minimum av stod. Pa kvallarna nar man aker forbi ligger de i rader utanfor kontoret och sover. Ar lika beklammande varje gang nar man ser hur de forsoker halla sig varma med de filtar och tygstycken de har.
Nar det galler praktiken har jag hittills bara varit pa UNHCR tva dagar. Nar jag ringde och meddelade att jag var i landet sa bad de mig genast att komma in och borja en dag tidigare an planerat, vilket inte var mig emot aven om jag planerat att vila upp mig en aning forst och lara kanna Nairobi lite battre. Forsta dagen var det ytterligen blanketter som skulle fyllas i. Har redan skickat en mangd fran Sverige men tydligen fanns det an fler. Efter det sa fick jag en forsta, basic "security briefing" vilken tog ett par timmar. Har insett att sakerheten ar central i allt UNHCR gor. Har ocksa fatt en CD-skiva med tva olika "security briefings", en basic som ska ta ca 2 timmar att genomfora och en advanced som tar 3-4 timmar. Dessa maste jag gora for att fa de certifikat vilka jag behover for att kunna arbeta i falt och besoka lagren. Man blir latt lite smatt nojig av alla formaningar, samtidigt som det ar helt avgorande for att man ska komma helskinnad harifran.
Andra dagen fick jag mitt fina UNHCR ID-bricka som jag alltid maste ha pa mig for att kunna legitimera mig som FN-personal (praktikanter faller har under samma kategori som ovriga personalen aven om vi arbetar gratis). Nar jag val fatt den sa kunde jag komma in pa FN-komplexet i Gigiri, som jag namde tidigare, for att dar ansoka om ett "resident permit" vilket ar ungefar det samma som ett uppehallstillstand/ arbetstillstand. Har var det ytterligare en mangd blanketter som skulle fyllas i och skrivas under, har nu helt tappat rakningen pa antalet blanketter men en hollandska som jag stotte pa hade raknat och fatt det till 96! De beryktade FN-byrakratin ar percis lika hemsk som det sags, om inte varre!
Nu maste jag bege mig, ska pa min lediga dag in pa ett mote (!) da vi har en ansokan om anslag infor 2009 som ska lamnas in nasta vecka. Det blir inte direkt lattare av att samtliga av UNHCRs samarbets partners maste lamna in separata budgetforslag som sedan maste gas igenom och godkannas. Just nu ar det denna rapport jag far hjalpa till med, vet fortfarande inte exakt vad jag kommer att fa gora framover. Det pratades om ett mindre projekt som de sjalva inte hade tid att genomfora sa eventuellt kommer jag att fa gora det. Men inget ar klart an.
Finns sa mycket att beratta, men sa lite tid! Ska forsoka halla er uppdaterade men jag vet fortfarnde inte nar jag far min dartor pa jobbet. Hur som, jag hoppas att ni alla har det bra dar hemma!
Stor kram fran ett molnigt, svalt Nairobi
Efter tva natter dar sa flyttade jag over till Sebastian, en gamal van fran UPF-tiden i Lund, som ar har och gor praktik vid svenska ambassaden. Han och Johan, norrman som gor praktik vid norska ambassaden, har en trerummare pa Rhapta Road I Westlands. Visste inte hur hemska hyrorna har var innan jag kom pa plats, en lite etta kostar mellan 4-5000 kr/man medan de betalar 5500kr/man. Hoppas fortfarande pa att jag kanske hittar ett lite eget stalle, men det ser morkt ut pa den fronten. Tyvarr sa maste jag namligen bo inom ett visst omrade, the UN Residential Area, dar samtliga FN-anstallda maste bo! Detta beror pa sakerheten. Finns namligen en sarskilt polis, The Diplomatic Police, som tar han om allt som har med ambassad och FN personal att gora. For att det ska kunna garantera att vara pa plats inom 10 minuter sa maste man bo inom detta sarskilda omrde. Vet inte hur tillforlitliga dessa poliser ar, man kan ju bara hoppas att de ar battre an den vanliga poliskaren!
Trivs hittills valdigt bra, lagenheten ligger bara tvars over gatan fran dar jag jobbar pa UNHCR's IDP Operations Unit. Finns t.o.m ytterligare ett UNHCR kontor langre ner pa samma gata! De ovriga FN organen finns samlage i ett enormt, speciali byggt komplex i Gigiri men UNHCR far inte ligga dar av sakerhetsskal da det varje dag star mangder med flyktingar och koar utanfor kontoret for att registera sig som flyktingar. De flesta av dessa flyktingar som kommer till UNHCR i Nairobi ar vad man kallar "urban refugees" och de far vanligen ingen assistans fran UNHCR forutom om de klassas som "vulnerable", da far de ett minimum av stod. Pa kvallarna nar man aker forbi ligger de i rader utanfor kontoret och sover. Ar lika beklammande varje gang nar man ser hur de forsoker halla sig varma med de filtar och tygstycken de har.
Nar det galler praktiken har jag hittills bara varit pa UNHCR tva dagar. Nar jag ringde och meddelade att jag var i landet sa bad de mig genast att komma in och borja en dag tidigare an planerat, vilket inte var mig emot aven om jag planerat att vila upp mig en aning forst och lara kanna Nairobi lite battre. Forsta dagen var det ytterligen blanketter som skulle fyllas i. Har redan skickat en mangd fran Sverige men tydligen fanns det an fler. Efter det sa fick jag en forsta, basic "security briefing" vilken tog ett par timmar. Har insett att sakerheten ar central i allt UNHCR gor. Har ocksa fatt en CD-skiva med tva olika "security briefings", en basic som ska ta ca 2 timmar att genomfora och en advanced som tar 3-4 timmar. Dessa maste jag gora for att fa de certifikat vilka jag behover for att kunna arbeta i falt och besoka lagren. Man blir latt lite smatt nojig av alla formaningar, samtidigt som det ar helt avgorande for att man ska komma helskinnad harifran.
Andra dagen fick jag mitt fina UNHCR ID-bricka som jag alltid maste ha pa mig for att kunna legitimera mig som FN-personal (praktikanter faller har under samma kategori som ovriga personalen aven om vi arbetar gratis). Nar jag val fatt den sa kunde jag komma in pa FN-komplexet i Gigiri, som jag namde tidigare, for att dar ansoka om ett "resident permit" vilket ar ungefar det samma som ett uppehallstillstand/ arbetstillstand. Har var det ytterligare en mangd blanketter som skulle fyllas i och skrivas under, har nu helt tappat rakningen pa antalet blanketter men en hollandska som jag stotte pa hade raknat och fatt det till 96! De beryktade FN-byrakratin ar percis lika hemsk som det sags, om inte varre!
Nu maste jag bege mig, ska pa min lediga dag in pa ett mote (!) da vi har en ansokan om anslag infor 2009 som ska lamnas in nasta vecka. Det blir inte direkt lattare av att samtliga av UNHCRs samarbets partners maste lamna in separata budgetforslag som sedan maste gas igenom och godkannas. Just nu ar det denna rapport jag far hjalpa till med, vet fortfarande inte exakt vad jag kommer att fa gora framover. Det pratades om ett mindre projekt som de sjalva inte hade tid att genomfora sa eventuellt kommer jag att fa gora det. Men inget ar klart an.
Finns sa mycket att beratta, men sa lite tid! Ska forsoka halla er uppdaterade men jag vet fortfarnde inte nar jag far min dartor pa jobbet. Hur som, jag hoppas att ni alla har det bra dar hemma!
Stor kram fran ett molnigt, svalt Nairobi
Subscribe to:
Posts (Atom)
