Hopp och tro pa framtiden

Sa vad har hant sedan jag skrev sist? Jo jag har haft givande moten med representanter for 'Save the Children' och WFP, World Food Programme. Pa 'Save the Children' fick jag traffa deras chef for Rwanda, brittiskan Deborah Livingstone som tidigare arbetat pa Unicef. Att hon gatt fran Unicef till 'Save the Children' ar inte sa konstigt da de idag fungerar som Unicefs implementeringspartner i landet. Det innebar att de har ett nara sammarbete och att de i slutandan ar 'Save the Children' som utfor de praktiska arbetet ute i lagren och landet i ovrigt men att det planeras och finansieras ihop med Unicef. Pa WFP fick jag traffa Jean-Damascene Hitayezu som ansvarar for arbetet med distrubuerandet av mat ute i Gihembelagret. Jag motte honom pa hans kontor pa en 'sub-division' vid huvudkontoret har i Kigali. WFP's huvudkontor skiljer sig en del fran de ovrig FN-organens da de aven har sina lager och sin fordonspark pa samma omrade. Ar svart att forestalla sig vilka enorma mangder mat som faktiskt delas ut pa daglig/manatlig basis forrens man sett de enorma hangarerna med lador fran golv till tak.

Planen var att jag efter motet i mandags skulle akt med Jean ut i falt for att se hur fordelningen av mat sker ute i lagren, var planerade trip till Gihembe blev dock installd i sista minuten. Kandes otroligt frustrerande dajag nu vantat ett bra tag pa att fa komma ut i lagren, nagot som inte ens ar sakert att det blir av! Allt styrs av sakerhetslaget och hur situationen utvecklas i DRC. Ni kanske undrar varfor jag inte kan aka till Gihembe i alla fall (det lager som ligger lite langre bort fran gransen). Jo det beror pa att de aven i detta lager finns 'element' som stoder de rwandiska hutuextremister som statt for det eskalerande valdet langs gransen, nagot som gor att stammningen blir spand bland flyktingarna. Ytterligare en faktor som bidrar till de okade spanningen ar att majoriteten av de kongolesiska flyktingarna har flytt fran just de omraden i ostra Kongo som ar som mest utsatta, det ar rent av i vissa fall deras hembyar och slaktingar som attackerats.

Sa anledningen till att vi inte kunde aka nu i veckan utan att besoket blivit flyttat (preliminart till slutet pa nasta vecka) ar de attacker som utfordes nu i borjan pa veckan av hutuextremister mot tva byar utanfor gransstaden Bukavu. Forst var dodsiffran 17 men den steg snabbt till over 30 enligt FN kallor, aven ca 25 personer sags ha rovats bort. Detta kvalificerar de senaste veckornas vald till det varsta pa 2 ar!

Nog med trakiga nyheter. For som rubriken pa detta inlagg indikerar sa finns det, det skiftande skaerhetslaget till trots, en enorm portion framtidstro i det har landet. Att man trots sina forutsattningar kommit sa langt som man faktiskt har pa 13 ar ar nagot som alla man traffar har ar enormt stolta over. Tillvaxten i ar berkanas ligga pa 6%, lite lagre an forra aret pga. den vaderkansliga kaffe och te industrin som gatt back. Men trots nedgangen ligger man over det afrikanska snittet pa 5.5%. Trots att det gar i ratt riktning sahar man en bit kvar till de 7-8% som enligt FN kravs for att man ska na MDG, the Millennium Development Goals.

Det ar allt jag hinner skriva idag, dax att kila ivag for lunch. Ta hand om er dar hemma, nu ar det mindre an 1,5 vecka tills jag har svensk mark under fotterna!

Kram fran Kigali