Som jag tidigare namnt sa planerade vi ytterligare en tur i falt, vilken blev av tors-fre forra veckan. Jag och Andy akte pa mission till Nakuru for att gora en oversikt over de kvarvarande IDP lagren/transit siterna, eller sa var i alla fall planen. Nar vi val satt i jeepen pa vag till Nakuru fick vi veta att de lokala myndigheterna bestamt sig for att vraka de ca 13 000 IDPs som levt i ett laget i centrala Nakuru sedan i januari. Staten valde att gora operationen utan att forst informera de berorda humanitara aktorerna som UNHCR, WFP, IOM m.fl. Istallet fick vi nys om planerna via en kontakt i lagret som ringde UNHCRs lokalkontor i Nakuru och berattade att myndighetsrepresentanter anlant kl.04 pa morgonen med militarlastbilar och beordrat alla att packa ihop sina talt och tillhorigheter.
Efter att ha fatt denna information bestamde vi oss genast for att andra vara planer och aka till siten. Val dar mottes vi av en enorm folkmassa pa over 10 000 pers som alla slapade sina tillhorigheter mot de fa lastiblar som stod uppradade. Blev ganska snart klart for oss hur daligt planerad "operationen" var fran statens sida, att flytta sa pass manga manniskor kraver en del forberedelser vilket man helt ignorerat. Forberedelser vilka UNHCR kunde ha assisterat de lokala myndigheterna med om de bara fragat! Till att borja med fanns det langt fran tillrackligt med transportmedel vilket gjorde att operationen gick fruktansvart langsamt och det blev snart uppenbart att det inte skulle ga att genomfora den pa de 24 timmar staten planerat.
Efter att ha pratat med de berorda IDP:erna visade det sig att de skulle flyttas till ett avlagset omrade utanfor Nakuru dar de gatt samman och kopt land for den ersattning pa 10 000 kes de fatt fran staten. Pengar som alla inte kvitterat ut an, folk stod fortfarande och koade vid utlamningen nar vi var dar. De som inte fatt pengar vagrade forst att lamna lagret men gav med sig nar de lovats att fa dem senare efter de anlant till det nya omradet. Utdelningen av ersattningen till IDP:erna ar en historia for sig, nagot som UNHCR inte alls ar iblandade i. Mangaman pratar med har en kansla av att pengar gar till fel personer (svart att bevisa) medan vissa behovande plotsligt inte finns med pa de avgorande listorna. For att rora till det ytterligare ges vissa 10 000 kes medan andra som anses behova an mer hjalp far 25 000 kes, nagot som skapat avundsjuka och brak.
Nar vi pratat med de utsanda myndighetspersonerna, som inte alls var roade av var narvaro och de faktum att vi dokumenterade vad som holl pa att ske, bestamde vi oss for att lamna omradet da de uppretade folkmassorna borjat vanda sig till oss fran UNHCR i hopp om att fa hjalp. Just dar och da fanns det inte mycket vi kunde gora mer an att dokumentera och rapportera tillbaka till kontoret vad som holl pa att ske. Men vi bestamde oss for att besoka det omrade dit flyktingarna flyttats dagen efter.
Efter denna kaotiska upplevelse forsatte vi med vart ursprungliga misson, att besoka transit siter dar IDP:erna nu befinner sig innan de kan borja sin liv pa nytt. Vi besokte en rad olika mindre transit siter med mellan 150-1000 personer i varje. I de flesta fall har de anvant ersattningen fran staten att kopa land for, men pengarna racker inte till mer an land att leva pa sa de lever fortfarande i talt och har ingen mark att bruka. Trots sina svara levnadsforhallanden ar de flesta positiva infor framtiden, de gar samman i grupper och organisterar sig for att pa sa satt kunna fora sin talan gentemot myndigheterna. De anvander ocksa dessa organisationer for att starta jordbrukskollektiv och affarsrorelser.
Nar vi korde runt ute kring Nakuru akte vi igenom flera byar som totalforstorts under valdsamheterna i borjan pa aret. De flesta husen brandes ner medan man slogsonder inredning och agodelar. Ar en sorglig syn nar hela, tidigare hyfsat valmaende byar, helt mejats ner och nu star som overgivna spokstader.
Efter en lang, handelserik dag akte vi tillbaka till Nakuru och at middag med UNHCR personalen som jobbar pa lokalkontoret dar. Dom till var forvaning nar vi nasta morgon kunde lasa en artikel i en av de dominerande tidningarna om hur lyckad flyttten av flyktingarna varit och hur nojda och glada de var att nu ha kommit till sitt nya omrade. Det hela avskrevs som en stor succe! Efter denna overraskning akte vi direkt ut till den site dit IDP:erna forts. Vagen dit var fruktansvart dalig, de hade regnat ett par dagar tidigare vilket forvarrat situationen ytterligare. Trots att vi hade var enorma jeep med fyrhjulsdrift hade vi problem med att ta oss fram och slirade runt en hel del i leran. Om man fran statens sida vill "gomma undan" flyktingar sa var detta verkligen en ideal plats da fa utomstaende hittar dit! Visade sig namligen att anledningen till att IDP:erna flyttats sa hastigt och lustigt var att president Kibaki ska besoka Nakuru nasta vecka och det tidigare getts order om att lagret skulle vara tomt innan manadsskiftet sept/okt.
Synen som motte oss nar vi val kom fram till platsen kan inte beskrivas som nagot annat an totalt kaos. Folk hade bara kastats av lastbilarna med alla tillhorigheter och talt i en enda stor rora och det fanns inga representanter for myndigheterna pa plats som kunde styra upp det hela. Istallet hade de som anlant forst, kvallen innan, borjat spanna upp sina talt helt oorganiserat pa den mark som de de kollektivt kopt. Visade sig snart att det saknades bade latriner och vattenkalla, behover jag ens tillagga att stanken redan var enorm, trots att inte ens alla IDP:erna anlant an? Var fruktansvart att bevittna denna ovardiga behandling dessa stackars manniskor utsattes for...
Efter att vi gatt runt omradet (som var sa enormt stort att man inte kunde se var talten tog slut) och pratat med folk och hort vilka behov som fanns sa gjorde vi en snabb utvarderingen och akte tillbaka till Nakuru for att skicka ut NFI's (dvs. non-food-items som filtar, tval, kannor, talt etc.). Fanns inte mycket mer vi kunde gora an att ge NFI's och forsakra oss om att myndigheterna vet om att vi vet vad de sysslar med och att dessa personer inte kan "gommas" och glommas bort bara for de nu raknas som "resettled" och inte langre IDP's.
Ska forsoka battre mig med att publicera inlaggen snabbare sa de inte samlar sig pa hog, tyvarr ar det inte alltid upp till mig da det for det mesta hanger pa uppkopplingen. Som ni sakert klurat ut ar den inte den basta.
Hoppas allt ar bra dar hemma och att host vadret inte ar alltfor hemskt mot er!
kram fran Nairobi
Synen som motte oss nar vi val kom fram till platsen kan inte beskrivas som nagot annat an totalt kaos. Folk hade bara kastats av lastbilarna med alla tillhorigheter och talt i en enda stor rora och det fanns inga representanter for myndigheterna pa plats som kunde styra upp det hela. Istallet hade de som anlant forst, kvallen innan, borjat spanna upp sina talt helt oorganiserat pa den mark som de de kollektivt kopt. Visade sig snart att det saknades bade latriner och vattenkalla, behover jag ens tillagga att stanken redan var enorm, trots att inte ens alla IDP:erna anlant an? Var fruktansvart att bevittna denna ovardiga behandling dessa stackars manniskor utsattes for...
Efter att vi gatt runt omradet (som var sa enormt stort att man inte kunde se var talten tog slut) och pratat med folk och hort vilka behov som fanns sa gjorde vi en snabb utvarderingen och akte tillbaka till Nakuru for att skicka ut NFI's (dvs. non-food-items som filtar, tval, kannor, talt etc.). Fanns inte mycket mer vi kunde gora an att ge NFI's och forsakra oss om att myndigheterna vet om att vi vet vad de sysslar med och att dessa personer inte kan "gommas" och glommas bort bara for de nu raknas som "resettled" och inte langre IDP's.
Ska forsoka battre mig med att publicera inlaggen snabbare sa de inte samlar sig pa hog, tyvarr ar det inte alltid upp till mig da det for det mesta hanger pa uppkopplingen. Som ni sakert klurat ut ar den inte den basta.
Hoppas allt ar bra dar hemma och att host vadret inte ar alltfor hemskt mot er!
kram fran Nairobi
No comments:
Post a Comment