Tuesday, October 7, 2008

Mulet och kallt...

Tyvarr har vi nu gatt in i en period av sk. "short rains" vilket innebar att temperaturen gatt ner till 20-25 grader och det ar mulet och regnar med jamna mellanrum. Vore inte sa illa om det inte vore for det faktum att strommen forsvinner efter minsta lilla regnskur. Pa UNHCR har vi extra generatorer som gar in men hemma ar det bara att tanda stearinljusen och krypa upp i soffan. Kan vara mysigt ett tag, men da det sker pa daglig basis sa trottnar man ganska fort. Det varsta ar kylskapet, man kan inte kopa hem vad som eftersom det tinar snabbt i varmen vilket gor det svart att storhandla. Istallet tvingas vi kopa mindre mangder mjolk, smor etc. for att inte tvingas slanga det.

Glomde ju igar att beratta om helgen. Har borjar namligen helgen inofficiellt pa torsdagskvallen da samtliga expats fran saval FN som ambassaderna samlas pa Havanna, en liten bar som ligger centralt i Westlands dar vi bor. Eftersom de flesta bara jobbar halva dagen pa fredagar sa har det blivit tradition att ga ut och ta en drink och mingla runt pa torsdagarna. En tevlig tradition aven om baren i sig skulle kunna ligga var som i Europa da det inte finns mycket som paminner om Kenya, vare sig klientelet eller inredningen. Maste dock erkanna att det finns en viss lockelse i att stiga in i en mer bekant varld lite da och da och fa en paus fran det annars pulserande livet i Nairobi. Forra veckan inledde vi kvallen med middag pa en etiopisk restaurang dar vi fick in maten pa tva enorma fat tackta av deras speciella, fermenterade brod. Direkt pa brodet lag sedan sma hogar med olika ratter, allt fran get till kyckling och lamm men ocksa en del vegetariska roror, som man sedan svepte upp med brodet. Ganska kryddigt och ganska gott aven om get inte ar min favorit!

Pa den etiopiska restaurangen fick vi uppleva nagot som tydligen ar ganska vanligt har i Nairobi, namligen en privat fundraiser. I detta fallet gallde det en aldre kvinna som fatt brostcancer och som behovde extra finansiellt stod. Sa hennes dotter hade da ordnat en tillstallning for att samla in pengar till behandligen dar hela vanskapskretsen var inbjuden. Tydligen brukar folk gora det samma for att fa ihop pengar till andra storre utgifter som exempelvis begravningar. Om nagon har svart att betala pa engenhand sa gar det socialanatverket in och hjalper till.

I fredags var vi alla helt slut, sa det blev en lugn kvall dar vi testade en japansk sushirestaurang vilken var helt okej aven om det kanske inte var direkt farsk utan snarare upptinad fisk som serverades. Efter det tog vi en taxi till Westgate, det nyaste av alla kopcenter har i stan, dar vi gick pa bio och sag filmen Taken. Det lustigaste var att innan filmen borjade sa spelades den kenyanska nationalsangen och en bild pa flaggan viftandes i vinden mot en bla himmel visades och alla stallade sig upp som i givakt. Bade Sebastian, Johan och jag fick bita oss i tungan for att inte borja skratta, var en sa absurd situation for oss skandinaver som inte ar vana vid att "hedra moderslandet", sarskilt inte pa bio!

Vanligen sa ar vi praktikanter lediga pa helgen men Maureen bad mig ga med pa ett mote pa lordagen. Men precis innan motet skulle borja sa ringde hon och sa att det var installt och undrade om jag istallet ville folja med pa fashion show, vilket jag sjalvklart ville. Sa hon hamtade upp mig och tva av hennes vanner som jobbar pa UN Somalia har i Nairobi och korde ut i en av fororterna dar vi fick se det senaste afrikanska modet. Efter det blev det en shoppingrunda da Maureen visade mig alla de basta vaskaffarerna och sedan avslutade vi dagen med ett glas vin och god mat pa en resturang ute i Karen (det omrade dar Karen Blixen bodde en gang i tiden). Pa vagen tillbaka fastnade vi i en horribel bilko och det tog oss nastan 2 timmar att kora en stracka som annars tar ca 20 minuter. Har en kansla av att det bara ar att vanja sig, trafikproblem ar en del av vardagen har i Nairobi. Nagon pastod att det kommer ut over 100 nya bilar pa Nairobis gator varje dag, om det stammer eller ej vet jag inte men antalet bilar ar i vilket fall som pa tok for manga for den infrastruktur som finns idag.

Sondagen spenderade jag i lugn och ro hemma i lagenheten med att slutfora den forsta delen av min internaktiva sakerhetsbriefing. Tyvarr sa markte jag inte att strommen gick da det var mitt pa dagen och jag inte hade nagra lampor pa sa precis innan jag skulle gora det avslutande testet sa stangde datorn av sig. Typiskt eller vad! Var bara att snallt borja om fran borjan och gora om hela det tva timmar langa programmet. Men nu har jag i alla fall gjort grundnivan, vilken man maste ha klarat av for att fa aka ut i falt. At lunch med Andy igar och det verkar som att han ska ut nasta vecka och om allt gar enligt planerna och hogsta chefen, Alice, godkanner det sa ska jag fa aka med. Vagar dock inte hoppas for mycket forrens det verkligen ar spikat.

Det var allt for nu, ska lasa klart en ny handbok som UNHCR ska ge ut (Handbook on the Protection of IDPs) vilken just nu ar ute pa remiss hos olika faltkontor for att vi ska fa ge vara kommentarer innan den revideras och ger ut pa riktigt. Kanns kul att fa vara en del av processen och vara med och kommentera pa innehallet da boken faktiskt ar tankt att fungera som guide for UNHCRs framtida arbete med IDPs. Med andra ord sa har jag en del att gora idag.

Hoppas att ni har det bra dar hemma, tanker pa er.
kram

No comments: