Var igar (tisdag) ute pa min forsta tur i falt, var underbart att komma ut fran kontoret och ut fran Nairobi. Denna gangen blev det en dagstur till Naivasha som ligger ungefar halvvags mellan Nairobi och Nakuru. Pa turen hade vi med oss representanter fran nagra av UNHCR's samarbets partners som var utskickade fran respektive huvudkontor for att gora en mindre utvardering av sina insatser. Det var bland annat folk fran NRC (Norweigan Refugee Council), SRSA (Svenska Raddningsverket), Unicef samt folk fran UNHCR's huvudkontor i Geneve.
Var lilla karavan av tre vita Toyota Landcruiser jeepar dundrade fram over den savannliknande steppen for att besoka f.d. IDP's vilka godtagit mydigheternas erbjudande pa 10 000 kes (ca 1 000 sek) och lamnat IDP lagret i Naivasha. Pengarna anvande de till att kopa land, de gick ihop i grupper och kopte upp nog med land for att bygga hus pa. Tyvarr rackte inte pengarna till mer an sa och nu tvingas de forhandla med sina nya grannar om att fa hyra land av dem att bruka. Sa som laget ar nu sitter de pa den nya mark de kopt utan varken hus, verktyg eller andra nodvandigheter. UNHCR och UNDP har gatt in och gett dem talt att leva i och ser till att de far matransoner, sa i praktiken ar de nya "bosattningarna" egentligen inget annat an flyktinglager dar IDP'erna sjalva ager marken! Men myndigheterna kan avskriva dem som "resettled", ironiskt eller vad!?
Vad som kommer att handa med dem i framtiden ar oklart. Matransonerna kommer att upphora att levereras i december och de har fortfarande inga egna vattenkallor eller skolor vilket gor att de tvingas transportera vatten ca 3km (som de ocksa maste betala for!) och barnen har upp till 5km till narmsta skola. Detta gor att de yngsta barnen tidigare tvingades stanna hemma da de inte orkade ga hela vagen. Nu har dock en kvinna, som tidigare var larare, pa eget initiativ startat en skola for de minsta. Ett enkelt talt med en svartmalad planka som fungerar som svarttavla ar allt hon har, men det racker for att lara barnen de mest grundlaggande som att lasa och rakna.
Var anda imponerad av deras framtidstro och optimism. De vill absolut inte tillbaka till sina ursprungliga byar utan vill stanna pa sin nya mark, de har darfor borjat ga ihop i grupper for att forsoka tanka ut nya satt att tjana pengar, nya affarsmojligheter. Tyvarr har de ju missat sadden i ar sa det kommer att ta minst ett ar innan forsta skorden sa nu forsoker de hitta nya vagar. Om de kommer att lyckas eller om de kommer att tvingas tillbaka till de omraden de ursprungligen kommer i fran ar svart att saga, det far framtiden utvisa.
Efter att ha besokt dessa "f.d." IDPs sa akte vi in till Naivasha dar vi gjorde ett "artighets besok" hos the Distric Officer (lokal myndighetsperson) som tyvarr inte gick som planerat. Nar han horde att vi tankte aka ut med tre jeepar med muzungos till IDP lagret blev stamningen spand och han forsklarade pa ett inlindat satt att det inte var en bra ide om vi akte dit och "uppmuntrade" de resterande IDPerna i deras motvilja att ta emot ersattningen fran staten och flytta. Da vi maset halla oss pa god fot med dessa myndighetspersoner, och lagret i fraga inte drivs av UNHCR, sa var det inte mycket vi kunde gora mer an vand om och aka tillbaka till Nairobi.
Imorgon verkar det som att det blir ytterligare en tur ut "in the deep field" (var kontor i Nairobi raknas som "field" och de som ar stationerade utanfor som "deep field"). Om allt gar som planerat (vilket man uppenbarligen inte kan rakna med - TIA!) sa ska vi da aka hela vagen upp till Nakuru och vara med pa den "mapping" som pagar dar. Men mer om det senare.
Hoppas allt ar bra dar hemma,
Isa
Var lilla karavan av tre vita Toyota Landcruiser jeepar dundrade fram over den savannliknande steppen for att besoka f.d. IDP's vilka godtagit mydigheternas erbjudande pa 10 000 kes (ca 1 000 sek) och lamnat IDP lagret i Naivasha. Pengarna anvande de till att kopa land, de gick ihop i grupper och kopte upp nog med land for att bygga hus pa. Tyvarr rackte inte pengarna till mer an sa och nu tvingas de forhandla med sina nya grannar om att fa hyra land av dem att bruka. Sa som laget ar nu sitter de pa den nya mark de kopt utan varken hus, verktyg eller andra nodvandigheter. UNHCR och UNDP har gatt in och gett dem talt att leva i och ser till att de far matransoner, sa i praktiken ar de nya "bosattningarna" egentligen inget annat an flyktinglager dar IDP'erna sjalva ager marken! Men myndigheterna kan avskriva dem som "resettled", ironiskt eller vad!?
Vad som kommer att handa med dem i framtiden ar oklart. Matransonerna kommer att upphora att levereras i december och de har fortfarande inga egna vattenkallor eller skolor vilket gor att de tvingas transportera vatten ca 3km (som de ocksa maste betala for!) och barnen har upp till 5km till narmsta skola. Detta gor att de yngsta barnen tidigare tvingades stanna hemma da de inte orkade ga hela vagen. Nu har dock en kvinna, som tidigare var larare, pa eget initiativ startat en skola for de minsta. Ett enkelt talt med en svartmalad planka som fungerar som svarttavla ar allt hon har, men det racker for att lara barnen de mest grundlaggande som att lasa och rakna.
Var anda imponerad av deras framtidstro och optimism. De vill absolut inte tillbaka till sina ursprungliga byar utan vill stanna pa sin nya mark, de har darfor borjat ga ihop i grupper for att forsoka tanka ut nya satt att tjana pengar, nya affarsmojligheter. Tyvarr har de ju missat sadden i ar sa det kommer att ta minst ett ar innan forsta skorden sa nu forsoker de hitta nya vagar. Om de kommer att lyckas eller om de kommer att tvingas tillbaka till de omraden de ursprungligen kommer i fran ar svart att saga, det far framtiden utvisa.
Efter att ha besokt dessa "f.d." IDPs sa akte vi in till Naivasha dar vi gjorde ett "artighets besok" hos the Distric Officer (lokal myndighetsperson) som tyvarr inte gick som planerat. Nar han horde att vi tankte aka ut med tre jeepar med muzungos till IDP lagret blev stamningen spand och han forsklarade pa ett inlindat satt att det inte var en bra ide om vi akte dit och "uppmuntrade" de resterande IDPerna i deras motvilja att ta emot ersattningen fran staten och flytta. Da vi maset halla oss pa god fot med dessa myndighetspersoner, och lagret i fraga inte drivs av UNHCR, sa var det inte mycket vi kunde gora mer an vand om och aka tillbaka till Nairobi.
Imorgon verkar det som att det blir ytterligare en tur ut "in the deep field" (var kontor i Nairobi raknas som "field" och de som ar stationerade utanfor som "deep field"). Om allt gar som planerat (vilket man uppenbarligen inte kan rakna med - TIA!) sa ska vi da aka hela vagen upp till Nakuru och vara med pa den "mapping" som pagar dar. Men mer om det senare.
Hoppas allt ar bra dar hemma,
Isa
No comments:
Post a Comment