Ungt land, ung elit

Blev en sen start pa dagen, gav oss sjalva sovmorgon och gick inte upp forrens vid 08.30 (vanligtvis gar vi upp vid 05.30). Forklaringen ar att vi inte kom i sang forrens vid 12 tiden i gar (var vanliga sangtid ar ju 21) da vi var ute och at med Herbert. Att vi kom upp sent gjorde inte sa mycket da det i dag var "allman samhallstjanst" vilket innebar att alla (oberoende av position) slapper vad de har for handerna och gar ut for att gora samhallsnyttigt arbete. Det kan vara allt fran att plocka skrap eller klippa gras till mer anstrangande saker, Yoseph var chauffor skulle tex. ut med sina grannar och bygga terrasser for att forhindra jorderosion. Denna typ av kollektivt arbete sker en gang i manaden, alltid pa en helg, sa da stanger alla inrattningar mellan 07-12 da arbetet pagar. Hela samhallet avstannar under formiddagen innan aktiviteten kommer igang igen pa eftermiddagen.

Middagen igar at vi pa en popular restaurang som heter "Ledgend" vilken har en terass fran vilken man kan se ut over majoriteten av de kullar som utgor Kigali. Efter en god middag med intressanta diskussioner om Rwandas "da", "nu" och framtid sa akte vi pa hemvagen inom till en av Herberts barndomsvanner, lat oss kalla honom F, som han vaxte upp med i Uganda. Visade sig namligen att Herbert under sin barndom i exil umgicks med flera i den innersta kretsen kring president Kagame, inklusive Paul sjalv. Detta gjorde det sarskilt intressant att diskutera Rwandas framtid med dessa man.

F visade sig namligen vara en av de rikaste mannen i landet, samtidigt som han ar en av dem som star presidenten narmast. Nar vi kom hem till honom (han bodde i ett palats liknande hus) sa mottes vi av tva enorma schaffrar, detta i ett land dar i princip enbart vita har hund (samtliga hundar skots efter folkmordet da de tenderade att ata pa liken). Han forklarade att de inte enbart var for beskydd utanfor att han tyckte de var vackra varelser, det var forsta gangen jag nagonsin hort en rwandier saga nagot positivt om en hund! Val dar sa bjods vi in att sitta ner, vi fick ett glas vin och sedan sa tittade vi pa den direktsanda presskonferensen med Kagame (han ger en i manaden som sands pa basta sandningstid pa fredagskvallar). Jag fragade dem om de tror at Kagame kommer att kunna avsaga sig makten i framtiden och om det finns nagon som kan axla hans mantel. De svarade bada att de var overtygade om att han skulle stalla upp till omval (han ar nu inne pa sin forsta 7 ars period, sa han kan stalla upp till omval och sitta en mandatperiod till pa ytterligare 7 ar) men att han sedan kommer att stiga tillbaka men att han kommer att finnas kvar i kulisserna. Vem som skulle kunna eftertrada honom ville de inte saga men de menade pa att det finns ett par kandidater, folk som borjat visa prov pa gott ledarskap som Kagame tagit under sin vinge.

De berattade ocksa att Kagame ar en extremt hard man, han accepterar misstag men efter tre stycken sa aker man ut. Folk i hans narhet ar faktiskt radda for honom! Nagot som at svart att tro nar man traffar honom, han ger ett valdigt lungt och tillbakadraget intryck. Att han ar sa hard (men rattivs enligt dem) forklarade de delvis med att Rwanda idag ar ett forhallandevis ungt land i det avseende att det styrs av en ung elit dar majoriteten ar mellan 30-40 ar gamla. Herbert tog upp en sedel och pekade pa riksbankschefens underskrift, han berattade att hon var en yngre syster till en av hans vanner fran Uganda och att hon var 27 nar hon tilltradde pa posten. For att fa en sa pass ung nation att fungera kravs disciplin, i alla fall om man ska tro vara nyvunna vanner.

Aven om de till storsta delen talade i positiva ordalag om Rwandas framtid sa menade de att det trots allt finns utrymme for nytt vald att blossa upp. Detta da de finns missnoje fran saval tutsi som hutu sidan. Tutsierna som inte har samma formaner langre och hutuerna som fortfarande utgor majoriteten av de fattiga (samt de extremt fattiga) trots alla forsok till reformer. Emellanat lat det nastan pa dem som att det bara var en tidsfraga innan valdet kommer att blossa upp igen, fragan blir inte om utan snarare hur omfattande det kommer att bli. De uttryckte dock en viss, svag forhoppning om att missnojet skulle kunna fangas upp pa ett tidigt stadium och dar med losas pa fredlig vag. Utan vald. Men det verkade inte som de var beredda att hoppas for mycket, vilket ar forstaligt om man ser tillbaka i historien.

Det var allt for nu, lovar att fortsatta rapportera sa gott det gar (strommen kommer och gar lite hur som for tillfallet).

Ha det bra och ta hand om er!
Kram