Ut i falt...

Var igar (tisdag) ute pa min forsta tur i falt, var underbart att komma ut fran kontoret och ut fran Nairobi. Denna gangen blev det en dagstur till Naivasha som ligger ungefar halvvags mellan Nairobi och Nakuru. Pa turen hade vi med oss representanter fran nagra av UNHCR's samarbets partners som var utskickade fran respektive huvudkontor for att gora en mindre utvardering av sina insatser. Det var bland annat folk fran NRC (Norweigan Refugee Council), SRSA (Svenska Raddningsverket), Unicef samt folk fran UNHCR's huvudkontor i Geneve.

Var lilla karavan av tre vita Toyota Landcruiser jeepar dundrade fram over den savannliknande steppen for att besoka f.d. IDP's vilka godtagit mydigheternas erbjudande pa 10 000 kes (ca 1 000 sek) och lamnat IDP lagret i Naivasha. Pengarna anvande de till att kopa land, de gick ihop i grupper och kopte upp nog med land for att bygga hus pa. Tyvarr rackte inte pengarna till mer an sa och nu tvingas de forhandla med sina nya grannar om att fa hyra land av dem att bruka. Sa som laget ar nu sitter de pa den nya mark de kopt utan varken hus, verktyg eller andra nodvandigheter. UNHCR och UNDP har gatt in och gett dem talt att leva i och ser till att de far matransoner, sa i praktiken ar de nya "bosattningarna" egentligen inget annat an flyktinglager dar IDP'erna sjalva ager marken! Men myndigheterna kan avskriva dem som "resettled", ironiskt eller vad!?

Vad som kommer att handa med dem i framtiden ar oklart. Matransonerna kommer att upphora att levereras i december och de har fortfarande inga egna vattenkallor eller skolor vilket gor att de tvingas transportera vatten ca 3km (som de ocksa maste betala for!) och barnen har upp till 5km till narmsta skola. Detta gor att de yngsta barnen tidigare tvingades stanna hemma da de inte orkade ga hela vagen. Nu har dock en kvinna, som tidigare var larare, pa eget initiativ startat en skola for de minsta. Ett enkelt talt med en svartmalad planka som fungerar som svarttavla ar allt hon har, men det racker for att lara barnen de mest grundlaggande som att lasa och rakna.

Var anda imponerad av deras framtidstro och optimism. De vill absolut inte tillbaka till sina ursprungliga byar utan vill stanna pa sin nya mark, de har darfor borjat ga ihop i grupper for att forsoka tanka ut nya satt att tjana pengar, nya affarsmojligheter. Tyvarr har de ju missat sadden i ar sa det kommer att ta minst ett ar innan forsta skorden sa nu forsoker de hitta nya vagar. Om de kommer att lyckas eller om de kommer att tvingas tillbaka till de omraden de ursprungligen kommer i fran ar svart att saga, det far framtiden utvisa.

Efter att ha besokt dessa "f.d." IDPs sa akte vi in till Naivasha dar vi gjorde ett "artighets besok" hos the Distric Officer (lokal myndighetsperson) som tyvarr inte gick som planerat. Nar han horde att vi tankte aka ut med tre jeepar med muzungos till IDP lagret blev stamningen spand och han forsklarade pa ett inlindat satt att det inte var en bra ide om vi akte dit och "uppmuntrade" de resterande IDPerna i deras motvilja att ta emot ersattningen fran staten och flytta. Da vi maset halla oss pa god fot med dessa myndighetspersoner, och lagret i fraga inte drivs av UNHCR, sa var det inte mycket vi kunde gora mer an vand om och aka tillbaka till Nairobi.

Imorgon verkar det som att det blir ytterligare en tur ut "in the deep field" (var kontor i Nairobi raknas som "field" och de som ar stationerade utanfor som "deep field"). Om allt gar som planerat (vilket man uppenbarligen inte kan rakna med - TIA!) sa ska vi da aka hela vagen upp till Nakuru och vara med pa den "mapping" som pagar dar. Men mer om det senare.

Hoppas allt ar bra dar hemma,
Isa

UNHCR's Branch Office i Nairobi

Tankte ta tillfallet i akt att beratta lite mer om vad som gors har vid UNHCR's Branch Office, BO, har i Nairobi. Till att borja med finns det inte ett utan tre olika UNHCR kontor har i stan av den anledningen att man helt enkelt inte kunnat hitta passande lokaler som kan hysa oss alla. Logiskt sett borde UNHCR ligga med de ovriga FN-organen i stadsdelen Gigiri men som jag tidigare namnt ar detta otankbart pga. den sakerhetsrisk flyktingarna utgor.

Varje dag kommer namligen flyktingar till var kontor pa Rhapta Road no.50 (finns tva UNHCR kontor pa var gata med ca 500 meter emellan, no.35 och no.50) for att registrera sig och fa assistans. Majoriteten av flyktingarna kommer fran Somalia, Sudan, Rwanda, Uganda och DRC da de felsta internflyktingarna, de sk. Internally Displaced Persons (IDPs), inte soker sig till Nairobi utan finns i lager utspridda utanfor stan. Nar flyktingarna forst anlander far de koa for att genomga en forsta utvardering dar de far lamna elektroniska fingeravtryck, ta en bild och intervjuas kort. Baserat pa denna forsta intervju gor man en vardering av deras situation och ger dem en tvasiffrig kod vilken indikerar deras tillstand, ju hogre risk de lever under och i ju samre skick de ar, ju hogre blir siffrorna. Denna forsta utvardering ligger sedan tillgrund for prioriteringen av vem som ska fa hjalp forst. Snittet pa antalet flyktingar per dag ligger runt 400 sa vissa som far laga utvarderingssiffror kan fa vanta i upp till 6 manader som laget ar nu. De langa koerna och vantetiderna ger ibland upphov till frustratrion, vilket i sin tur leder till mindre "gruff" bland flyktingarna. Det ar da man forstar varfor man i princip jobbar i ett fort, om det skulle bli upplopp kan vi faktiskt lasa oss inne pa kontoret! Som tur ar fick vi en ny metalldetektor i forra veckan sa nu screenas samtliga flyktingar innan de far komma in pa vart omrade. Kanns tryggt att veta att det inte gar att "smuggla" in vapen lange.

Den hjalp flyktingarna i slutandan kan fa via vart kontor ar att de blir erbjudna att transporteras till nagot av flyktinglagren utanfor Nairobi, nagot som en del valjer att avsta ifran da de lockas av de "mojligheter" de hort finns i Nairobi. Manga hamnar darfor istallet ute i slummen, i Kibera, dar de lever under fruktansvarda forhallanden. De som valjer detta alternativ istallet for att flyttas till lager fa i princip ingen fortsatt assistans fran UNHCR, de klassas som "urban refugees" och far klara sig pa egenhand. Dock far de viss halsovard och de som klassas som "vulnerable" (dvs. sjuka, barn och gamla) far aven viss hjalp utover enbart bas sjukvard. Fragan ar vad som ar varst, att hamna i ett flyktinglager eller i slummen? Far aterkomma med ett eventuellt svar pa fragan efter att vi varit ute i falt och besokt lagren samt de urbana flyktingarna i slummen.

Maste saga att jag anda ar positivt overraskad over hur val registreringen har pa kontoret fungerar. Man har som ett av de forst BO i varlden skapat ett nytt datorsystem for registrering som ger extremt hog sekretess, nagot som uppskattas av flyktingarna da det inte langre finns risk att deras filer hamnar pa avvagar (vilket tyvarr skett tidigare vilket resulterat i att folk varit radda for att registrera sig och for lamna korrekta uppgifter). Systemet gor ocksa att flyktingarna sjalva kan vara delaktiga da det skapats en hemsida dar de med hjalp av en kod kan logga in och kontrollera sina motestider etc. Manga var tydligen negativa forst da de inte trodde at flyktingar utan datorvana skulle klara av det, men det har gatt hur fint som. Visar pa hur viktigt de ar att inte underskatta manniskors formaga, oavsett hur utsatta de ar!

Hinner tyvarr inte skriva mer idag, men i nasta inlagg tankte jag ga narmare in pa vad det ar jag sjalv sysslar med har pa UNHCR's IDP Operations Unit/Emergency Response Team. Kommer eventuellt att aka ut i falt nu i mitten pa veckan for att besoka IDP lagren norr om Nairobi, uppe i Nakuru. Sa om inlagget drojer sa vet ni varfor.

Kram till er alla dar hemma fran ett soligt Nairobi

"Nairobbery" lever upp till sitt rykte...eller?

Detta inlagg skrev jag i mitten pa forra veckan men fick aldrig publicerat det pga dalig uppkoppling.

"Gor ett kort inlagg bara for att meddela att min mobil blivit stulen och att ni inte lange kan na mig pa varken mitt vanliga eller loakala nummer. Ska forsoka hinna kopa en ny mobil efter jobbet idag och lovar att meddela er det nya nummret snarast mojligt.

Var igar efter jobbet i vimmlet pa Sarit center, ett kopcentrum har i Westlands, som mobilen blev stulen ur min ficka. Hur nagon lyckades ta den ur jeansfickan utan att jag market det ar svart att forsta. Men jag har lart mig min laxa och kommer definitivt inte att forvara mobilen i fickan i farmtiden!

Hittills har Johan (som jag delar lagenhet med) blivit bestulen pa sin digitalkamera, ocksa den lyckades de lirka ur fickan pa honom. Borde kanske sett det som ett varnande exempel! Och nu nar jag blivit bestulen pa min mobil sa ar det bara Sebastian kvar sen har vi alla blivit bestulna. Far hoppas att det inte blir en tredje gangen gilt, aven om det verkar nastan omojligt att undvika hur forsiktig man an ar i den har stan!"

Men tji fick jag. Visade sig att jag inte alls blivit bestulen utan att mobilen glidigt ur fickan i taxin! Chaufforen, som jag aldrig akt med tidigare, kom ihag att jag jobbade pa UNHCR och kom till kontoret i fredags och lamnade tillbaka mobilen. Helt otroligt! Ingen har pa kontoret tror det ar sant, igen av dem har tidigare upplevt att de fatt tillbaka nagot de tappat eller glomt har i Nairobi. Kanns som lite av en solskenshistoria efter alla formaningar! Kanner mig dock smatt generad over att jag direkt, utan att blinka, drog slutsatsen att nagon stulit mobilen da det egentligen var min egen klumpighet som lag bakom. Hur som, det slutade lyckligt denna gangen da jag var nojd med att fa tillbaka telefonen och chaufforen var nojd med sin hittelon.

Underbart att bli positivt overraskad!

Forsenade inlagg

Nu har jag antligen fatt mojlighet att uppdatera bloggen, vet att det var ett tag sedan sist men jag har haft galet mycket att gora (plus att internet inte fungerat ordentligt). Men battre sent an aldrig! Har kommer nagra inlagg pa rad som jag skrivit under den gangna veckan men inte lyckats publicera. Hall till godo!

Mulet och kallt...

Tyvarr har vi nu gatt in i en period av sk. "short rains" vilket innebar att temperaturen gatt ner till 20-25 grader och det ar mulet och regnar med jamna mellanrum. Vore inte sa illa om det inte vore for det faktum att strommen forsvinner efter minsta lilla regnskur. Pa UNHCR har vi extra generatorer som gar in men hemma ar det bara att tanda stearinljusen och krypa upp i soffan. Kan vara mysigt ett tag, men da det sker pa daglig basis sa trottnar man ganska fort. Det varsta ar kylskapet, man kan inte kopa hem vad som eftersom det tinar snabbt i varmen vilket gor det svart att storhandla. Istallet tvingas vi kopa mindre mangder mjolk, smor etc. for att inte tvingas slanga det.

Glomde ju igar att beratta om helgen. Har borjar namligen helgen inofficiellt pa torsdagskvallen da samtliga expats fran saval FN som ambassaderna samlas pa Havanna, en liten bar som ligger centralt i Westlands dar vi bor. Eftersom de flesta bara jobbar halva dagen pa fredagar sa har det blivit tradition att ga ut och ta en drink och mingla runt pa torsdagarna. En tevlig tradition aven om baren i sig skulle kunna ligga var som i Europa da det inte finns mycket som paminner om Kenya, vare sig klientelet eller inredningen. Maste dock erkanna att det finns en viss lockelse i att stiga in i en mer bekant varld lite da och da och fa en paus fran det annars pulserande livet i Nairobi. Forra veckan inledde vi kvallen med middag pa en etiopisk restaurang dar vi fick in maten pa tva enorma fat tackta av deras speciella, fermenterade brod. Direkt pa brodet lag sedan sma hogar med olika ratter, allt fran get till kyckling och lamm men ocksa en del vegetariska roror, som man sedan svepte upp med brodet. Ganska kryddigt och ganska gott aven om get inte ar min favorit!

Pa den etiopiska restaurangen fick vi uppleva nagot som tydligen ar ganska vanligt har i Nairobi, namligen en privat fundraiser. I detta fallet gallde det en aldre kvinna som fatt brostcancer och som behovde extra finansiellt stod. Sa hennes dotter hade da ordnat en tillstallning for att samla in pengar till behandligen dar hela vanskapskretsen var inbjuden. Tydligen brukar folk gora det samma for att fa ihop pengar till andra storre utgifter som exempelvis begravningar. Om nagon har svart att betala pa engenhand sa gar det socialanatverket in och hjalper till.

I fredags var vi alla helt slut, sa det blev en lugn kvall dar vi testade en japansk sushirestaurang vilken var helt okej aven om det kanske inte var direkt farsk utan snarare upptinad fisk som serverades. Efter det tog vi en taxi till Westgate, det nyaste av alla kopcenter har i stan, dar vi gick pa bio och sag filmen Taken. Det lustigaste var att innan filmen borjade sa spelades den kenyanska nationalsangen och en bild pa flaggan viftandes i vinden mot en bla himmel visades och alla stallade sig upp som i givakt. Bade Sebastian, Johan och jag fick bita oss i tungan for att inte borja skratta, var en sa absurd situation for oss skandinaver som inte ar vana vid att "hedra moderslandet", sarskilt inte pa bio!

Vanligen sa ar vi praktikanter lediga pa helgen men Maureen bad mig ga med pa ett mote pa lordagen. Men precis innan motet skulle borja sa ringde hon och sa att det var installt och undrade om jag istallet ville folja med pa fashion show, vilket jag sjalvklart ville. Sa hon hamtade upp mig och tva av hennes vanner som jobbar pa UN Somalia har i Nairobi och korde ut i en av fororterna dar vi fick se det senaste afrikanska modet. Efter det blev det en shoppingrunda da Maureen visade mig alla de basta vaskaffarerna och sedan avslutade vi dagen med ett glas vin och god mat pa en resturang ute i Karen (det omrade dar Karen Blixen bodde en gang i tiden). Pa vagen tillbaka fastnade vi i en horribel bilko och det tog oss nastan 2 timmar att kora en stracka som annars tar ca 20 minuter. Har en kansla av att det bara ar att vanja sig, trafikproblem ar en del av vardagen har i Nairobi. Nagon pastod att det kommer ut over 100 nya bilar pa Nairobis gator varje dag, om det stammer eller ej vet jag inte men antalet bilar ar i vilket fall som pa tok for manga for den infrastruktur som finns idag.

Sondagen spenderade jag i lugn och ro hemma i lagenheten med att slutfora den forsta delen av min internaktiva sakerhetsbriefing. Tyvarr sa markte jag inte att strommen gick da det var mitt pa dagen och jag inte hade nagra lampor pa sa precis innan jag skulle gora det avslutande testet sa stangde datorn av sig. Typiskt eller vad! Var bara att snallt borja om fran borjan och gora om hela det tva timmar langa programmet. Men nu har jag i alla fall gjort grundnivan, vilken man maste ha klarat av for att fa aka ut i falt. At lunch med Andy igar och det verkar som att han ska ut nasta vecka och om allt gar enligt planerna och hogsta chefen, Alice, godkanner det sa ska jag fa aka med. Vagar dock inte hoppas for mycket forrens det verkligen ar spikat.

Det var allt for nu, ska lasa klart en ny handbok som UNHCR ska ge ut (Handbook on the Protection of IDPs) vilken just nu ar ute pa remiss hos olika faltkontor for att vi ska fa ge vara kommentarer innan den revideras och ger ut pa riktigt. Kanns kul att fa vara en del av processen och vara med och kommentera pa innehallet da boken faktiskt ar tankt att fungera som guide for UNHCRs framtida arbete med IDPs. Med andra ord sa har jag en del att gora idag.

Hoppas att ni har det bra dar hemma, tanker pa er.

kram

T.I.A !

T.I.A , eller "This is Africa", ar en smatt ironisk fras som frekvent anvands av oss expats, ofta i kombination med en axelryckning, for att beskriva de mer absurda sidorna av Afrika. Som exempel kan ges:

Nar strommen gar sa fort det regnar -TIA!

Nar det ar trafikstockning (dagligt forekommande) och folk anvander trottoarerna som tredje korfalt - TIA!

Nar man maste lamna sina handeldvapen vid en speciell incheckningsdisk innan man gar in och handlar - TIA!

Kan ge andlosa exempel men jag tror ni forstar poangen! Den senaste veckan har bjudit pa manga TIA relaterade upplevelser, det tar lite tid innan man anpassar sig till att vara tillbaka i Afrika. Efter ett tag brukar man vanligen sluta reflektera over dessa, i vara ogon, absurda saker. Da ar da manga menar att det ar dax att aka hem. Som tur ar har jag langt kvar tills jag nar den punkten, har inte ens vant mig vid vanstertrafiken an!

Har heller inte riktigt vant mig vid att jobba heller, ar sa mycket nytt man ska ta in pa kort tid att man ar helt utmattad nar man kommer hem pa kvallen. Tyvarr slutar inte alltid arbetsdagen dar, oftast far jag med mig dokument hem att lasa in mig pa infor morgondagen. Igar satt jag med ett "Camp Management Toolkit", efter att ha plojt igenom den tjocka mappen kanns det som jag skulle kunna starta mitt alldeles egna flyktinglager! Nasta vecka hoppas jag fa komma ut i falt och besoka lagren och se teorin omsattas i praktiken.

Aven om jag fokuserat just pa "refugee protection" under min universitets utbildning sa finns det anda en hel del att lasa in sig pa sa har i borjan. Ar langt fran en expert pa Kenya och IDP situationen har, men jag kanner att jag sa smatt borjar fa grepp om det. Alla har pa kontoret ar valdigt trevliga och hjalpsamma vilket underlattar da man emellanat borjar ifragasatta vad man egentligen gor har da det enda man gor ar staller fragor! Maureen, min supervisor, har dock forsakrat mig att det kommer att falla pa plats snart och att det ar battre att fraga nu an gora fel langre fram.

Forutom Maureen och jag sjalv sa har vi ytterligare en expat (eller "international staff" som vi kallas) pa IDP avdelningen, irlandaren Andy, som ar "Reporting officer". Bade Maureen och Andy ar valdigt lattsamma och har en skon humor och distans till arbetet, nar det galler de lokalanstallda cheferna finns det en tydligare hierarki och man maste veta sin plats. Detta till trots ar aven de tevliga och hjalpsamma aven om de kanske har en lite annan approach.

Kanns skont att ha Maureen som handledare da hon inkluderar mig i princip allt hon gor. I torsdags (var egentligen UN holiday men vi jobbade anda) satt jag med pa ett mote hemma hos henne med Stephanie fran Unicef och Furio som ar Asisstant Representativ pa UNHCR dar vi spanade fram UNHCR's Protection Objectives for 2009. Ar lite smatt surrealistiskt att nu far sitta med och utforma de dokument som man tidigare sjalv anvant sig av vid tentor och i uppsatser!

Maste saga att den forsta veckan varit mer handelserik an jag kunnat hoppas pa och att jag trivs battre an forvantat. Mycket tackvare trevliga kollegor och trevliga rumskamrater. Att inte komma hem till en tom lagenhet utan att standigt ha Johan och Sebastian som sallskap ar ganska skont. Tror det hade blivit ganska trakigt annars utan tv och forbud att ga ut efter att det blivit morkt (dvs. kl.19). Nu nar vi ar ett litet gang sa lyxar vi till det ibland och tar en taxi och ater ute.

Men vi ska inte klaga, aven nar vi inte hinner eller orkar ata ute sa far vi anda god hemlagad mat av var maid. Pamela (som ar fru till en av de danska diplomaternas chauffor) jobbar hos oss tre formiddagar i veckan och stadar, tvattar och lagar mat. For det tjanar hon 9 000 kes vilket ar ca 900 sek. Vanligen tjanar en heltidsanstalld maid eller chauffor ca 10 000 kes i manaden sa vi kanner anda att vi ger henne bra arbetsforhallanden och en skalig lon. Arbetslosheten ar hog har i Kenya, riktigt hur hog vet nog ingen men jag har sett siffror fran 23-40%. Sa genom att anstalla var maid drar vi vart lilla stra till stacken samtidigt som var vardag underlattas en hel del.

Det var allt for nu. Vill dock passa pa att be om ursakt for mitt sprak, vet att det inte ar det basta men jag har ofta ont om tid sa da tvingas jag tyvarr prioritera bort det dar med sprakkontroll. Hoppas ni kan lasa ok anda, vi hors mina vanner!

Stor kram till er alla fran ett kallt, mulet Nairobi

Framme i Nairobi

Har antligen fatt tid att uppdatera bloggen, de forsta dygnen har i Nairobi har varit hektiska och det ar forst idag, som ar en FN-holiday, som jag fatt lite tid over. Landade sent sondag kvall efter en hyfsat bekvam resa fran Kopenhamn via London till Nairobi. I ankomsthallen stod min chauffor fran guest houset, James, och vantade vilket kandes skont da man helst inte hoppar in i vilken taxi som efter morkrets inbrott. De forsta tva natterna spenderade jag pa Sandavy guset house hos Sandi och David (http://www.nairobiguesthouse.com/) som jag rekommenderar varmt om nagon har planer pa att komma hit. Det var fin, frascht, personalen var trevlig och maten god. Vad mer kan man begara for 25$/natt!?

Efter tva natter dar sa flyttade jag over till Sebastian, en gamal van fran UPF-tiden i Lund, som ar har och gor praktik vid svenska ambassaden. Han och Johan, norrman som gor praktik vid norska ambassaden, har en trerummare pa Rhapta Road I Westlands. Visste inte hur hemska hyrorna har var innan jag kom pa plats, en lite etta kostar mellan 4-5000 kr/man medan de betalar 5500kr/man. Hoppas fortfarande pa att jag kanske hittar ett lite eget stalle, men det ser morkt ut pa den fronten. Tyvarr sa maste jag namligen bo inom ett visst omrade, the UN Residential Area, dar samtliga FN-anstallda maste bo! Detta beror pa sakerheten. Finns namligen en sarskilt polis, The Diplomatic Police, som tar han om allt som har med ambassad och FN personal att gora. For att det ska kunna garantera att vara pa plats inom 10 minuter sa maste man bo inom detta sarskilda omrde. Vet inte hur tillforlitliga dessa poliser ar, man kan ju bara hoppas att de ar battre an den vanliga poliskaren!

Trivs hittills valdigt bra, lagenheten ligger bara tvars over gatan fran dar jag jobbar pa UNHCR's IDP Operations Unit. Finns t.o.m ytterligare ett UNHCR kontor langre ner pa samma gata! De ovriga FN organen finns samlage i ett enormt, speciali byggt komplex i Gigiri men UNHCR far inte ligga dar av sakerhetsskal da det varje dag star mangder med flyktingar och koar utanfor kontoret for att registera sig som flyktingar. De flesta av dessa flyktingar som kommer till UNHCR i Nairobi ar vad man kallar "urban refugees" och de far vanligen ingen assistans fran UNHCR forutom om de klassas som "vulnerable", da far de ett minimum av stod. Pa kvallarna nar man aker forbi ligger de i rader utanfor kontoret och sover. Ar lika beklammande varje gang nar man ser hur de forsoker halla sig varma med de filtar och tygstycken de har.

Nar det galler praktiken har jag hittills bara varit pa UNHCR tva dagar. Nar jag ringde och meddelade att jag var i landet sa bad de mig genast att komma in och borja en dag tidigare an planerat, vilket inte var mig emot aven om jag planerat att vila upp mig en aning forst och lara kanna Nairobi lite battre. Forsta dagen var det ytterligen blanketter som skulle fyllas i. Har redan skickat en mangd fran Sverige men tydligen fanns det an fler. Efter det sa fick jag en forsta, basic "security briefing" vilken tog ett par timmar. Har insett att sakerheten ar central i allt UNHCR gor. Har ocksa fatt en CD-skiva med tva olika "security briefings", en basic som ska ta ca 2 timmar att genomfora och en advanced som tar 3-4 timmar. Dessa maste jag gora for att fa de certifikat vilka jag behover for att kunna arbeta i falt och besoka lagren. Man blir latt lite smatt nojig av alla formaningar, samtidigt som det ar helt avgorande for att man ska komma helskinnad harifran.

Andra dagen fick jag mitt fina UNHCR ID-bricka som jag alltid maste ha pa mig for att kunna legitimera mig som FN-personal (praktikanter faller har under samma kategori som ovriga personalen aven om vi arbetar gratis). Nar jag val fatt den sa kunde jag komma in pa FN-komplexet i Gigiri, som jag namde tidigare, for att dar ansoka om ett "resident permit" vilket ar ungefar det samma som ett uppehallstillstand/ arbetstillstand. Har var det ytterligare en mangd blanketter som skulle fyllas i och skrivas under, har nu helt tappat rakningen pa antalet blanketter men en hollandska som jag stotte pa hade raknat och fatt det till 96! De beryktade FN-byrakratin ar percis lika hemsk som det sags, om inte varre!

Nu maste jag bege mig, ska pa min lediga dag in pa ett mote (!) da vi har en ansokan om anslag infor 2009 som ska lamnas in nasta vecka. Det blir inte direkt lattare av att samtliga av UNHCRs samarbets partners maste lamna in separata budgetforslag som sedan maste gas igenom och godkannas. Just nu ar det denna rapport jag far hjalpa till med, vet fortfarande inte exakt vad jag kommer att fa gora framover. Det pratades om ett mindre projekt som de sjalva inte hade tid att genomfora sa eventuellt kommer jag att fa gora det. Men inget ar klart an.

Finns sa mycket att beratta, men sa lite tid! Ska forsoka halla er uppdaterade men jag vet fortfarnde inte nar jag far min dartor pa jobbet. Hur som, jag hoppas att ni alla har det bra dar hemma!

Stor kram fran ett molnigt, svalt Nairobi